Söner av en mindre Gud: När "Attila" fick oss att drömma.
Vår gästkrönikör fortsätter artikelserien om svunna Milantider. Näst ut är historien om en engelsman som på rekordtid uppnådde kultstatus på Curva Sud.
Det fanns en tid då Milans anfallare faktiskt inte hette Shevchenko, Gilardino eller Van Basten. Det fanns en tid när hela San Siro exploderade efter ett mål av Joe "Hajen" Jordan eller ett mål (väldigt få sådana måste sägas) av Luther "Miss it" Blisset.
Inför säsongen 83-84 så fortsatte Milan sin tradition av att värva brittiska anfallare då vi köpte en okänd spelare från ett lag i engelska andradivisionen: Mark Hateley.
Den enda man visste om honom var att han var lång, stor och stark på huvudet. Naturligtvis så passade alla Inter fans på att vara elaka: "det är rättvist: ett Serie B-lag bör köpa spelare från Serie B".
Mark Hateleys debut i Serie A blev dock en riktig succé. Jag har ingen bekräftad eller officiell statistik att tillgå (åldern och minnet är inte kompisar som ni vet) men han gjorde runt 5 mål under sina första 7 matcher.
Det var allt som krävdes för "Attila" att bli en idol. Alla pratade om honom och alla experter var överens att han var mycket bättre än vad man hade förväntat. För oss som kom från flera besvikelsens år såg honom som exakt vad vi behövde. Varenda Milanfan älskade Mark Hateley. Jag med.
Den stora dagen kom: derbyt mellan Milan och Inter. I andra halvlek så var resultatet 1-1 när Verza (eller Tassotti enligt andra) sparkade iväg ett perfekt inlägg. Attila lyckades hoppa 20 centimeter högre än den för tillfället överrumplade Interbacken Collovati och nickade in ett av de bästa och snyggaste mål jag någonsin sett.
Att vinna ett derby på den tiden var inte så vanligt och att dessutom vinna det efter ett mål av Attila var det bästa möjliga sättet. Jag tror att postern med Attila som vinner nickduellen med Collovati (ett ögonblick som tidningen Forza Milan självfallet förevigade) hängde i alla Milan supportrars sovrum. Jag har fortfarande den i nån låda nere i källaren…
Det där målet var triggern till alla drömmar. Attila gick med det målet från att vara en idol till en halvgud. Vem kunde stoppa oss med en sån anfallare? Svaret var ödet.
Söndagen efter spelade Milan i Turin mot Torino och Attila drog på sig en allvarlig skada. Milan förlorade förvisso med 2-0 men det man mindes från matchen var ett annat ögonblick. Bilden av Attila stående vid linjen, tecknandes till läkaren hur knäet vridits och att nånting gått sönder är minnet som består.
Jag kommer inte ihåg exakt hur länge Attila var borta men det måste ha varit åtminstone ett par månader. Jag och många andra kände desperation. Alla våra drömmar krossades och när man är 14 så kan vissa känslor vara hur starka som helst.
När Attila kom tillbaka från sin knäskada så välkomnade hela Curva Sud honom med en jättestor banderoll. "Idag flyger en ängel igen. Vi flyger med honom".
Attila spelade 3 år i Milan och visst producerade han fler snygga och viktiga mål. Vem kan till exempel glömma honom hängande från ribban under Curva Sud efter sitt 2-0 i mötet med Lokomitiv Lipsia i UEFA cupen?
Efter skadan så skulle han dock aldrig bli densamma igen. Match efter match så bekräftade han att han var en bra spelare men inget mer än så.
Minnena av de första två månaderna i Milan och de drömmar han skapade, de är däremot omöjliga att glömma.
daniele.cassani@telia.com
