Livorno – Cagliari 0-1 (4… 3… 2… 1… torsk)
Cagliari hade inte vunnit en match på de senaste 27 försöken. Idag bröts denna svit, mycket tack vare ett märkligt spelsystem.
Att matchen skulle bli speciell märkte man direkt när man såg Livornos oväntade spelsystem, 4-3-2-1. Formationen är trots allt bara riktlinjer, men det går ju inte att undgå att bli förvånad över den defensiva uppställningen med fyra backar och bara en man på topp. Särskilt mot ett föga avskräckande lag som Cagliari.
Återigen behövde Amaranto tre poäng för att hålla Chievo och Lazio på avstånd (lagen möttes i samma omgång, matchen slutade 2-2) och Cagliari kämpade för att slippa Serie B nästa år.
När matchen blåstes igång tog Livorno, som så många andra gånger, ett stadigt grepp om taktpinnen och fick matchens första chans när DeAscentis pangade iväg ett hårt skott som åkte tätt över ribban. Senare klackade Colucci fram Morrone vars skott avvärjdes till en hörna.
Innan slutet på första halvleken hann Cagliari försöka klaga till sig en straff när Galante påstods ha armbågat Nelson Abeijon i ansiktet med flit. Domaren dömde dock inte straff och halvleken var slut.
I början av andra halvleken försökte Lucarelli sig på en cyckelspark från tre meters avstånd. Skottet gick precis ovanför och det hade blivit mål om den bara gått några decimetrar lägre. Matchen gick vidare och nu var det Cagliaris tur att anfalla när David Suazo sprang på en kontring och passade fram till Massimo Gobbi som förvaltade läget på allra sämsta sätt. Lite senare fick Mauro Esposito också ett läge, framspelad av samme man. Amelia tvingades till en benparad som mynnade ut till en hörna.
Efter en kort stunds Cagliaridominans tog hemmalaget återigen kommandot: Lucarelli drog till på liten vinkel, Cesar Prates försökte också han, men nollan stod sig. Som en blixt från klar himmel kom istället 0-1, inslaget av Cagliaris bäste spelare Suazo. Livorno verkade ett tag handlingsförlamade och obekväma i den nya formationen.
Cagliari hade matchen i sin hand nu. Langella fick chansen att döda matchen definitivt när han, efter ett inlägg av Esposito, blivit helt ensam med Amelia, men misslyckades och fumlade istället bollen över målet. Cesar Prates byttes ut mot Bakayoko som imponerade när han skapade sig Livornos sista läge. Tyvärr imponerade Chimenti i öbornas mål också med sin enhandsräddning.
Matchen var nu slut och Livorno fick gå hem utan några poäng från en match man bara skulle ha vunnit. Till nästa match önskas fler imponerande löpningar av Bakayoko, fler härliga skott från DeAscentis (dessa får självklart gärna gå i mål också) och sist med inte minst en vettig uppställning. Det Livorno behöver nu för att komma till UEFA-cupen är kontinuitet och självförtroende. Det här är inte läget att börja experimentera med startelvan.
Nästa match är mot Parma borta. En förlust där är inte att tänka på ens.
