Redaktionen om CL-lottningen
Vad tycker vi egentligen om att möta Lyon? Här får ni Milanredaktionens åsikter.
Frågor:
1. Första spontana tanken när Lyon drogs ur urnan?
2. Drömmotståndare som du hade velat mött?
3. Hur går det då efter dubbelmötet med fransmännen?
4. Övriga tankar kring lottningen?
Marko Uusitalo menar att:
1. När man kommit så här långt i turneringen så kvittar det lite grann vilket lag man får. Lyon är kvalitetsmässigt inget önskemotstånd, men jag blev likväl positivt överraskad av lottningsresultatet. De är ett spelande lag med många profiler vilket borde borga för två härliga matcher. Att vi dessutom får inleda på bortaplan med ett avgörande i våra händer på San Siro gör det hela knappast sämre.
2. Nej, de så kallade önskemotståndarna är sällan några önskemotståndare för Milan. Lag som Villarreal eller Benfica hade kunnat bli läskiga överraskningar med tanke på att de inte skulle ha någonting att förlora mot Milan. Jag är också glad att vi slapp de italienska lagen med tanke på att det skulle ha inneburit en extra nervpåfrestning. Om vi hade fått Inter än en gång så hade knappast en pacemaker kunnat hålla mig levande under minst 180 minuters spelande.
3. Milan kan absolut ta sig vidare från denna match. Visst är Lyon ett lag som man bör ta på allra högsta allvar och jag tror Milan kommer att göra det också. Om vi spelar på topp så är inte Lyon tillräckligt bra för att hindra oss från att gå vidare, den lilla klasskillnaden finns där. Hade man frågat gemene man i januari så hade de nog ansett att Bayern var en svårare motståndare än Lyon. Och alla vet ju att vi lyckades klara den uppgiften galant. Vi har dessutom returen hemma på San Siro där vi inte har förlorat en betydelsefyll Champions League-match på år och dar.
4. En negativ faktor i mitt tycke var att de ”roligaste” lagen (Milan, Lyon, Barcelona) alla hamnade på samma halva och således inte kan mötas i final. För eventuella vidare äventyr för Milans del så var det aningen oturligt att vi får inleda en eventuell semifinal (trolig motståndare Barcelona) på hemmaplan, något som kan göra saker och ting nog så komplicerade. Ska vi gå händelserna ännu mer i förväg och fundera på en eventuell final, då ser det onekligen ut som om det blir italienskt även på andra sidan planen. Både Inter (förutsatt att de gör sitt jobb och eliminerar Ajax) och Juventus är klara favoriter i sina respektive kvartsfinaler. Jag höjer dock ett varningens finger för Arsenal, Juve ska inte boka några semifinalbiljetter ännu.
Gustav Åkesson anser bestämt att:
1. När Milan parades ihop med Lyon kändes det som att vi fått värsta tänkbara motstånd. Någon drömmotståndare kan knappast någon påstå, men kanske inte heller värsta tänkbara motstånd, som första intrycket var.
2. Personligen skulle mitt drömmotstånd vara ett lag som inte har en stor potentiell skrällchans, men som ändå inte heller tillhör den absoluta toppen och ett bra exempel på detta är dagens Arsenal. Istället får Milan nu möta topplaget Lyon som är på väg att vinna sin femte raka ligatitel, samt är i sin tredje raka kvartsfinal i Champions League.
Milan kommer helt klart få oerhört svårt att gå vidare mot ett lag som minst sagt ser homogent och solid ut, dock vi ska också ha i åtanke att de lättaste matcherna sällan passar Milan, och kanske är det bättre att möta storklubben Lyon än exempelvis Villareal, ett potentiellt skrällag där den rätta glöden och inställningen kanske inte skulle infinna sig. Vem trodde att de rödsvarta skulle gå vidare från förra årets semifinal på bortamål mot PSV Eindhoven, eller att Bayern München totalt sett skulle rullas ut med 5-2? Och dessutom ska vi inte glömma: Om Milan åker ut mot Lyon i kvartsfinalen, eller den troliga motståndaren Barcelona i semifinalen, är detta så länge siffrorna hålls nere absolut inget att skämmas för. Ett privilegium som Juventus knappast har när man möter Arsenal, eller Barcelona som tar sig an Benfica.
3. Det finns knappast någon favorit i mötet, men för en gångs skull ska jag tänka positivt. Spelmässigt kommer Lyon ha ett aningen större övertag sett över båda mötena, medan Milan något trevande pallrar sig vidare till semifinalen då mittfältskuggen Juninho missar första mötet, samt att Milan har fördelen att börja på bortaplan. Detta förutsatt att Milan ställer upp med samma spel och hjärta som vi såg mot Bayern München, något som vi kanske inte alltid kan ta för givet…
4. Milan hamnade utan tvekan i det svåraste blocket, med Barcelona och Lyon. Svårt kommer det absolut att bli, men om Milan når finalen kan knappast någon ifrågasätta hur värdiga finalister de rödsvarta skulle vara. Vägen till finalen för de andra två italienska lagen, som återfinns i det andra blocket, känns öppen och jag skulle personligen bli förvånad om inget av de två kvalificerar sig till finalen i Paris. Visserligen är Inter ännu inte i kvartsfinal, och Juventus är aningen opålitliga i Europa.
Kenneth Rundhaug motiverar:
1. Jag ville undvika de offensiva fransoserna, och blev lite besviken när vi lottades mot just dem. Blev dock oerhört lättad när vi lottades som bortalag i den första matchen. Milan är som starkast när de får chansen att avgöra på hemmaplan. Detta tar vi.
2. Jag hade helst velat se Milan möta Benfica eller Villarreal. Varför? Enkel mattematik - de är de svagaste lagen kvar i Champions League och man vill väl ha den ’lättaste’ vägen fram till finalen i Paris.
3. Sì. Jag tror det med tanke på att vi har fördelen att inleda på bortaplan. En bra match i Frankrike för att sedan demolisera fransoserna på San Siro är vårat recept.
4. Den största besvikelsen var att vi fick Barcelona på vår sida av slutspelsträdet. För det första gick min personliga drömfinal i årets upplaga av Champions League i spillror. För det andra är en eventuell semifinal mot Barcelona en mardrömsuppgift, inte bara för att de är fruktansvärda på Camp Nou, utan också för att vi hade oturen att inleda på hemmaplan. Milan måste göra en bragdmatch i Spanien för att ha en chans ta sig till final.
Michael Haile gör gällande att:
1. Min första tanke var en hel mening. 'Far åt helvete' löd den. När jag sedan fick veta att brassen och lagets motor Juninho Pernambucano är avstängd i första matchen som spelas på Stade de Gerland så blev jag dock lite gladare. Nej men visst blir det här skitjobbigt i vilket fall som helst då deras mittfält har potential att käka upp rätt många kvalitativa motståndare. Som Milanist så får man hoppas att Ambrosini dricker sin mjölk och äter sina grönsaker åtminstone en månad framöver, ty annars kan det bli svårt att sätta emot när min personliga favorit Mahamadou Diarra får upp farten och ångan.
2. Drömmen hade varit Arsenal. En match med öppet spel ’a viso aperto’ hade slutat väldigt illa för Arsene Wengers mannskap då våra anfallare och yttrar gillar att operera på fria landskap, någonting som britterna (nåja, de har väl någon i alla fall?) rätt ofta bjuder på. Spelare som Senderos hade fått lära sig en hel del om lidande ifall lotten hade fallit på The Gunners men så blev alltså icke fallet. Tyvärr.
3. Om Milan går vidare? Ja det tror jag faktiskt även om vi kommer få det jävligt tufft med Lyon. Kan bara Inzaghi bibehålla sin form samtidigt som Maldini och Cafu kommer tillbaka i speldugligt skick så anser jag att det är Lyon som bör vara mer rädda för Milan än vice versa. Kvartsfinalerna är dock en bit bort så mycket hinner och kommer att ske innan dess.
4. Att Juventus fick en jävligt enkel lottning. Bastardi maledetti säger jag, deras tur verkar inte ta slut med Weises såphala handskar direkt… Synd också att Milan och Barcelona hamnade på samma halva. Europas mest välspelande fotbollsklubbar borde göra upp i finalen istället för att sämre spelande lag ska få äran att ta sig så långt även om de självfallet inte kommer att vinna titeln.
