Ambrosini – den avgörande faktorn

Ambrosini – den avgörande faktorn

Den verklige hjälten, varje gång.

Det var nog inte bara en Milan-anhängare som svor sig blodig över Ancelottis byte av Andrea Pirlo mot Massimo Ambrosini. En playmaker mot en ”spelförstörare” kunde ju bara tyda på en sak, resignation.

Klockan tickade obarmhärtigt mot de förhatliga 90 minuterna, bortom vilka det sällan finns något hopp.

Det är där Massimo Ambrosini kliver in i bilden. Max Ambrosini som annars gjort sig mest känd för att försöka hinna med att utöva alla skador i läkarencyklopedien innan han sätter skorna på hyllan.

Men det finns en liten, och inte alltför obetydlig roll som han sköter med bravur. Han är den som står för det där lilla avgörande i den elfte timmen. I alla fall i de europeiska sammanhangen.

Milan – Ajax, kvartsfinal Champions League 2003

Milan skulle förmodat lätt ta sig förbi ett Ajax som trots sin ungdomliga iver inte skulle kunna sätta käppar i hjulet för I Rossoneri. Så var i alla fall de gemene utgångstipsen.

Nåväl 0-0 på bortaplan skulle ge Milan den välbehövliga start som skulle ta dem till semifinal. Men nej, på sedvanligt Milan-manér ska man göra saker och ting så svårt som möjligt.

Visserligen ledde Milan med både med 1-0 och 2-1, men Ajax gav inte upp. Och när Pienaar fick in 2-2 med nio minuter kvar så fanns det inte mycket hopp kvar.

Men ljuset fanns där i tunnelns slut och det var Ambrosini som stod och viftade med facklan vid mynningen. En långt svepande inlägg från Maldini, som Max nickade vidare till Inzaghi som i sin tur behärskat kunde lyfta bollen i mål via en dansk fot.

PSV – Milan, semifinal Champions League 2005

Nej, Milan gjorde ingen vidare match på San Siro, men en hyfsad halvlek gav dem 2-0 till bortamatchen mot PSV i alla fall. Väl där blev det åka av och PSV såg länge ut att tvinga matchen till en förlängning mot ett Milan som nästan gick på knäna från avspark.

En defensiv uppställning skulle hålla tätt, men det sprack ganska snabbt i och med Parks tidiga ledningsmål. Därefter fanns ingen återvändo.

Milan gjorde endast sporadiska besök på motståndarnas planhalva och därför var det nog ingen som tog Kakás attack på vänsterkanten på allvar. Han fick i alla fall till ett mycket bra inlägg som hittade, just det, Max Ambrosini.

Nicken var perfekt och Gomes kunde bara toucha bollen innan den gick i mål. Visserligen sköljde all världens orättvisor över PSV just då, men än en gång hade Max lyft upp Milan från avgrunden. Vad som hände efter semifinalen är preskriberat för all framtid dock.

Milan – Lyon, kvartsfinal Champions League 2006

Till skillnad från matcherna ovan så var Ambrosini förpassad till bänken i denna match. Alla skador har tvingat honom att börja om från början trots den fina starten på säsongen.

Precis som mot Ajax för två säsonger sedan så var det 0-0 efter de första 90 minuterna. Än en gång tog Milan ledningen och än en gång släppte man den.

Än en gång såg man också till att hemmafansen fick lida till tidens ände mer eller mindre. Vändningen kom i den 27 minuten av andra halvlek. Ambrosini kom in, Pirlo gick ut. Ett byte som saknade både logik och verklighetsförankring, men som i själva verket var ett genidrag.

Är det någon som kan rädda Milan fem i tolv så är det Ambro.

Likheterna med Ajax-matchen var mer än slående. Vi hade t.ex. förlorat ligamatchen innan med 1-0 på bortaplan. Avgörandet kom efter en lång svepande passning från mittplan. Denna gång var dock inte Ambrosini på bollen, men drog gott och väl på sig två Lyon-försvarare och gav fritt spelrum åt Sheva. Målet kom ju så småningom efter dubbla stolpträffar.
____________________________________________

Han må vara en porslinsfigur, men han är den avgörande faktorn som Milan behöver. Han är Massimo Ambrosini.
____________________________________________

markowarheart@bredband.net

Marko Uusitalomarko.uusitalo@svenskafans.com@markowarheart2006-04-05 14:40:00
Author

Fler artiklar om Milan