Milan - Lyon 3-1 - drömmen om Paris lever vidare
De på förhand givna segermakarna Juninho och Kaka fick se sig besegrade av Fru Fortuna. Och Superpippo Inzaghi förstås.
För de som upplevt en gammal hederlig flashback så kan ni säkert erinra er den spökliga känsla som sprider sig i hela kroppen när man kommer underfund med att man upplevt exakt samma sak vid ett tidigare tillfälle i livet.
Superpippo Inzaghi och Milan tenderar att upprepa sig rätt ofta, ungefär som skrien från en halvdöd katt som håller på att strypas på en klädlina. Om Milan lyckats lura döden för den nionde och därmed sista gången låter jag vara osagt.
Helt klart däremot är att man kom undan med blotta förskräckelsen i en match som man egentligen aldrig riktigt hade kontroll över.
* * *
Den taktiska matchen vinner Gerard Houllier. Eller vinner och vinner, det är ju tråkigt att tävla mot sig själv, ty Carlo ”Archimedes” Ancelotti kör ju med sin konsekventa och passiva anticoachningsstil som han förädlat till perfektion.
* * *
Fransmännen valde att mer eller mindre chocka Milan redan från start. Ett atletiskt mittfält bestående av de löpstarka Wiltord, Malouda och Govou styrdes av lagets hjärna Juninho som dikterade spelet och gjorde exakt som han ville. Bakom alla dessa herrar låg kvadratens viktigaste hörn och hans namn är Mahamadou Diarra. Vilken strålande fotbollsspelare mina vänner.
Hans kvitteringsmål var förvisso frukten av dåligt försvarsspel vid sekvens nummer ett. Sekvens nummer två, då han stiger högre än fyra (!) Milanspelare och knoppar in bollen är däremot hans egen merit. Viljestyrkan i den kroppen är det inget fel på må jag säga.
Den första halvleken går till Lyon som inte behöver anstränga sig nämnvärt för att genomföra sin ’gameplan’. En furiös press på bollhållande Milanspelare i farliga ytor i kombination med ett felfritt positionsspel så när som på ett tillfälle då Pippo på pass av Seedorf placerar dit 1-0 gjorde att många Milanobaserade tidsskrifter reserverade plats i morgondagens dödsannonser.
I dessa ishockeyslutspelstider så är det populärt att prata klyschor som box och styrspel. Detta var precis vad Lyon gjorde med Milan igår fast på en grön gräsyta och med en fotboll istället för is och puck. Det enda som saknades var faktiskt ett stort plexiglas att fläska upp Milanspelarna mot.
Pirlo och Kaka gick vilse i stormen och kunde aldrig riktigt komma ur ovädret medan Shevchenko hölls i strama tyglar av Cris och Cacapa. Milan fick sig en lektion på sin egen hemmaplan. När hände det senast?
* * *
Men som så många gånger förr, när alla redan givit upp, så står han där. Inzaghi, mannen som aldrig kommer förstå innebörden av ordet nej, gör det för Milan igen.
* * *
Kaladze lyfter in bollen i straffområdet. Ambrosini försöker nå den före Cacapa men bollen landar hos Shevchenko till höger i straffområdet. Ukrainaren avfyrar ett skott som dunkar in i den borte stolpen (!), främre stolpen (!!!) och är på väg att gå mitt ut i trafiken igen där Kaka står bäst placerad. Då är han först, Inzaghi, som med den enkla uppgiften att slå bollen i nät från dryga metern inte gör något misstag. Eufori någon? Extas? Psykos?
Shevchenko kan på stopptid även stänka dit sitt nionde mål i året upplaga av Champions League, vackert framspelad av en olycklig Clerc i Lyon.
Milan lyckas lura döden och drömmen om Paris lever vidare.
__________________________
Milan-Lyon 3-1
Målskyttar: 25' Inzaghi, 31' Diarra, 88' Inzaghi, 93' Shevchenko.
Milan (4-3-1-2): Dida, Stam (23' Costacurta), Nesta, Kaladze, Serginho, Gattuso (78' Maldini), Pirlo (71' Ambrosini), Seedorf, Kaka', Shevchenko, F.Inzaghi.
På bänken: Kalac, Vogel, Rui Costa, Gilardino.
Lyon (4-3-3): Coupet, Clerc, Cris, Cacapa, Abidal, Diarra, Juninho, Wiltord, Fred (70' Carew), Malouda, Govou (84' Reveillere).
På bänken: Vercoutre, Muller, Clement, Govou, Pedretti.
Domare: Terje Hauge, Norge.
Varningar: Gattuso, Inzaghi, Maldini och Serginho.
Publiksiffra: 78 894 inbringande 2 367 618 euro.
