- -
Cagliari - Juventus 1-1
Otroligt nog hände det igen. Det kunde väl inte bli värre än veckan innan oavsett om Juventus kvitterade eller inte, tänkte man sig. Men det blev det. Där Di Micheles 1-1 kom en minut innan domaren blåste, lyckades Cagliari nu släppa in ett mål på matchens sista spark. För allas hälsa måste Cagliari se till att åtminstone ta poäng i nästa matche, för att åka ner på det här sättet är bara för grymt; det får bara inte bli avgörande.
Cagliarisupportrar världen över lider något oerhört just nu. Det som bara kan hända i de värsta mardrömmarna är ett faktum för Cagliari. Ena veckan tappar man en ledning på hemmaplan i den 94e tilläggsminuten, och veckan därpå upprepas scenariot; 1-1 i 95e. Sammanlagt har man alltså förlorat fyra poäng på de absolut sista minuterna av dessa två matcher. Och målen har kommit just när det har sett ut som att det värsta varit utrett.
För Juventus dominerade dagens match på St Elia. Cagliari skapade enstaka chanser på hela matchen, men ändå hade man lyckats desarmera Juventus offensiv vid ställningen 1-0 och en kvart kvar av matchen, som i helhet var väldigt händelserik, men inte på grund av någon skönspel, utan att matchens betydelse visade sig i form av att det hela såg ut som ett fältslag på St Elias gröna vårgräs.
Juventus inledde matchen som spelförare och skulle komma att inta den rollen hela matchen. Inledningsvis såg man riktigt pigga ut, men Cagliariförsvaret har som bekant varit på topp under de senaste månaderna. Dock inte i 10e minuten när Bega var nära att bjuda Juventus på ett ledningsmål, då han råkade nicka bollen rakt ner mot Ibrahimovic nån meter utanför straffområdet. Svensken vände om och fick iväg ett kraftigt skott som gick metern ovanför ribban.
Del Piero, som gjorde Ibrahimovic sällskap i anfallet i och med Trezeguets frånvaro, fick iväg en halvfarlig frispark 10 minuter senare.
I den 23e minuten fick sig Esposito en riktig hård tackling bakifrån av en rusande Blasi (som dock var först på bollen) och låg på marken i flera minuter. Tillbaka i spel tvingades han ändå kapitulera till slut och in kom Langella istället.
Det var i den 35e minuten som den riktigt tunga chansen dök upp. Ibrahimovic serverade honom med en vacker lyftning från höger, och alla trodde att det var 0-1 när Del Piero nickade ner den i straffområdet, men Chimenti svarade för en superräddning när han med vänsterhanden stoppade bollen trots att han var på väg åt fel håll.
Två minuter före halvtidsvila kom det första målet. Langella satte full fart mot Juventusmålet under en kontring och stoppades av Zambrotta i straffområdet. En ganska klar straff som enligt regelboken borde ha renderat i frilägesutvisning för Zambrotta (för övrigt än av de bättre i svartvitt). Så blev icke fallet och landslagsmannen fick inte ens gult kort.
Fram klev Suazo som lurade Buffon till höger och placerade bollen distinkt till vänster.
Juventus tog ut en dålig Mutu i halvtid och bytte in Camoranesi. Den senare slog frisparken i den 51a minuten som hittade Del Piero, vars nick gick utanför.
6 minuter senare verkade ännu en långboll från Juventus leda till hörna när Conti var före Zambrotta på bollen. Men till allas förvåning och ilska blåste domare Ayroldi (tveksam sen tidigare den här säsongen) för straff. Cagliarispelarna vädjade bland annat till linjedomaren, men inget kunde förstås hjälpa.
Förutom Chimenti. Liksom han räddade Luca Tonis straff för snart en månad sen svarade han för en benparad på Del Pieros straff och ledningen var intakt.
Men vid det här laget hade ilskan redan vaknat på St Elia. Hela stället var bokstavligen i gungning efter straffet och när den inbytte Agostini blev armbågad av Camoranesi kvarten senare (utan någon åtgärd från domarens sida) kändes det som att stället skulle komma att rivas ner.
Juventus fortsatte med långbollarna, som inte ledde till mycket. Ett riktigt farligt läge - återigen för Del Piero - i den 71a minuten markerade det sista som Juventus lyckades skapa i spelväg. Cagliari i sin tur hade nu börjat spela grisfotboll, eftersom de konstruktiva krafterna inte räckte till. 9 man låg i försvaret och Suazos enda uppgift var att driva fram bollen, hålla i den, och i bästa fall få frisparken, vilket också skedde vid flertalet tillfällen. När Juventusspelarna av uppenbara skäl hade tappat humöret, vilket man har sett alltför ofta under hela denna svacka för laget, var det mer kamp och dramatik som lyfte matchen än bra spel.
Juventus anfallsförsök blev allt sämre. Bara på fasta situationer hade man något att bjuda på. Del Piero fick ännu en chans på detta sätt i den 84e minuten, men Chimenti tippade bollen ut till hörna.
Fem minuters tilläggstid markerade domare Ayroldi. Juventus skapade ingenting. I den sista minuten fick man dock en hörna. Tveksamt om det verkligen var hörna, men lik förbannat blev det mål. Stenhård nick av Cannavaro rakt upp i krysset, och raseri bland flera Cagliarispelare. Langella och Abeijon blev utvisade. Särskilt Chimenti såg farligt upprörd ut och det är bara att tacka hans lagkamrater för att man lyckades hålla undan honom från att gå alltför nära domaren.
Exakt vad ilskan berodde på kan diskuteras. Målet i sig var det inget fel på och det var ganska tydligt att inte heller Chimenti och hans kamrater hade något att invända mot det. Den stora frågan är; var det verkligen hörna? Jag själv kunde inte se att det var det, men har dessvärre inte sett situationen i repris i efterhand. Det fanns förstås en hel del situationer i matchen som gynnade Juventus. Zambrotta som enligt regeln skulle ha blivit frilägesutvisad blev inte ens varnad. Blasi som redan hade en varning när han såg till att Epsosito blev nermejad, fick vara kvar på plan. Camoranesi blev inte ens varnad efter armbågen mot Agostini. Oavsett om det filmades eller inte av den senare så var det en ful och tydlig armbåge som borde ha resulterat i alla fall i en varning. Därtill fick Juventus en löjlig straff. Därtill kanske det inte var någon hörna, och det talas om att tilläggstiden passerade de 5 minuter som annonserades, även om jag själv är tveksam till det senare. Jag tycker inte heller att 5 minuter var för mycket i en match som denna. Med så många frisparkar och fula efterslängar som drog ut på tiden är det ganska väntat med 4-5 tilläggsminuter. Så Ayroldi må ha gynnat bortalaget, men i och med att Chimenti räddade straffen, blev inte hans insats så värst avgörande för resultatet. Om han tog fel beslut vid hörnan, så är det hans enda stora fel som kan ha varit avgörande. Besvikelsen är större på Cagliari som släppte in en boll i den 95e minuten. Efter det som hände förra veckan borde man inte ens ha låtit Cannavaro komma fram till avslut, oavsett med vilka medel som det skulle ha krävts.
Den som gillar att rationalisera bort obehagliga incidenter har en del ljuspunkter att titta på; till skillnad från förra veckan var resultatet i sig helt rättvist. Cagliari var så pass effektiva att man lyckades skaffa sig straff och mål på det som egentligen var lagets enda målchans på hela matchen.
Och så gjorde Chievo sitt jobb och slog Messina, vilket innebär att avståndet där utökades till tre poäng. Tre poäng ovanför strecket med fyra omgångar kvar är inte fy skam. Oron är stor, men nog hade det varit värre att vara i Messinas position just nu. Likväl, minst en seger i de återstående matcherna är nödvändig för att Cagliari ska spela i Serie A nästa säsong, och det kommer inte att bli enkelt.
