Milan – Barcelona 0-1
Efter gårdagskvällens imponerande uppvisning så står Katalanerna med en fot i Paris.
Som Milansupporter så slipper man tack och lov uppleva förlustens sveda allt för ofta. När det väl händer så är det många gånger frukten av okoncentration mot sämre motstånd eller bristande ödmjukhet inför på pappret enkla uppgifter. Förluster av nämnd kategori hör till den värsta sorten och är i grunden egentligen oacceptabla. Det positiva med dessa är dock att de går att reparera, reflektera över och komma igen ifrån, det finns helt klart lösningar.
Frågan däremot, är vad man kan göra när motståndaren är dig övermäktig? Igår var Barcelona nämligen inte så lite bättre än Milan. Detta trots att man spelade med decimerat manskap och med decimerad anfallsvilja. Att komma undan med 1-0 från en av kontinentens mest svårforcerade borgar vittnar om mästarklass, ty inte många lag kommer att upprepa den prestation som vi igår fick se av våra gäster.
En applåd till Barcelona, det var förbaskat bra spelat.
* * *
Den första halvleken var sett ur mina ögon absolut ingen höjdare. Barca gick in med inställningen att skörda frukt av sitt förnämliga passningsspel och den totala kontroll man uppvisade med bollen i egen ägo. Ronaldinho, mannen på allas läppar, blev under större delen tvingad till tystnad under Stams och Gattusos överseende.
Kvarten in så får Gilardino chansen att göra det han gör allra bäst: vrida och vända för att komma till avslut. Valdes i målet kan tacka stolpen för hjälpen, det var nämligen det enda som hindrade Milan från förarsätet. Minuten senare är det Shevchenkos tur att höja Valdes puls. Seedorf bjuder på ett underbart inspel som ukrainaren blott förmår att pricka målvakten med. Ännu en stor chans till spillo, någonting man inte kan kosta på sig i matcher av den här digniteten.
Utöver ett par harmlösa Etoo-skott så är det Giuly som får läget att göra 1-0, elegant framspelad av Ronaldinho. Dida hinner dock före fransmannen och kan tryggt slänga sig över läderkulan. Det fransk-brasilianska samspelet skulle dock visa sig desto framgångsrikare i den andra halvleken.
En boll precis bakom Kaladze och precis utom räckhåll för Nesta når Giuly som visar prov på sin spänstighet då han i sidled sträcker ut och kan drämma in bollen bakom Dida som naturligtvis inte kan göra någonting på den pärlan. Ett oerhört vackert fotbollsmål med den genialiske Ronaldinhos signatur written all over it.
Resten av matchen handlar om Milans kamp för att vinna bollen, skapa chanser och kvittera. Man skulle kunna säga att man misslyckades på samtliga fronter och att hemmalagets underlägsenhet mest tog sig uttryck i bolljagande och slarviga och hafsiga avslut (Ambrosini och Kaka) när väl chanserna uppenbarade sig.
* * *
Mötet är ännu blott i halvtid men undertecknad tyvärr relativt säker på att avancemanget är bortsjabblat redan nu. Barcelona på Nou Camp i kombination med en större löpvilja och anfallslusta är ingen speciellt rolig ekvation för oss eller Carletto Ancelotti.
Milan har gjort det förr och det är ”bara” ett mål som behöver produceras för att återgå till status quo. Det blir dock i samtliga scenarion, oavsett hur man vrider och vänder på det hela, en otroligt jobbig uppgift att lösa.
