Winnipeg - St Louis
2 - 4

Parma – Milan 2-3

Milan hänger kvar vid Scudetto-drömmen.

Trots vissa indikationer innan matchen så var det de gamla vanliga spelarna som gavs förtroende när Ancelotti valde startelva i säsongens näst sista match.

Parma i sin tur inledde med en ensam spets i Corradi och den inte helt krye Morfeo på bänken.

Att Milan ville kontrollera händelserna från första stund rådde det ingen tvekan om, men det var inget tempofyllt spel som vi bjöds på. Istället var det Parma som bjöd på mest fart i inledningen när Simplicio och Marchionni var på väg att bryta igenom, den senare hindrades av Pirlo som gjorde en stark brytning.

Milan å sin sida hade svårt att skapa några konkreta chanser och när Shevchenko, skadad, lämnade planen redan efter knappt sju minuters spel så fick Ancelotti kasta in Gilardino på dennes forna hemmaplan och därmed tvingades Milan ändra på sitt anfallsspel lite grann. Ännu mer ansvar skulle nu hamna på Kakás axlar.

Det var fortsatt Parma som lyckades skapa riktiga chanser, Bresciano och Marchionni hade båda skott från distans som Dida kunde ta hand om. Milan saknade rytm i sitt spel och många anfall slarvades bort pga. att det inte fanns några vettiga spelalternativ. Förutom Inza och Gila så verkade de övrig inte särdeles intresserade av att fylla på i straffområdet.

Efter knappa halvtimmen kom så en straff till Milan lite grann som en blixt från klar himmel. Inzaghi tråcklade sig fram i straffområdet och De Lucia slängde sig förgäves efter bollen men drar istället ner Inzaghi och Paparestas något sena avblåsning är icke desto mindre helt korrekt. Parma-spelarna protesterade våldsamt och Couto pratade till sig ett gult kort, men kritiken mot Paparesta var obefogad.

Kaká som ser ut att vara våran straffskytt numera, i alla fall i Shevas frånvaro, tog hand om straffen på bästa sätt och placerade bollen utom räckhåll för De Lucia i det vänstra hörnet sett från straffpunkten.

Efter det målet fick Milan lite mer fart i sitt spel, samtidigt som försvaret arbetade mycket bra tillsammans från att hålla Parma från några farliga chanser.

Strax innan halvtid drog Milan upp en kontring genom Gilardino. Denne hittade ut till en löpande Kaká på vänsterkanten. Kaká såg att Gilardino fanns i mitten och att Cafú kom rusande (nåja, lunkande kanske är närmare sanningen) på sin kant. Passningen skar rakt igenom Parmas försvar och Gilardino gjorde en mycket intelligent överhoppning som gav Cafú fritt fram. Skottet var allt annat än kanonhårt, men De Lucia som var mitt inne i en överflyttning kunde inte nå avslutet som gick in i bortre hörnet.

En ganska betryggande ledning i halvtid för Milan.

Andra halvlek hann inte ticka upp till tio minuter ens innan Parma hade fått en livlina. Morfeo smög in en passning mellan Nesta och Cafú till Corradi. Denne kunde dra med sig bollen och avsluta obehindrat bakom Dida. Stort frågetecken kring Cafús agerande i detta fall när han väl lättvindligt lät Corradi komma fram.

Serginho fick strax efteråt utgå till förmån för Jankulovski, eventuellt var det en skada som gäckade även den käre Sergio.

Parmas glädje blev dock kortvarig när Seedorf (äntligen) fick till ett sådant där skott som ett fåtal får uppleva i sitt liv. Från närmare 30 meter fick en helt perfekt träff på Pirlos frisparkspetning. Bollen satt som fastspikad i krysset. Utan konkurrens årets mål i fotbollsföreningen Milan.

Efter detta dog matchen av lite grann. Parma försökte, om än inte helhjärtat, att hitta tillbaka. Ett par snabbt slagna frisparkar oroade lite grann, men Dida var vaken när det behövdes.

Med tio minuter kvar så kombinerade Kaká och Gilardino två gånger om. Båda gångerna fick brassen chansen att avsluta, första gången retfullt i insidan av stolpen medan det andra avslutet var betydligt svagare och slutade i famnen på De Lucia.

Även Seedorf fick chansen att avlossa högern än en gång, men denna gång kunde Parma-målvakten klistra skottet.

Mot slutet tändes ånyo ett litet hopp för hemmalaget när Corradi återigen ganska lättvindligt fick avsluta. Morfeo stod på nytt för assisten och Nesta såg ut lite grann som om han redan slutat spela för dagen. Medan Didas agerande såg aningen märkligt ut när han inte förmådde att lyfta mer än två centimeter från marken.

Seger hur som helst och i och med att Juventus slog Palermo så finns det endast en liten strimma av hopp till Scudetton kvar. Då måste Milan slå Roma på San Siro medan Juventus måste förlora mot Reggina på neutral plan.

Det är inte mycket som talar för en ligatitel för Milan längre, inte ens om Galliani kan få låna Moggis telefonbok.

markowarheart@bredband.net