Kungen är död, länge leve…vem då?
Ryktet om Milans död är dock kraftigt överdrivet.
Det enda man kan vara säker på i dagens fotboll är att man inte kan ta någonting för givet. Det är av förklarliga skäl som det ligger en liten dyster stämning över allt som har med Milan att göra en sådan här dag.
Att Sheva lämnar kommer inte som någon större chock i sig. Dels har ju ryktena gått under de senaste veckorna och varje sommar sen tidigare så har vi vant oss vid att antingen Real Madrid eller Chelsea varit och ryckt i honom.
Kategoriskt har Galliani förnekat detta, nästan till absurdum, men igår kunde inte ens han säga emot det faktum att Sheva faktiskt kommer att ta sitt pick och pack från Milano och söka sig mot nordligare breddgrader till London.
Den stora frågan
Alla trodde sig veta svaret på frågan. Frågan var ”om” Sheva skulle lämna Milan, inte ”när”. Tji fick alla vi, och så står vi här med lång näsa.
Den nya frågan som istället uppstått är ”varför”?
Det är en mycket mer komplex frågeställning som endast en person kan svara på, och inte ens när han svarar på den så kan vi vara säkra på att vi verkligen får ett svar som till hundra procent stämmer överens med sanningen.
Var det Kristen som inte trivdes i Italien? Med tanke på att de bott där några år så tycker man att 3-4 år till borde varit möjliga att uthärda i en stad som inte direkt ser ut som en förort till Berlin.
Var det miljön för Jordan som inte passade? Nä, det blir väl bättre i England där News of the World, The Sun och hela deras följe av övrig avföringspress med Aftonbladet struttandes lite försynt längst bak i ledet, kommer att bevaka och smaska sig i alla detaljer. Även de som inte finns.
Var det engelskan som satte stopp för det hela? Vi lever på 2000-talet och i ett Europa som är mer internationaliserat än någonsin. Ändå kan inte Shevchenko klara av uppgiften att lära sig ett världsspråk som engelska i ett annat land än England. Inte ens för sin sons skull.
Det är svårt för en professionell fotbollsspelare att finna tid till att lära sig engelska. Någonting i den stilen kläckte han ur sig. Inte för att jag har särskilt stora erfarenheter av spel i en europeisk storklubb (rättare sagt inga), så inbillar jag mig att det borde finnas rätt gott om tid.
Det finns människor med vanliga jobb från 8 till 17 som hinner med kvällskurser och lär sig engelska. Sådana som inte kan och har råd ta hem privatlärare när det passar dem.
Det enda sättet vi kan visa vår son vår kärlek är genom det engelska språket. Någonting sådant sa han visst också. Ett mycket kryptiskt uttalande för mina öron. Är det för att engelska är Kristens modersmål som detta måste genomföras?
För min del så har jag fortfarande inte fått ett enda svar på varför detta sker. Varför man lämnar en ”unik” klubb som Milan (hans egna ord)? Varför man gör det när man har chans att bli historisk som klubbens meste målskytt genom tiderna? Varför man gör det när man är på väg att ta över som lagkapten efter en legend i klubben?
Många frågor utan ett enda vettigt svar.
Hur ersätter man 173 mål?
Världens, fotbollens och Milans tideräkning stannar inte vid den 26 maj 2006, liksom den inte gjorde vid den 25 maj 2005 heller. Absolut inte för en spelares skull. Men man kan inte förneka att Galliani & Co. nu ställs inför sin svåraste uppgift på sin position under sin tid i Milan.
Han måste se till att få så mycket betalt som möjligt för Shevchenko till att börja med. Hur mycket är Shevchenko värd? Låt oss använda Mickaël Essien som riktmärke. Han kostade 38 miljoner Euro när Chelsea tidigare denna säsong köpte loss honom från Lyon, styvt översatt till den svenska valutan 350 miljoner kronor.
Jämför då Essiens meriter med Shevchenkos. Att Essien kom från en svagare liga än Shevchenko. Sen kan ni ta fram era miniräknare och försöka kalkylera ett vettigt pris för Shevchenko.
Roman har mer pengar än han säkert själv vet om, och för att få Shevchenko så måste han nog punga ut med mer än han gjort hittills någon gång.
Roman vet dock också att bara Chelsea kan köpa honom, Shevchenko vill inte gå till något annat lag. Roman vet också att Milan sitter inne med trumfkortet i och med att man har Shevchenko kontraktsbunden t o m 2009, dvs tre säsonger till.
Ett av alla otaliga rykten i detta sammanhang sade 65 miljoner € + William Gallas. Visa mig pengarna Roman så har vi en deal. Det är nämligen fundamentalt att vi får en stor summa pengar för Shevchenko för att inte ha några begränsningar inför sommarens mercato.
Visst, vår vän Silvio har nog inte övertrasserat sitt MasterCard riktigt ännu, men kom då ihåg att vi även ska hitta en vice-Kaká, kanske en defensiv mittfältare om Carlo får sin vilja igenom samt en eller ett par nyförvärv till en backlinje vars medlemmar snart alla platsar i PRO:s distriktslag i Milano.
Därför är det bäst att Roman redan nu börjar packa portföljerna med sedelbuntar, för det lär inte räcka med en.
Vem ska ersätta 173 mål?
Den kanske mest delikata frågan. Många har nog funderat på hur bra är egentligen Shevchenko? Han får ju sällan de där stora hyllande replikerna i kvällspressen (vad nu de är värda egentligen) men hans betydelse för Milan går inte att förringa.
När man börjar sålla bland alternativen till ersättare så inser man ganska snart att det finns inte så mycket att ta av. Spelare som både har de spelmässiga kvalitéerna och som har målsinnet.
När ryktena gick tidigare så fanns det två i mina ögon. Den ene blev skyttekung i Spanien och den andre blev skyttekung i England. Och nej, de är inte till salu.
Redan nu kan vi alltså räkna med att vi tappar i kvalité på den positionen som Shevchenko lämnar. Om den italienska pressen varit duktiga på att frossa i transferspekulationer så lär det bli en enda lång julafton för dem denna sommar när Milan ska leta efter en spelare som kan ta sig in på denna position.
Adriano, Drogba, Crespo, Ronaldo, van Nistelrooy, Ibrahimovic och så vidare, och så vidare. Alla har sina fördelar och sina nackdelar. Del 2 i Galliani-gruppens svåra arbete blir att hitta den spelaren med flest fördelar och minst antal nackdelar.
När man nu för en gångs skull i sann Football Manager-anda kan frossa fritt bland världens anfallare (mer eller mindre) så finns det inga klockrena alternativ.
Lycka till säger jag till Galliani, nu sätts all din och dina medarbetares kompetens verkligen på prov.
Många vill säkert ha ett namn av mig. Någon måste ju vara min favorit. Well, Marco (van Basten) såg ändå rätt vass ut i Albertinis avskedsmatch…
Slutligen
Livet går vidare, Milan går vidare och Andrij går vidare. Även om en stor spelare lämnar oss så är det bara en elftedel av vår startelva, och en tjugotredjedel av vår trupp.
Det finns ingen mening att lägga sig och självdö. Föreningen består alltid när spelarna kommer och går.
Och till Andrij vill jag bara säga: Thanks and have a good life. Eller förlåt, det kanske var lite överkurs för herrn fortfarande…
markowarheart@bredband.net
