Calciopoli enligt oss
Redaktionen tycker till.
Marko Uusitalo
Det värsta med hela den här skandalen är inte att vi kanske blivit av med ett par potentiella ligatitlar eller att vi startar åtta poäng back nästa säsong. Det värsta är att vi nu kommer att få leva med stämpeln som fuskare. Fuskare, trots att vi dömts på väldigt vaga grunder som jag kan se det. De avlyssningar som kommit till allmän kännedom är väldigt tvetydiga och absolut ingenting som i mina ögon kan räknas som säkra bevis, ”bortom allt rimligt tvivel”.
Det känns som om vi fått ett straff i en lyxförpackning som en markering för att visa att all kommunikation med ansvariga inom förbundet bör undvikas. Många säger att vi slapp lindrigt undan, i mina ögon är det fortfarande ett hårt straff med tanke på vad vi gjort, eller inte gjort.
Det ironiska i det hela är att klagan framfördes efter en match där ”Juventus man i Siena” dömt bort ett mål för oss, dvs. vi beklagade oss över en korrupt assisterande domare. Detta har i sin tur lett till en allmän opinion om att vi ”fixar matcher” och ”mutar domare”.
En annan rolig detalj i det hela var att den stora syndabocken i allt detta var Leonardo Meani. Handen på hjärtat, hur många hade hört hans namn innan detta? Hur pass mycket inflytande har han i Milan? Vad hade hänt om det var planskötaren som ringt motsvarande samtal? Eller en supporter?
Vi får leva med straffet och hoppas att vi kan resa oss även ur det här.
Gustav Åkesson
Nu är visserligen underskriven inget juridiskt fenomen, men av att döma av de släppta uppgifterna var Milans dom tillsammans med de övriga klubbarnas en typisk italiensk medelväg där straffet i sig endast ter sig symboliskt.
Om nu bevisen mot brott mot någon av artiklarna i regelverket verkligen var tillräckligt klara för att Milan överhuvudtaget ska dömas, borde klubben utan pardon ha fått ett hård och oerhört kännbart straff. Lite skyldig existerar inte, och tyvärr är intrycket av den diffusa domen och bevisen att Milan antingen blivit dömda på lösa grunder, eller bara fått en liten smisk på stjärten för ett grovt brott.
Förhoppningsvis och troligtvis är det lösa grunder (enligt underskriven lät avlyssningsbevisen inte helt orörda.), även om ett faktiskt brott fortfarande är en möjlighet. Ett scenario som därmed är horribelt i och med att domarna på sätt och vis legitimerar framtida korruption när klubbarna inte får ta konsekvenserna av sina handlingar.
Henri Nekmouche
Att skriva om Calciopoli är inte det lättaste. För vår del känns det som en berg och dal bana. Först läckte skandalen ut. Jag tänkte då: äntligen skulle Juve få betala för allt det som Moggi ställt till med. Från Juventus håll sades det att det var en komplott för att få Juve att tappa i slutspurten av ligan. Det var en mediastorm som skulle blåsa över på samma sätt som den året före (minns Cannavaros dopningsvideo). Men skandalen ville inte blåsa bort. Det var något stort på gång.
Huvuden började rulla. Då började Juventus plötsligt byta taktik. Nu visste de att de var avslöjade och att de var rejält i skiten.”Lucky Luciano” må vara en skurk, men han kan sin grej. Han började nu att blanda in andra. Den riktiga fienden var de som "kontrollerade TV-rättigheterna", sa han bland annat. Det är inte svårt att gissa vem han syftade på.
Jag anser att vi har fått betala för att vi varit Juves största konkurrenter i Serie A de senaste 10 åren, för att vår president heter Berlusconi och för att vår vice-president av någon anledning envist suttit kvar som Lega-president. Jag tror att Moggi såg till att dra med sig oss i fallet. Självklart skall Milan få ett straff om vi på något sätt fuskat till oss fördelar. Problemet är att jag ännu inte har förstått vad Meani i ett samtal på mindre än två minuter gjort sig skyldig till exakt. Att jämföra det samtalet med sistema Moggi är galenskaper.
Vi anses alltså ha fuskat i en match under säsongen 2004/2005. Samma säsong som Juventus påverkade domare som dömde våra matcher (Siena-Milan 2-1). Tack vare det förlorar vi två ligatitlar.
Efter överklagandet får vi kvala till Champions League. Bra. Men allting är relativt, som en smart man sa för 90 år sedan. Jag anser att vi är offer i hela den här såpan. Bevisen mot oss är mycket svaga och oklara. Frågan är om man ska skratta eller gråta. Det är bäst att vi tittar framåt. Så kan vi skratta när Inter fansen firar sin "scudetto".
Fredrik Alfredsson
Rättvist eller inte? Jag vet inte. Vet någon egentligen? Alla kan tycka och tänka olika. Alla kan säga sitt. Men ingen kan med säkerhet slå fast huruvida domen är rättvis eller inte. Går det överhuvudtaget att skapa rättvisa i ett samhälle fyllt av fuskare och människor utan vare sig samvete eller heder?
Italiensk fotboll skulle sätta ner foten en gång för alla. Fusket skulle bort, ligan skulle bli ren igen. Men de som hade hand om denna reningsprocess tog den inte på allvar. Hela fotbollsvärlden spyr galla över fotbollen i Italien, över världsmästarlandet. De förkortade domarna väcker uppståndelse och ses som ett nytt bevis på att storklubbarna återigen gynnas, oavsett vad de har gjort sig skyldiga till.
För min egen del väntar inom några veckor en flytt till Gävle. Där ska det pluggas i mellan fyra och fem år. När jag sedan återvänder hem hoppas jag innerligt att den italienska fotbollens rykte är vitt igen. Men mer realistiskt är väl att tro att det sin höjd har börjat tona ut i grått efter detta kolsvarta Calciopoli.
Till sist vill jag dock påpeka en sak. Sänkta straff är ingen ny företeelse. Många låter som att mildare domar endast förekommer just i den här skandalen. Tänk då efter lite. Se på hur rättssystemet i samhället i allmänhet fungerar. Titta på det svenska systemet och se hur många straff som sänks här i domstolar runt om i landet. Och då gäller det våldtäkter, misshandlar och mord. Något som trots allt är mycket viktigare än fotboll.
Michael Haile
Att Milan nu stämplas som fuskare rör mig inte i ryggen. Det kommer alltid att finnas individer som slentrianmässigt vräker ur sig det ena och det andra (sällan med speciellt verklighetsförankrade bevis bör sägas) blott, endast och idel för att vi har en viss Silvio Berlusconi vid makten.
Vad gäller rättegången i största allmänhet så delar jag de flestas uppfattning; det hela var en enda stor fars vars ändamål var att sätta dit så många som möjligt så hårt som möjligt. Jag har personligen tagit del av den "bevisning" som fällde Milan och ska sanningen fram så var det inte mycket till stoff, trots att det är den italienska fotbollen (och samhällskulturen) vi diskuterar.
Samtidigt är jag glad att det hela hände, av tre anledningar:
Dels den solidariska, vi vill ha en "ren" och "ärlig" liga (allting är relativt, vad är egentligen renhet och ärlighet?) efter alla dessa år av skandalösa domslut, till och emot vår fördel. Oftast med bör sägas men som vanligt när det gäller Milan så blir det inte samma teckenstorlek på rubriksättarnas texter när vi rånas på mål, exempelvis borta mot Siena säsongen 2004/05.
Den andra stavas Juventus i Serie B. Tack Triaden, vi glömmer aldrig.
Den sista anledningen är egoistisk. Milan med -8 kommer att ge sig fan på att ta igen försprånget som de regerande italienska papperstigersmästarna nu har till sin fördel. Att vi drabbats av det här har enat gruppen ända ovanifrån de högsta styrelseledamöterna ner till de ansvariga för gräsklippningen på Milanello.
Förhoppningsvis så kan detta innebära början på en ny era för den italienska fotbollen där den konstruktiva, positiva och roliga fotbollen är det som blir vinstgivande i längden.
