Inför CL 2006 - Röda Stjärnan
Redaktionen granskar motståndaren i sista kvalomgången till Champions League.
Det var knappast några lättnadens suckar som drogs när lotten visade FK Crvena Zvezda som kommande motståndare till Milan i kvalet till Champions League. Röda Stjärnan (som namnet står för) är Serbiens och hela det forna Jugoslaviens mest välkända och framgångsrika klubb.
Historia
Historien om Röda Stjärnan inleds strax innan andra världskrigets slut 1945, när några studenter på universitet i Belgrad startade en egen fotbollsklubb. Det tog inte lång tid innan framgångarna började komma. 1948 vann man den inhemska cupen, och den titeln tog man även de kommande åren.
Så 1951 lyckades man vinna ligan för första gången. Därefter har man med jämna mellanrum tagit hem pokalen varav två gånger 3 år i rad. Även den inhemska cupen har man på 90-talet lyckats med ytterligare ett hat-trick.
Efter ligasegern 1957 väntade spel i Europa och i början av februari väntade ett möte på hemmaplan mot en av turneringsfavoriterna Manchester United. Matchen i sig blev en målrik historia som till slut blev 3-3. Men det som skulle sätta avtryck i hela Europa var inte matchen i sig, utan det var bortalagets hemresa. De kända Busby Babes hade mellanlandat i München men kom aldrig därifrån. Vid tredje startförsöket gled planet av banan och kraschade in i ett staket och vidare in i ett hus. 23 av de 43 passagerarna omkom, varav 8 var spelare i Manchester United.
1979 nådde man sin första final i Europa. Då blev dock Borussia Mönchengladbach för svåra och avgick med segern. Totalt 2-1 i dubbelmötet.
Senast det begav sig
1988 är årtalet för det hittills enda bataljen mellan Milan och Röda Stjärnan. De båda lottades mot varandra i den andra omgången av Europacupen. Då, liksom nu, hade serberna avfärdat irländskt motstånd innan matchen mot Milan. Dundalk FC åkte ut med totalt 0-8 i baken. Milan i sin tur hade inte heller haft några stora problem mot Levski Sofia från Bulgarien.
Första matchen spelades då, liksom nu, på San Siro. 71 000 fans hade slutit upp men de fick se bortalaget ta ledningen genom den briljante Stojkovic. Ordningen återställdes dock snabbt när den grålätte och mustaschprydde anfallaren Pietro Paolo Virdis kvitterade. Inga fler mål föll och man fick åka till Belgrad med ett oavgjort resultat i bagaget.
I laget fanns då, liksom nu, de evigt unga Billy och Paolo i försvaret. Ancelotti och Donadoni huserade på mitten, och naturligtvis var den holländska trion samlad.
Returen på ’Marakana’ började på bästa sätt när Savicevic med en magnifik volley gav hemmalaget ledningen. Allt såg ut att gå vägen för hemmalaget, utom vädret. En tung dimma satte stopp för matchen och man fick börja om från början klockan 15 nästa dag. Denna gång förde Marco van Basten Milan upp i ledningen, men återigen, kom en snabb kvittering. Målskytt Stojkovic.
Inga mål i förlängningen, och till slut seger med 4-2 på straffar för Milan. Sedan gick det av bara farten när Werder Bremen, Real Madrid och slutligen Steaua Bukarest pulveriserades med 4-0 i finalen i Barcelona.
Den gyllene generationen och andra stjärnor
Crveno-belis (de rödvita) största ögonblick i historien är onekligen segern i det som då hette Europacupen (alt. Mästarcupen) 1991, i Bari. Olympique Marseille eliminerades då på straffar, Marseille som i semifinalen besegrat ett Milan som lämnade planen i förtid pga. problem med belysningen på Stade Velodrome. Samma år vann man sedan Intercontinentalcup-finalen mot Colo Colo (CHI) med klara 3-0.
Röda Stjärnan har av tradition alltid sett till att föda upp sina egna spelare och 1991 års europacupvinnare var en särdeles lyckad generation. Den mest kände för oss Milan-fans är onekligen Dejan Savicevic som tre år efter segern i Bari, var med och vann cupen på nytt med Milan i Aten. Då gjorde han ett av de vackraste målen som producerats i motsvarande match någonsin.
Nu var inte Savicevic den ende glittrande stjärnan i denna samling, utan även Sinisa Mihajlovic som var aktiv så sent som förra säsongen fanns med. Belodedici, Jugovic, Prosinecki och Pancev är säkerligen namn som väcker allehanda minnen till liv.
Dragan ’Piksi’ Stojkovic är ett annat stort namn som i flera år var respekterat i hela Europa. Han är numera ordförande i klubben och fick aldrig uppleva segern i Europacupen. Men han var inte långt borta då han iklädd Marseilles tröja fick uppleva sina forna lagkamrater fira den kvällen. Stojkovic skulle dock få uppleva seger i Champions League när han 1993 med Marseille besegrade, just det Milan.
Stojkovic är också en av endast fem spelare som fått Zvezdina Zvezda (Röda Stjärnans stjärna), en utmärkelse som tilldelas de spelare som gjort en extraordinär insats för klubben.
Ingen ur den gyllene generationen från 1991 har ännu tilldelats denna titel, men särskilt Savicevic sägs ligga bra till, även om förslag finns att hela den vinnande truppen borde få utmärkelsen som inte delats ut sen Stojkovic fick den 1990.
Av dagens aktiva stjärnor är bl.a. Dejan Stankovic (Inter) och Nemanja Vidic (Man Utd) fostrade i Röda Stjärnan.
I laget spelar idag en klart lysande stjärna, 202 centimeter Nikola Zigic. En stark anfallare som spelade i Serbiens lag i VM tidigare i sommar. Ytterligare en av dagens spelare fanns med i truppen, högerlöparen och den egna produkten Dusan Basta.
Tränaren
Tränaren heter Dusan Bajevic och är ny för säsongen i klubben. Han tog över i somras efter den forne Inter-målvakten Walter Zenga. Bajevic var skyttekung i grekiska AEK Aten på 80-talet och tog över tränarrollen i slutet av samma årtionde. Han blev snabbt populär i huvudstaden när han tre år i rad förde laget till ligatiteln (92-94). 1996 gjorde han dock det oförlåtliga och gick över till rivalerna Olympiakos, med konsekvensen att han fick ta emot en hel del ilska och ett nytt smeknamn, ’Grodan’.
Framgångarna fortsatte i Olympiakos och även här blev det tre raka titlar (97-99), 1999 vann man dessutom cupen och tog sig till kvartsfinal i Champions League. 2002 återvände han oväntat till AEK, men många hade svårt att acceptera honom. Till slut fick han nog och lämnade helt sonika sin position mitt i första halvlek i en match mot Iraklis.
Återigen så hamnade han i Olympiakos där han på nytt vann dubbeln 2004. Avancemang från gruppspelet var också nära, men ett sent mål från Steven Gerrard satte stopp för dessa förhoppningar. Vad som sedan hände med Liverpool vill jag inte påminna fler Milan-fans om.
Det eviga derbyt
De stora antagonisterna i hemlandet heter FK Partizan (också de från Belgrad). Matcherna mellan Crvena Zvezda och Partizan kallas för det eviga derbyt.
Det första derbyt spelades den 5 januari 1947 och Röda Stjärnan gick vinnande ur striden med 4-3. Det eviga derbyt spelade stor roll i de första troféerna som Crvena vann. 1948 var Partizan motståndare när man vann cupen (seger 3-0) och när man för första gången blev ligamästare så slog man Partizan borta med 2-0 i sista omgången. Det räckte för att gå förbi Dinamo Zagreb i den sista omgången.
Även det hundrade derbyt, som spelades 1995 gick till Röda Stjärnan. Två sena mål av Kovacevic och Stojkovski vände matchen till Crvenas fördel.
Under många år var detta en stor händelse, men under senare år har huliganism och våld drastiskt minskat intresset hos publiken. Ifjol slog man alla tiders bottenrekord när endast 8000 åskådare letade sig till derbyt tillika semifinalmatch i cupen.
I dagsläget leder Röda Stjärnan den inbördes statistiken med 93 segrar i de 205 derbyn som spelats totalt.
Stadion
Stadion bär namnet efter laget och är den största arenan i landet med en kapacitet på drygt 50 000. I folkmun kallas stadion även för ’Marakana’ efter den brasilianska betongkolossen i Rio, då man tidigare kunde klämma in ett sexsiffrigt antal besökare på arenan.
Crvena Zvezda-stadion står på exakt samma plats som den ursprungliga arena där hemmalaget brukade spela fram till 1959. 350 000 kubikmeter jord och 15 0000 kubikmeter sten kördes bort när den nya arenan skulle ligga 12 meter lägre än sin föregångare.
Den första matchen på den nya arenan spelades 1963, en match som Röda Stjärnan vann mot NK Rijeka. Publikrekordet härstammar från 1975 när man spelade cupvinnarcupsemifinal mot Ferencvaros. Då sålde man officiellt 96 070 biljetter, men allmänt anser man att det var fyllt till sista plats på arenan som hade plats för 110 000 åskådare.
Sedermera har man sakta men säkert reducerat antal platser för att möta UEFAs olika krav.
Förutom Röda Stjärnans egna har även andra stora matcher ägt rum här. Europacupfinalen 72/73 mellan Ajax och Juventus (1-0) med bl.a. Cruijff, Zoff, Capello och Bettega på plan. Tre år senare spelades finalen i EM på stadion. Tjeckoslovakien slog då Tyskland på straffar.
12 oktober 2005 spelades en match som i första hand var speciell med tanke på att det var en avgörande match mellan två forna jugoslavrepubliker i sista omgången av kvalet till 2006. Hemmalaget Serbien fick besök av Bosnien-Herzegovina. Matchen var i högsta grad avgörande då båda lagen kunde gå vidare. Hemmanationen drog dock det längsta strået när man vann med matchens enda mål inprickat av Mateja Kezman.
Arenan är en kombinerad fotbolls och friidrottsarena vilket innebär att läktarna och planen separeras av en löparbana. Arenan inhyser också Röda Stjärnans officiella museum.
