Nyförvärv 2006 - Daniele Bonera
Milanfantasten har nått sina drömmars mål.
Son av Brescia
Historien om Daniele Bonera börjar som med många andra framgångsrika fotbollsspelare i Brescia. Han föddes i den lombardiska staden och det var här han som 17-åring togs med i A-truppen säsongen 1998/99. Då fick han inte visa upp sig, men redan säsongen därpå förärades han med fem framträdanden av tränare Nedo Sonetti när Brescia fortfarande låg i Serie B
Redan året därpå började allmänheten få upp ögonen för den talangfulle försvararen. Brescias nye coach, legenden Carlo Mazzone, såg samma potential hans föregångare Nedo Sonetti sett i den unge försvararen. Debuten i högstaligan skedde den första oktober 2000 mot Udinese på bortaplan, en match som för Brescias och Boneras del inte var så särskilt lyckosam, det blev förlust med 2-4.
2001 fick han också högst otippat prova på lyckan i det italienska landslaget när de mötte Marocko. Det sades då att storlagen i Italien och även intressenter i England tittade noga på Boneras förehavanden. Men det blev inte en så stor flytt som väntade.
Efter två säsonger som ordinarie hos Brescia så var istället nästa anhalt skinkstaden Parma. Ett naturligt val kan tyckas då han skulle få ytterligare möjligheter att utvecklas. Han tog en ordinarie plats direkt och under sin första säsong i Parma lyckades han också göra sitt hittills enda mål i Serie A.
Höjdpunkterna i karriären
Sina största framgångar har Daniele Bonera nått på landslagsnivå. Sommaren 2004 blev han uttagen av Claudio Gentile i det italienska U21-landslaget när de skulle spela EM-slutspel i Tyskland. Gentile som redan haft med Bonera i det U19-lag som han tränat något år tidigare visste vilken kapacitet han hade.
Trots en dålig start så lyckades Italien vinna sin grupp. I semifinalen hade man inga problem med Portugal som man enkelt slog med 3-1. I finalen gjorde man sedan processen kort med Serbien och Montenegro genom att vinna med 3-0.
Framgångarna sommaren 2004 tog inte slut där. I de olympiska spelen i Aten så tog sig Italien till semifinal, där de slutliga vinnarna Argentina blev för svåra. Men bronset lyckades man ändå bärga hem. Även här fanns Gilardino med, men också en annan av hans nyblivna lagkamrater tillika Brescia-son, nämligen Andrea Pirlo
Drömmen som blev sann
Många är nog ändå förvånade över att Milan valde att satsa på just Bonera. Han har visserligen har landslagserfarenhet (12 matcher/0 mål) och över 170 matcher i Serie A, men han har efter en succéfylld start på karriären inte riktigt kunnat leva upp till de hårt ställda kraven. Hans betygssnitt i Serie A ifjol var 5.91 enligt Gazzettan, knappast några siffror som imponerar.
Ska man dock tro på Ariedo Braida så har Milan redan tidigare gjort försök att få Boneras underskrift, men att det var först nu som man lyckades.
Bonera trivs bäst högerback eller mittback, men han har även spelat ute på vänsterkanten vid enstaka tillfällen. Sedan tiden i Brescia har han också erfarenhet från spel i trebackslinje. Han behärskar med andra ord alla positioner i där bak, men det är allra mest troligt att han kommer att användas som back-up till Cafú. I alla fall till att börja med.
Även om Bonera sen barnsben varit ett Milan-fan och att han vid flertalet tillfällen varit på San Siro och sett Milan spela, så krävs det nog lite mer innan vi är övertygade om att vår nye nummer 25 är en man som vi kan lita på även på planen. Men visst är det skönt att höra en spelare säga ”Jag bad inte om någonting i mitt kontrakt. Jag är ett Milan-fan och behövde inte någon betänketid.”
