Det rödsvarta arvet
"När pappa är med så är det allra bäst därför att vi får chansen att utbyta våra intryck under matcherna, fira eller bli förbannade tillsammans."
Alla minns vi vår 18-årsdag. Ett stort steg för varje människa på sin stig emot vuxenlivet och alla förpliktelser som det innebär. Media har spekulerat vilt kring vem av Silvio Berlusconis söner som en dag kommer att ta över presidentämbetet i klubben den dagen som luckan kommer att behöva fyllas.
Luigi Berlusconi, yngst av Silvios fem barn, fyller imorgon 18 år och chefredaktören Alberto Cerrutti på La Gazzetta dello Sport har träffat den unge mannen i fokus.
* * *
Luigi, imorgon fyller du 18 år. Hur känns det?
Det är en viktig händelse i mitt liv. Nu är jag inte någon grabb längre utan nu börjar tankar om vuxenlivet att dyka upp. Till exempel så kommer jag att kunna ta körkort även om jag inte drömmer om någon ny sportbil. Det skulle räcka med en sån som min syster Barbara aldrig använder, en Audi A3, en bil som vid min ålder skulle duga alldeles utmärkt.
Vad innebär Milan för dig? En passion eller ett arv?
Det ena innebär det andra. Hemma är vi alla Milanisti så det har varit naturligt för mig att följa min faders exempel, den största supportern i mina ögon.
Vilket är ditt första minne av Milan?
Jag har en bild på näthinnan som jag aldrig kommer att glömma. Första gången som jag fick kliva in i San Siros omklädningsrum så träffade jag Van Basten, Gullit och andra spelare från det lag som blev kända som ”Grande Milan”. Jag var bara 5 år gammal då men upplevde ändå en obeskrivlig och intensiv lycka. Sen minns jag även när jag åkte till Wien med min fader för att se Champions Leaguefinalen mot Ajax där Kluivert avgjorde med matchens enda mål. För egen del så var dock känslan jag upplevde under Trofeo Berlusconi när jag fick dela ut medaljerna till spelarna helt otrolig. Jag kände mig verkligen hedrad.
Av alla vinsterna, vilken minns du bäst?
Utan tvekan den i Manchester i Champions Leaguefinalen mot Juventus. Det var en fantastisk triumf som jag delade tillsammans med min vän och talisman Andrea.
Har du haft några idoler precis som andra grabbar i din ålder?
Shevchenko var min idol. Jag minns när han kom till Milan och på ett sätt så har jag växt upp med hans mål, alltid lika vackra och viktiga för oss.
Men nu så känner du dig sviken efter hans beslut att gå till Chelsea?
Nej inte sviken. Jag respekterar hans beslut även om jag djupt i min själ hoppas att han en dag återvänder hem.
Av spelarna som representerar andra klubbar, vem skulle du helst vilja se i Milantröjan?
Ronaldinho, därför att han är unik. Det finns ingen mer elegant och spektakulär spelare än han.
Såg du den senaste matchen mot Livorno?
Självklart, jag ser alla matcherna på TV. Antingen med mina kompisar eller med min fader. När pappa är med så är det allra bäst därför att vi får chansen att utbyta våra intryck under matcherna, fira eller bli förbannade tillsammans.
Din fader har inte sagt att det krävs fler och bättre spelare för att komma ikapp topplagen nu när Milan har ett handikapp den här säsongen?
Nej därför att laget är ypperligt så som det är och vi har faktiskt börjat serien väldigt bra. Faktum är att vi har tagit lika många poäng som Inter under de fyra första matcherna.
Är vi överens om att din fader föredrar att vinna Champions League hellre än ligan?
Den här gången så tror jag att Lo Scudetto skulle smälla högre, dels för att Inter är ett jättestarkt lag just nu men även för att de inleder med åtta poängs försprång. Skulle vi klara av att komma ikapp och förbi så skulle jag uppleva samma glädjerus som jag gjorde den där kvällen i Manchester därför att en ligavinst i år skulle vara något extraordinärt. Men ikväll så spelar vi på nytt i Champions League och efter det oavgjorda resultatet i Livorno så hoppas jag att Milan på nytt börjar vinna matcher i Europa.
Vad har du för tankar om Calciopoli som skakat Italien?
I egenskap av Milansupporter så säger jag endast att det känns konstigt att se Juventus i Serie B. Om sanningen ska fram så saknar jag rivaliteten.
Känner du dig som en framtida president i Milan?
Det här ryktet har redan nått pressen men det är alldeles för tidigt att tala seriöst om det hela. Att bli president i Milan är en dröm, ett ansvar och en glädje. I familjen så är vi trots allt fem stycken, tre systrar och en till broder utöver mig. Hur som helst så ser jag min fader som den bästa möjliga presidenten för Milan.
Vad ska du ge honom på hans 70-årsdag?
Det måste få fortsätta att vara en överraskning.
Och vad har du bett om till din 18-årsdag?
Det kommer att bli en överraskning även för mig.
Vart kommer ni att fira den?
Jag kommer att äta lunch med familjen. Sen på kvällen kommer jag att gå ut med Francesca som är min flickvän sedan två och ett halvt år tillbaka. Det hela kommer att vara lugnt, kanske så samlas vi vänner på lördag kväll och hittar på någonting.
Vilka andra sporter gillar du förutom fotboll?
När jag var 7 år så roade jag mig med fäktning, något som jag höll på i fem år. Sen efter det så tog jag efter min broders intresse för motorer. Jag gillar go-kart och åker så ofta jag har möjligheten. När de sänder GP-tävlingar på TV så missar jag aldrig någon. Det är lika passionerat för mig som Milan. Jag hejar på de italienska förarna och varje år så åker vi till banan på Mugello.
Vad kommer du att göra när du blir myndig?
Jag skulle vilja åka utomlands för att bli lite mer självständig och autonom. Min målsättning är att utbilda mig i ekonomi för att i framtiden kunna ge en hjälpande hand i familjeföretaget. Inte bara för att kunna ta över efter min fader men även för att det är en tanke som stimulerar mig.
Om vi lägger studierna och Milan åt sidan, vad finns i din närmaste framtid?
Under de senaste två åren så har jag gått med i en volontärgrupp som jobbar med sjuka människor i Lourdes (sjukhem i Frankrike med religiös anknytning reds anm). Att ha kontakt med människor som verkligen lider och vara medveten om att man hjälper dessa personer har varit en unik erfarenhet som jag lärt mig otroligt mycket av. Jag skulle vilja fortsätta samarbetet under de kommande åren eftersom att jag har mycket att lära av människor som inte är lika lyckligt lottade som mig själv.
* * *
Källa: La Gazzetta dello Sport 26/9, sidan 3 (Alberto Cerrutti).
