Lille – Milan 0-0
”Väntat” resultat i Frankrike.
Andra omgången i Champions Leagues gruppspel innebar resa till Frankrike för Milan, för spel på Felix-Bollaert-stadion i Lens mot tillfälliga hemmalaget Lille.
Ancelotti valde för kvällen en julgransformation med Gila ensam på topp understödd av Seedorf och Kaká. I övrigt inga skrällar i startelvan.
Det märktes ganska tidigt att Milan ville styra spelet och bestämma tempot i den här matchen. Långa stunder gick åt att bolla sidledes för att eventuellt hitta någon öppning i hemmalagets försvarsspel.
Seedorf fick en chans att avsluta efter knappt sex minuters spel, men missade. Likaså Pirlo tre minuter senare när han själv vann tillbaka bollen högt på Lilles planhalva.
Lille chansade på ett kontringsartat spel, som dock inte kändes särskilt farligt. Visserligen gjorde Fauvergue ett bra jobb som länk mellan den ensamme (och tämligen misslyckade) Odemwingie på topp, och mittfältet. Men, chansmässigt så hade Dida en lugn afton, i alla fall till att börja med.
Milans problem att skapa egna chanser berodde på att Kaká och Seedorf hamnade alldeles för långt från Gila när vi skulle ställa om från försvar till anfall. De gånger vi spelade en lite längre boll så spelade det ingen roll om Gilardino lyckades vinna sin duell när han ändå inte hade något understöd.
Just Gilardino var nära att sätta sitt första mål efter ett inlägg från Jankulovski efter 28 minuters spel, men träffade bollen med max ett par hårstrån. Gattuso serverade någon minut senare Seedorf, men inte heller denna gång hade Clyde siktet inställt.
Spelet såg hur som helst lite bättre ut nu. Jämfört med matchen mot Livorno var det också en klar skillnad. Lagen utbytte halvtama avslut, innan Pirlo med en patenterad genomskärare fann Kaká som rundade Silva i Lille-målet. Tyvärr kom Ricky lite grann ur vinkel och avslutet blev inte hårdare än att Silva hann tillbaka för att styra ut bollen till hörna.
På den efterföljande hörnan damp bollen ner hos Jankulovski som dock förivrade sig med skottet som inte riktigt dök som det skulle. Avslutningsvis på Milans bästa period i matchen uppenbarade sig ett nytt läge för Gilardino till höger i straffområdet. Denna gång läckert serverad av Gattuso, men bristen på självförtroende lyste igenom när han drog iväg skottet halvt om halvt i ren desperation. Skruven åt fel håll och bollen smet strax utanför den bortre stolpen.
Mållöst i halvtid men ändå en positiv insats av Milan.
I likhet med lördagsbataljen med Livorno så försökte sig Kaká på avslut när inga andra alternativ fanns i anfallsspelet. Men antingen så hittade han inte målet, eller så var skotten för centrala för att besvära Silva.
Efter en timmes spel anföll Milan vackert och effektivt. Men när Seedorf tog emot Kakás passning framför mål lyckades han själv sparka bort den precis innan han skulle avsluta. Lite signifikativt för matchen som aldrig kändes som en potentiell målfest.
Lille fick lite mer att säga till om efter paus. Mestadels handlade det om distansskott, men det var ofta välplacerade. Ett nytt läge uppenbarade sig snart för Seedorf igen, denna gång så fick han iväg skottet, men folkmassan framför mål var alltför diger för att bollen skulle kunna slinka igenom.
Matchens kanske bästa chans fick mittfältaren Bodmer när han smög med i ett anfall och fick på en mycket bra nickskarv. Didas reflexer var dock i högform och brassemålvakten fick för första gången på länge briljera med sina positiva egenskaper.
Matchen fortsatte i samma anda. Lille försökte avsluta från distans, medan Milan lyckades slarva bort sina chanser med oskärpa; Seedorf hittade Cafú med en fin boll, men brassen misslyckades med mottagningen. Kaká och Inzaghi samspelade fram bollen till Clyde, men dennes avslut från 13-14 meter var snett och vint.
Silva och Dida fick göra ytterligare några räddningar mot slutet, men det var ett faktum på ett tidigt stadium att denna match inte skulle föräras med några mål.
Den andra raka 0-0 matchen för Milans del således. Oroande är det faktum att vi på de tre senaste matcherna endast mäktat med 1 mål. Visserligen så har vi haft lite defensivare uppställningar och missat en hel del bra lägen. Men man kan ändå se att det inte är samma flyt i de offensiva aktionerna som under fjolåret.
Å andra sidan så börjar det se ganska bra ut rent försvarsmässigt. Endast två insläppta mål på åtta officiella matcher är ett mycket bra facit. Fjolårets defekt i de fasta situationerna verkar vara löst tillsvidare också. Numera är det inte så ofta man behöver gripas av panik för att motståndarna får en hörna.
Siena hemma väntar härnäst och då finns det inget alibi för att vår målkolumn återigen ska vara nollad efter 90 minuter.
markowarheart@bredband.net
