Forceringen räckte inte i derbyt

Det värsta är inte att Milan numera är hela 14 poäng efter Inter i tabellen. Det värsta är känslan av förnedring och total besvikelse man känner efter att ha förlorat ett derby. Milan-Inter 3-4 var en strålande match, men en match som de flesta Milanfans helst vill glömma.

Ett på många sätt strålande och magiskt derby blev det. Men vad hjälper det oss? Det som kunde ha blivit en ny vändning att minnas slutade i ett bittert nederlag som kommer att ta lång tid att smälta.

Spekulationerna gick heta inför derbyt kring huruvida Ancelotti skulle använda sig av julgransformationen eller inte. De första rapporterna tydde på att så skulle bli fallet, sedan verkade Gilardino/Inzaghi få chansen tillsammans på topp i 4-3-1-2. Till sist visade det sig att mister valde julgransformationen med en ensam Inzaghi i anfallet understödd av Kaká och Seedorf.

Defensivt menar kritikerna, samtidigt som även Mancini skickade ut ett ganska försvarsstarkt lag enligt "Milans" 4-3-1-2-modell med mittfältstrion Vieira, Dacourt och Zanetti framför fyrbackslinjen. Stankovic understödde Ibrahimovic och förre Milanspelaren Crespo.

Första halvlek
Det var nära att bli en drömstart för Milan då Pirlos frispark i andra minuten nådde Kaladze vid bortre stolpen. Georgierns vänstervolleyförsök fick dock inte rätt riktning och Intersupportrarna kunde andas ut.

Inledningen blev tempofylld med mycket närkamper. Såväl Gattuso som Vieira varnades, dock inte för fula saker utan för varsin hands. Den frispark som "Rino" orsakade med sin handpåläggning ställde till det för Milanförsvaret men efter lite röra framför mål kunde bollen förpassas därifrån.

Milans första riktigt fina anfallskombination kom efter elva minuter. Cafu tog sig förbi på högerkanten och spelade in bollen längs marken. Seedorf kom farande men stördes av en Interförsvarare och stötte bollen utanför.

Sedan följde några sekvenser som gjorde att lördagsgodiset satte sig i halsen. I den 17:e minuten fick Inter en frispark och Stankovic placerade bollen på Crespos panna. Argentinaren nickade distinkt in 0-1 när han förvånansvärt lätt fick komma fram utan större uppvaktning.

Fem minuter senare var det dags igen. Den här gången fick Stankovic bollen i höger innerposition, en bit från Milans straffområde. På något sätt verkade Milanspelarna ha missat informationen om att Inter i serben har en av Europas bästa skyttar. Något som denne tackade för då han helt oattackerad fick sikta in sig och oerhört vackert (även om det sved) trycka dit 0-2 i bortre krysset, otagbart för Dida.

Inter vann mittfältskampen och isolerade Milans offensiva spelare på ett skickligt sätt före paus. Rossoneri hade svårt att skapa chanser och Inzaghi var alldeles för ensam där framme.

Zlatan Ibrahimovich var tämligen osynlig i första halvlek men var ändå nära att på stopptid ge Inter ett tremålsförsprång att ta med sig in i omklädningsrummet. En hårt pressad frispark vållade nämligen Dida problem men brassekeepern agerade säkert den gången. De två skulle mötas igen och då inte med samma goda resultat för Milans del...

Vad som hände i Milans omklädningsrum under halvtidsvilan vore intressant att veta. Antingen fick Ancelotti en uppenbarelse eller så kutade Berlusconi ner från vip-läktaren för att ta över coachandet. Någonting måste det ha varit, för visst blev man smått chockad när Milan kom ut till andra halvlek med tre nya ansikten på planen. Maldini hade då ersatt en enligt rapporterna fotskadad Jankulovski, Ambrosini hade fått lämna plats för Oliveira och Gilardino hade ersatt Inzaghi. Tillbaka till 4-3-1-2 och offensiv satsning således.

Andra halvlek
Innan man hunnit förstå att Ancelotti, mannen som sällan byter före 70:e minuten, gjort tre förändringar i paus hade rullgardinen i det närmaste dragits ner. Då hade nämligen Ibrahimovic besegrat Dida efter att först ha chippat sig förbi en glidtacklande Nesta. Interkontringen, som uppstod då Kaladze gick bort sig på mittplan, resulterade i ett nytt Intermål och även Nestas och Didas agerande delvis kan ifrågasättas. 0-3 och avgjort, eller?

Nej, inte riktigt. För något som trots allt var positivt den här kvällen var att Milanspelarna vägrade att ge sig. Bara några minuter efter 0-3 fick Seedorf skottläge utanför Inters straffområde. Via en täckande Materazzi letade sig holländarens skott in bakom en ställd Julio Cesar och jakten var inledd.

Därefter tog Milan över under en period som varade i en knapp kvart.De blåsvarta blev allt mer tillbakatryckta och de som säger att Inter hade full koll så länge de var elva man får nog tänka efter en gång till. Pirlo var nära att hitta rätt med en frispark och Gilardino fick ett mål, visserligen korrekt, avvinkat för offside. Inter var pressat och en ny reducering hängde i luften.

Tyvärr kom den inte och i stället kunde Materazzi nicka in 1-4 på en ny frispark. Återigen var Milans markeringsspel obefintligt och Kaladze, som inte hade någon vidare lyckad kväll, var syndaren som lät Matrix ostört skalla in fyran.

Nu skulle det väl vara avgjort? Icke! Materazzi firade sitt mål med att dra tröjan över huvudet och visa ett budskap på sin t-shirt under. Något som inte är tillåtet och paragrafryttaren Farina plockade fram det gula kortet. Då den brutala backen redan hade en varning var det tack och hej för den här gången. Något som Materazzi "firade" med att håna Milanfansen när han lämnade planen.

Rossoneri hade inte gett upp, långt därifrån. Med elva mot tio tog man på nytt över spelet och när Gilardino äntligen fick göra ett godkänt mål igen, då matchuret stod på minut 75, tändes ett nytt hopp. Cafus perfekta inlägg möttes av Gila som sedan "belönades" med en varning tack vare Uefas nya idiotregel som säger att endast försvarande lag får plocka ut bollen ur målet. Det finns ju idéer...

Milan jagade febrilt en ny reducering. Cafu sköt och Cesar räddade, var på Seedorf halvvolleysköt på returen. Brassemålvakten var på väg mot sitt högra hörn men på något sätt lyckades han med att få ut vänsterhanden och rädda Inter. Seedorf hade sedan en nick utanför i bra läge och även en frispark som Cesar fick jobba på. Då återstod tre minuter av ordinarie matchtid och det började kännas kört.

Kaká gav dock Interfansen nya nervösa ryck dryga minuten in på den fem minuter långa stopptiden. Cesar, som fram till dess varit lysande, misslyckades halvt med en utboxning och Kaká kunde från straffområdeslinjen lobba in 3-4 med vänstern. Chansen fanns kvar.

Riktigt nära kvittering skulle det också bli. I offsideposition, något som den assisterande domaren missade, blev Nesta och Oliveira helt rena på ett inspel. Tyvärr störde de varandra och den sistnämnde nickade tätt, tätt utanför Cesars vänstra stolpe. Om Nesta inte stört honom hade nog 4-4 varit ett faktum. Om inte om hade funnits alltså...

Sista chansen fick Milan på en frispark ute till vänster. Pirlo skickade in bollen men in i mål ville den inte. I stället fick Inter ut den till en hörna som aldrig hann slås då Farina till Interspelarnas stora glädje blåste av tillställningen.

Sammanfattning
Oerhört bittert givetvis för Milan, särskilt när det till slut var så nära en mirakulös poäng i matchens döende sekunder. Det känns alltid dubbelt så tungt att lägga ett derby och på det här sättet till råga på allt. Samtidigt hade det sett pinsamt ut om Inter hade vunnit med 4-1.

Hur ska man då sammanfatta matchen? Tycker det är oerhört svårt. Milan gör mycket fel före paus. Inzaghi blir alldeles för isolerad, mittfältet förlorar kampen och får inte ut något av sitt spel samtidigt som de rödsvarta gör försvarsmisstag (inte markerar och är för slöa med aggressiviteten) som resulterar i tunga baklängesmål.

Andra akten blev en annan historia. Två nya misstag leder till att Inter vinner matchen, men spelmässigt är det inte alls samma match som under de 45 första minuterna. Milans anfallsspel imponerar i mina ögon, ytterbackarna fyller på längs kanterna och äntligen börjar spelet med inlägg mot två anfallare i boxen att fungera. Det resulterar också, men tyvärr inte tillräckligt den här kvällen då felcoachandet i första halvlek och de individuella misstagen fäller Milan.

Det finns positiva saker att ta med, som att Gilardino gjorde mål, att Ancelotti åtminstone vågade i andra halvlek (han var visserligen tvungen) samt att spelarna aldrig gav upp. Men en dag som denna känns det inte så uppiggande att leta efter ljuset i mörkret.

I stället är det lättare att gräva ner sig och konstatera faktum. Milan är 14 poäng efter Inter och ligaguldet känns väldigt avlägset. Bara att hoppas på nya tag kommande vecka i Champions League.

Vilka spelare som stod för positiva respektive negativa insatser överlåter jag åt kollegan som har hand om spelarbedömningarna att avgöra.

Milan-Inter 3-4 (0-2)
Målen: 0-1 Crespo (17), 0-2 Stankovic (22), 0-3 Ibrahimovich (47), 1-3 Seedorf (50), 1-4 Materazzi (68), 2-4 Gilardino (75), 3-4 Kaká (92).

Varningar, Milan: Gattuso, Inzaghi, Gilardino.
Inter: Vieira, Dacourt, Materazzi, Julio Cesar.
Utvisning, Inter: Materazzi (68, två gula kort)

Milan (4-3-2-1):
Dida - Cafu, Nesta, Kaladze, Jankulovski (Maldini, 46) - Gattuso, Pirlo, Ambrosini (Oliveira, 46) - Kaká, Seedorf - Inzaghi (Gilardino, 46).

Övriga på bänken: Kalac, Simic, Brocchi, Gourcuff.

Inter (4-3-1-2):
Julio Cesar - Maicon, Cordoba, Materazzi, Grosso (Burdisso, 61) - Vieira, Dacourt (Figo, 61), Zanetti - Stankovic - Ibrahimovic (Samuel, 82), Crespo.

Övriga på bänken: Toldo, Solari, Mariano Gonzales, Cruz.





Fredrik Alfredsson2006-10-29 13:02:00
Author

Fler artiklar om Milan