Intervju: Dario Simic
"Klubbens framtidsval beror inte på mig. Däremot så är det tydligt för alla vad jag kan göra för Milan."
Veckans vinst hemma mot Anderlecht är säkerligen en viktoria för facket Pyrrhussegrar. Kala Kaladze gick av redan på uppvärmningen med sträckningskänningar på baksidan av låret och även Alessandro Nesta fick kliva av tidigt efter en smäll mot skulderbladet.
Inga problem. Dario Simic kliver in och gör en strålande insats, först som högerback men sedan även centralt när Nesta går sönder.
Siffrorna ler även mot kroaten som under sina 7 matcher på planen endast fått se 2 mål passera Dida, bägge gångerna utan att rendera i poängförluster (2-1 mot Röda Stjärnan och 4-1 mot Anderlecht). Simic har dessutom det bästa betygssnittet (6.42) av samtliga försvarsspelare i laget.
Hur kan det komma sig att en 30-årig undanskuffad högerpositionerad innerback genomgått en sådan metamorfos? La Gazzetta dello Sports utsände G.B. Olivero lyckades få tag på Dario under gårdagens träning på Milanello för att lösa mysteriet.
* * *
Simic, har du någonsin varit bättre?
Nej det tror jag inte. Det här är säkerligen min bästa period sedan jag kom till Italien.
Betygen bekräftar det: du är bäst av alla backar i Milan
Det bekräftar att jag har haft tur. Jag har spelat de matcher som varit mest ofarliga… Nej skämt åsido, det finns tre hemligheter bakom det hela. Arbetet på träningarna, Ancelottis förtroende och mitt rollbyte i backlinjen.
Du gillar väl verkligen inte att spela till höger?
Det är en fråga om egenskaper. Jag är en markeringsspelare och gör det bäst från en central position. Mina främsta egenskaper är rycket, snabbheten och spänsten. Inte uthålligheten som krävs för att lyckas på kanten.
Det är också en fråga om rörelser och att genomföra dessa automatiskt. I mitten vet jag vad som krävs och skall göras men till höger är det annorlunda. Trots det så har jag ändå fått mest förtroende på kanten.
Och det var därför som du övervägde att lämna Milan?
Jag spelade för lite och på fel position. Varje gång försökte jag ge allt men det räckte aldrig till. Sedan så fanns det många storspelare framför mig. Situationen var annorlunda då och jag mådde dåligt. Jag led.
Sedan bestämde jag mig för att vända blad i karriären och kämpa vidare. Min tro hjälpte mig igenom den perioden. Jag är katolik och mina böner hjälpte mig oerhört mycket. Galliani och Ancelotti bad mig att stanna på Milanello och gav mig deras fulla förtroende.
Nu har jag accepterat utmaningen genom att ta inspiration från en annan stor försvarsspelare.
Vem då?
Fabio Cannavaro. När han spelade i Inter så fick även han spela högerback trots att han inte trivdes på den positionen. Sedan gick han till Juventus där han fick plats centralt och Fabio började direkt göra skillnaden för laget.
När jag tänker på honom så inser jag att chansen att få mer förtroende på min riktiga position i Milan endast kommer med hårt arbete och tålamod.
En position där man i Milan på grund av ålder (Maldini och Costacurta nära pensionen) och livsval (Nesta vill återvända till Rom) söker efter ordinarie spelare för framtiden.
Äntligen har jag bevisat att jag kan spela centralt även i ett storlag. Klubbens framtidsval beror inte på mig. Däremot så är det tydligt för alla vad jag kan göra för Milan.
Du fyller snart 31 och har spenderat dina senaste 8 år i Inter och Milan. Kan man finna några egna felbeslut som förklaring till din försenade utveckling?
Ärligt talat nej. Jag har alltid gett allt, tränat hårt och seriöst. Nu har jag kanske mer erfarenhet och har större kännedom om hur jag bör uppträda i vissa situationer.
Hur anser du att ni bör agera vid defensiva fasta situationer? Milan har börjat få problem vid dem igen.
Det räcker med att koncentrera sig lite till. På hörnor och frisparkar försvarar vi man mot man och jag är säker på att vi kommer lösa problemet snart.
_____________________________________
Källa: G.B. Olivero, sid 6 <
La Gazzetta dello Sport 4 November 2006
