Kaiserslautern - FC Heidenheim
1 - 1

Milan – Torino 0-0

Kampen i mitten av tabellen fortsätter, en poäng mot Torino är kanske inte mer än vad vi kan förvänta oss av Milan i dagsläget.

Ancelotti valde att inför den här matchen testa något nytt. I och med att Kaká inte fanns tillgänglig för spel, var Ancelotti tvungen att ändra om i startelvan. Istället för att flytta upp Seedorf eller Gourcuff på trequartista positionen, valde han istället att spela med ett 4-3-3 system, med Boriello som en slags släpande anfallare ute till vänster.

Intressant att Ancelotti testar nya saker, men med all respekt för Borriello, det visar också hur långt det har gått när han faktiskt är med i startelvan. Uppställningen i sin helhet såg ut på följande sätt: Kalac i mål, en backlinje bestående av Cafu som högerback, Simic och Kaladze som mittbackar och Jankulovsk som vänsterback. Tremannamittfältet bestod av Gourcuff till höger, Brocchi i mitten och Seedorf till vänster. Borriello fick sällskap av Oliveira och Gilardino i tremannaanfallet.

Matchen hade en trög start och inget av värde hände förens Curva Sud i den 9: e minuten kände att något behövde hända när de, helt idiotiskt, slängde in två bengaler på planen. Anledningen till detta är okänt, men tänkbara förklaringar kan vara någon slags protest mot ledningen eller en attack mot Torino målvakten Abbiati. Hursomhelst, vad som än var anledningen försvarar det inte sådant beteende. Även om laget presterar på Internivå, ska inte fansen också göra det.

Det tröga spelet fortsatte, det var nästan enbart Gourcuff som ville ha boll och var villig att ta löpningar. Seedorf tog i alla fall i den 15: e minuten ett bra initiativ när han gjorde en översteg och drev in i banan från vänsterkanten och sen drog iväg ett hårt och lågt distansskott som Abbiati räddade ut till hörna.

Efter 25 minuter hade Milan en bra period. Ett par inlägg från Cafu och Jankulovski ledde fram till en nick från Oliveira, som gick över. Nästa avslut kom till när Seedorf samspelade med Gilardino. Seedorf drev upp bollen till straffområdet där han slog iväg en passning till Gilardino, som befann sig djupt inne i Torinos straffområde. Gila slog sedan bollen snett bakåt, där Borriello dök upp och testade skottlyckan. Tyvärr missade han skottet och bollen gick högt över.

Nästa chans kom bara några minuter senare när Simic chippade fram en boll in i Torinos straffområde. I kamp med en försvarare lyckades Gilardino få fram ett smalben och bollen var på väg mot mål, men tyvärr gick den utanför.

Resten av halvleken var rena sömnpillret, tills Maldini visade hur man gör Cruijff-finten, två gånger om dessutom. På vänsterkanten fintade han bort en motståndare och fick in ett inlägg som nådde Borriello inne i straffområdet, tyvärr gick även denna nick över.

Inga byten gjordes i halvtid och den andra halvleken inleddes med en stark Torino period. En pigg Stellone drev upp bollen i hög fart. Han lyckades komma väldigt långt och befann sig i ett halvt friläge när Maldini dök upp bakifrån och stoppade hans framfart med en perfekt glidtackling.

Minuten senare hade Torino ett nytt kontringsläge. Den duktige Rosina fick in ett inlägg från vänsterkanten, snett bakåt till Comotto som drog en volley tätt utanför Kalacs högerstolpe.

Milan satsade hårt på inlägg i den här matchen och Cafu slog ett av alla dessa inlägg i den 49: e minuten. Inlägget nådde Gilardino, vars nick var alldeles för lös för att hota Abbiati.

Torino fortsatte att oroa Milan försvaret genom Rosini, som drev upp bollen i hög fart, fintade skott med högern, och fick sedan iväg ett vänsterskott som gick utanför Kalacs vänstra stolpe.

Sedan vaknade Milan till och i den 55: e minuten fick Gourcuff iväg en passning till Cafu, som slog ett fint inlägg som nådde Oliveira inne i straffområdet. Oliveira fick iväg en bra nick, ner i marken, i närheten av Abbiatis högerstolpe. Abbiati var dock med och lyckades rädda bollen på mållinjen.

Ancelotti valde att i den 61: a minuten ändra om. Han bytte ut Gourcuff och satte in en comebackande Rino Gattuso, som mötes av hyllningar från Curva Sud. Sedan följde ett par Seedorf frisparkar som var allt annat än lyckade.

Gattuso var inblandad i en komisk situation när han i den 66: e minuten fick ett stenhårt skott i huvudet. Efter skottet blev han så groggy att han vinglade runt ett tag innan han tillslut tappade balansen och föll till marken. Med all respekt för Gattuso, det där var ändå matchens roligaste ögonblick.

I den 75: e minuten bytte Ancelotti ut Borriello och valde att sätta in Bonera som högerback och flytta upp Cafu som högermittfält och därmed skifta till ett 4-4-2 system. I samma matchminut slog Seedorf ännu en misslyckad frispark högt över.

Två minuter senare skickade Milan in en boll in i straffområdet till en löpande Gilardino, som var på väg ut mot sidlinjen. Gila tog emot bollen och fick i samband med bollmottagningen en minimal touch av en försvarare. Gila valde då att slänga sig och domaren valde att blåsa straff. Klart diskuterbart, personligen tycker jag att det var en filmning.

Det sägs att den som blir fälld aldrig skall ta straffen. Gila var i alla fall väldigt ivrig på att ta straffen och det verkade som att ingen straffskytt egentligen var utsedd i Kakás frånvaro, så Ancelotti lät Gilardino ta straffen - ett dumt beslut då Gilardino slog straffen i stolpen och på returen hann han inte reagera tillräckligt snabbt för att stoppa bollen eller för att skjuta in bollen i mål. Bollen studsade istället på hans ben och gick utanför.

I den 87: e minuten drev Jankulovski upp bollen in i Torinos straffområde, men hans skottförsök täcktes i sista stund. Några minuter senare tillkom matchens farligaste chanser, tyvärr var det Torino som skapade dem. På ett inlägg från vänsterkanten nickade Muzzi bollen i ribbkrysset, bollen studsade sedan tillbaka och på returen slog han en volley i stolpen. Otroligt farligt. På övertid gjorde Kalac alla uppmärksamma på att han inte är en tillförlitlig målvakt genom att fumla ett löst skott till hörna. Domare Girardi valde sedan att blåsa i pipan och matchen slutade 0-0.

En poäng hemma mot Torino är inte vad vi är vana vid, men med dagens läge är jag inte förvånad över att vi inte lyckas skapa mer för att vinna matchen. En massa inlägg utan större precision till ett gäng oheta anfallare var dagens melodi och då kan man inte förvänta sig så mycket mer än ett par halvdana nickar på mål, utanför eller över. Skillnaden mellan dagens Milan och laget för bara något år sedan sitter först och främst i huvudet. Då var det inget snack om saken, Milan bara malde på och andra lag var livrädda för att möta Milan på San Siro. Det fanns en sådan självklarhet och pondus bland Milan spelarna, det fanns en känsla av att det här är San Siro, vår hemmaplan, vår borg, vi bestämmer här. Jag minns 6-0 hemmamatchen mot Torino för några säsonger sedan och minns hur Milan fullkomligt körde över Torino. I dagens Milan kan jag inte ens se en fossil från den där tiden. Inget av det där finns kvar, det enda som finns är ett gäng spelare utan självförtroende och en tränare som helt verkar ha tappat förmågan att motivera laget. Milan är idag ett lag utan rörelse och utan glöd, det håller inte om man vill vinna titlar.