Höstens lag: Mittfältare #4

Höstens lag: Mittfältare #4

Sommarens VM blev inte riktigt som Daniele De Rossi hade tänkt sig. Efter att ha tappat besinningen mot USA och lämnat Brian Mcbride blödande väntade en avstängning på fyra matcher.

De Rossis VM såg ut att ha tagit slut redan då, och romaren målades istället ut som italiensk fotbolls stora skam, en aning paradoxalt med tanke på att utredningarna kring Calciopoli var i full fart samtidigt.

För alla romanisti kändes det som att ha flyttat bakåt två år i tiden, tillbaka till EM 2004 och Francesco Tottis spottloska mot Danmark. Återigen var man tvungna att försvara en av sina egna mot omvärldens onyanserade kritik, samtidigt som det var omöjligt att inte skämmas över sin symbols osportsliga tilltag.

Italien skulle dock gå långt i turneringen, och lagom till finalen var De Rossis avstängning över. I den andra halvleken fick han också nytt förtroende av Lippi och stod till slut som en av fem straffläggare när förlängningen var över.

Pressen låg på De Rossis axlar, och nu sökte han gottgörande för sitt tidigare misstag i turneringen. Samtidigt riskerade han att ännu en gång bli lynchad av italiensk media ifall han skulle misslyckas. Barthez fick dock se De Rossis distinkta skott passera honom, och bara några minuter senare stod Italien som världsmästare.

De Rossi hade dragit sitt strå till stacken och hemma i Rom väntade ett firande likt det fem år tidigare i samband med Romas tredje scudetto. Den första titeln för De Rossi som seniorspelare var ett faktum, och som 23-åring var han en av få lyckligt lottade att kunna titulera sig världsmästare.

Under hösten fortsatte han där han slutade på våren – som en av de absolut bästa mittfältarna i Serie A och en av de viktigaste kuggarna i Luciano Spallettis lagbygge. Romasupportrarna tillhör ett privilegierat släkte supportrar, då de till skillnad från de flesta andra kan identifiera sig med många olika spelare i sitt lag, såväl när det gäller uppträdandet på planen som spelarnas ursprung. De kan känna sig lite som Francesco, lite som Alberto, lite som Aleandro. Lite som Daniele De Rossi.

Att De Rossi är Francesco Tottis efterträdare som ”bandiera” för Roma har varit klart sedan länge, men den unge romaren har redan nu uppnått symbolstatus bland sina supportrar och det vore konstigt om det inte förblir så också. De Rossi är Roma och Roma är De Rossi, och det är i den eviga stadens färger som han ska fortsätta sin lovande karriär.

Två mål, där långskottet mot Fiorentina smäller allra högst, har De Rossi mäktat med under säsongen, där mittfältaren har stått på planen i samtliga Romas matcher och bara ser sig besegrad av målvakten Doni i fråga om antalet spelade minuter. Detsamma gäller Champions League och Coppa Italia – De Rossi har varit med i varje match, något som vittnar om den fysiska styrkan hos honom.

I landslaget fick han bära nummer tio på sin egen hemmaplan när Italien tog emot Ukraina på Stadio Olimpico, något som kanske vittnar om vad som kommer att ske såväl i Roma som i landslaget. De Rossi är framtiden för Romas precis som för Italiens mittfält, och även om framtiden kan tyckas vara här redan nu, har De Rossi fortfarande åldern på sin sida.

Med Fru Fortuna på sin sida kan han bli en mittfältslegend såväl nationellt som internationellt, och låta omvärlden få minnas honom för sin skicklighet och intelligens i framtida mästerskap. 

David Jansson@jonas5oderstrom2007-01-02 20:12:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)