På liv och död
Il Calcios senaste offer har fått sätta livet till och frågan är vems felet är?
Filippo Raciti, en 38-årig polis från Catanias polisstyrka, fick sätta livet till ikväll efter Sicilienderbyt mellan Catania och Palermo. Han efterlämnar fru och två barn samt en hel nation i sorg men framförallt chock.
Efter Calciopoli trodde man att italiensk fotboll nått absoluta botten. Därefter kom den härliga sommaren och VM-guldet som skänkte nytt hopp till Italien och dess befolkning. Idag släcktes det hopp för alltid och frågan är om il Calcio någonsin kommer att repa sig igen?
Jag kan inte påstå att dagens attack kommer som någon större överraskning, dock är jag fullständigt mållös över hur attacken skedde och vilka konsekvenser som uppnåddes. Sicilien är känt för sin passionerade befolkning och ligger i en region där fotbollen är religion. Att Filippo Raciti ska få betala med sitt liv på grund utav det är fel, helt fel.
Det italienska ligaförbundet (FIGC) säger nu att de funderar på att ställa in hela denna säsong som spelats klart till ungefär hälften. Ett sånt uttalande är så otroligt korkat och visar prov på att FIGC fortfarande inte klarat av att bygga upp en ny stabil organisation efter Calciopoli. Genom att fälla sådana uttalanden ger de makten till fansen och bråkstakarna. Det får helt enkelt inte hända. Tänk om alla lagens supportrar då får för sig att ställa till med kalabalik bara för att deras lag ska undvika nedflyttning och så vips slipper man spela vidare. Det är så fel så det inte är sant.
FIGC borde ha insett att detta skulle ske. Redan för tre veckor sedan bevittnade jag hur Messinas supportrar fullständigt skämde ut sig mot Roma efter att bortalaget gjort mål. Fansen började ställa sig på staketen bakom stackars Doni i mål som dessutom fick ett par föremål kastade mot sig. Redan där borde FIGC ha agerat tydligare men vad hände? Inte vet jag eftersom jag inte hörde något mer om den incidenten.
Om inte ovan nämnda incident skulle fungera som väckarklocka har vi matchen mellan Inter - Fiorentina för två veckor sen där Dejan Stankovic träffades av en tändare i huvudet när han skulle slå en hörna. Precis som i fallet med Messina slapp Violafansen undan helt utan reprimander och FIGC visade ännu en gång upp sin passivitet.
Idag kom så nådastöten när Raciti fick sätta livet till efter att FIGC ännu en gång varit alldeles för slappa. Som någon slags hämnd ställer man in all fotbollsaktivitet i Italien, ger makten till i tifosi, samtidigt som man skjuter sig själva i foten.
Jag har skrivit det tidigare och skriver det igen; resten av Europa skrattar åt oss. Inte för att Raciti avlidit utan för att det skamfilade Italien ännu en gång levt upp till sitt rykte. De som inte skrattar är Filippo Racitis närmaste. Jag lider med dem precis som jag lider med alla andra supportrar som tvingas betala för det onda verk som en ytterst liten skara ställer till med.
Den dagen FIGC börjar tänka om och verkligen tar tag i saker och ting kommer vi att få se en ändring inom italiensk fotboll. Tyvärr går de åt fel håll genom att manifestera med att ställa in Serie A. Istället borde de se till att införa krav på större polisstyrkor, utförligare säkerhetskontroller samt extremt tuffare straff mot klubbarna som är involverade. I grund och botten drivs alltid i tifosi av kärleken till sitt lag (och ibland av hatet till motståndarna). Det är dags att begränsa kärleken och istället börja tänka förnuftigt, gränsen är överskriden sedan länge. T.o.m. Romeo & Julias kärlek skulle blekna i jämförelse med den förbjudna kärlek som vissa tifosi visar upp.
Må Filippo Raciti vila i frid, mina varmaste kondoleanser till hans familj. Låt oss bara hoppas att Raciti är det sista skräckexemplet i il Calcio, ett begrepp som fortsätter att leva upp till sitt epitet; "så mycket mer än bara fotboll".
