Har italiensk fotboll blivit sämre?
De senaste veckorna har varit ledsamma för alla oss som följer italiensk fotboll. Återigen har rubrikerna målats i svart. En polisman mördades kallblodigt av en fotbollsterrorist efter matchen Catania-Palermo. Många har sagt att vi nu står inför den italienska fotbollens död. Jag vill med denna artikel ge en motsatt bild genom att just prata om den italienska fotbollen.
Säsongerna 00/01, 01/02 var italiensk fotboll inne i en djup svacka. Den spelmässiga kvalitén på planen var undermålig, insatserna i de europeiska cuperna var bedrövliga. Men allt sedan dess har vi enligt mig sett ett uppsving i den italienska fotbollen. För att belysa det vill jag fokusera på vilka tränare som har hamnat i fokus under den här tiden.
Luigi Del Neri hade lyst upp i mörkret redan under den här tiden med sitt offensiva 4-4-2-system som inte på något sätt liknade de statiska 3-5-2-system som annars dominerade bland de mindre klubbarna i Serie A.
Sedan hade vi Ancelotti som rekryterades som tränare för ett Milan som satsade på nytt. Han hade en framtung trupp där många starka namn fanns i det offensiva mittfältet och framåt. Lösningen blev till skillnad från många tidigare italienska tränare att använda alla. 4-3-1-2 modellen som Ancelotti använde gav plats åt såväl Clarence Seerdorf och Rui Costa som Andrea Pirlo. Den friska offensiva satsningen av Ancelotti gav resultat i och med Champions League-segern säsongen 02/03. Milans spel skulle från och med den här tidpunkten präglas av ett bollhållande passningsspel som påminner om de bästa sydamerikanska landslagen.
Cesare Prandelli skapade en drömuppställning i sitt Parma där han använde sig av en 4-2-3-1 modell som innefattade tre offensiva mittfältare i form av Mutu, Lamouchi och Nakata.
Roberto Mancini tog över Lazio. Han fortsatte visserligen på Sven-Göran Erikssons 4-4-2 modell, men gav den en helt annan innebörd, inspirerad av Zemans 4-3-3 byggde den nu på att kanterna skulle flytta fram sina positioner och fungera mer som forwards. Lazio med Mancini spelade en nydanande snabb anfallsfotboll som man knappt sett i Italien förut.
Den sista tränaren jag vill ta upp är Luciano Spalletti som med sitt Roma har infört en positiv och fri anfallsfotboll där man ger mittfältarna stort offensivt utrymme. Om man sammanfattningsvis tittar på vilka tränare som har påverkat den italienska fotbollen mest de senaste åren så ser vi att de har satt offensiven i förarsätet, och det har också enligt mig påverkat ligan som helhet positivt.
Hur såg då tränarna ut vid slutet av 90-talet och de första åren på 2000-talet. Ja det var de gamla rävarna som dominerade. Zaccheroni presenterade 3-5-2 system med backar som yttermittfältare, Capello gav Cristiano Zanetti och Damiano Tommasi förtroendet på Romas innermittfält, Sven-Göran Eriksson satsade på ett statiskt 4-4-2 där den offensiva strategin i långa stycken byggde på att Veron och Mihajlovic skulle slå långbollar som man sedan försökte pressa fast i offensiv position. Trapattoni och Cuper tävlade i vilken som kunde ha den mest ultradefensiva prägeln på innermittältet.
För att ta ett exempel så kan jag exempelvis visa på hur Milan och Inter ställde upp sina lag i det berömda 6-0-derbyt den 11/5 2001:
Inter 4-4-2: Frey; Ferrari, Blanc, Simic, Gresko; J.Zanetti, Di Biagio, Dalmat, Farinos; Recoba, Vieri.
Milan 4-4-2: Rossi; Helveg, Costacurta, Maldini, Rogue Junior; Gattuso, Giunti, Kaladze, Serginho; Shevchenko, Comandini.
Milan hade alltså Frederico Giunti och Kakha Kaladze som innermittfältare! Och så finns det folk som säger att italiensk fotboll har blivit mer defensiv och tråkig? Två sådana här träiga uppställningar är idag en otänkbarhet oss ett italienskt topplag. Detta tycker jag visar att italiensk fotboll har gått framåt oerhört efter de magra åren i början på 2000-talet.
Det jag budskap jag vill försöka fram med de här raderna är att vi som följer italiensk fotboll inte får blanda ihop äpplen och päron. Italiensk fotboll har jättestora problem, detta är kopplat till ekonomi, våld, bristande publiksiffror. Där är vi alla överens. Men vi får inte skrämmas av TV4 och Expressen till att tro att den fotboll vi tittar på är dålig, eller att den har blivit sämre. Tvärtom den italienska fotbollen står sig stark, det visade den i VM och det visar den varje vecka på planen, för dem som kollar.
