31^ Pausunderhållning
Mellan Champions League-fajterna passade Italien på att bjuda på en näst intill avgörande match om en plats i nästa års ansemble.
Det går inte att inte gilla Empoli. De har allt alla andra småklubbar önskar att de hade. De åker inte land och rike runt för att spela anti-fotboll och hoppas att de skickligare motståndarna ska göra bort sig. Empoli bryr sig inte om vad det står mot motståndarnas bröst och rygg, de gör det de kan och ska, och de gör det riktigt bra.
De har inga stora spelare. Visst, Sergio Lill-verón har sina kvaliteter men jag vill inte påstå att han är någon större stjärna. Visserligen har han mer karisma än resten av laget tillsammans, men det räcker inte. Pozzi, Matteini, Saudati, Moro, Tosto - det är inga tunga namn. Ändå funkar det. Jag vet inte vad Cagni har gjort, jag vet bara att han förtjänar stora hyllningar för det. Varsågod, Guldbänken är din.
Andrea Raggi kommer inte glömmas bort på många år. Han är en pärla bland svinen, som egentligen är ett gäng söta grisar. Gamle storfilmaren Ighli Vannucchi har växt upp och blivit en hyfsad lirare. Inte mer.
Veckans mål
Världens svåraste frisparksvariant. Man undrar hur många gånger de tränat. Först ett upplägg snett inåt bakåt på liggande boll och sen en perfekt tajmad volley på en boll som 999 av 1000 hamnar någon annanstans i närheten av linjemannen och inte i mål. Världsklass! Empoli rockar. [Länk]
:::: :::: ::::
Arbetsveckans föreställningar
Världen är uppochner. Tidigare var det de italienska lagen som blev skenbart utspelade men ändå gick vidare. Minns framförallt Juventus mot både Real och Barca, och Inter mot Valencia.
Nu är det tvärtom. Både Milan och Roma spelade en makalös fotboll men får ändå svårt att gå vidare. Bayern åker hem med bästa handen trots att man var uträknade. United kan utan något som helst tvivel vända på underläget.
Ändå är det sådana kvällar man tackar sig själv för att man ramlade ner i den italienska fotbollspölen. Milan och Roma visade hur fotboll ska spelas, och ironiskt nog uteblev det mest italienska av allt - resultatet.
Laget från Rom var bättre än jag trodde att de kunde vara, och jag har ändå sett dem en hel del. De spelade ut ett av Europas absolut bästa lag, åtminstone i min icke fotbollsutbildade värld. Kanske var Fergusons taktik klockren. Vi kan ändå slå fast att Roma är ett av Europas absolut bästa lag de också. Den här veckan. Det kan ju gå helsnett på tisdag. Min magkänsla är att det inte gör det, men den säger inte att Spalletti går vidare heller.
Ancelotti fortsätter med sin ensamma anfallare i tunga fajter. Han måste vara ensam i världen om att föredra den varianten. Berlusconi vill ha två anfallare, Kaká vill ha två anfallare, neutrala tv-tittare vill ha två anfallare. Rimligen har Ancelotti stöd av Brocchi och Ambrosini eftersom deras chanser till spel ökar med ungefär 75 % med en extra gubbe på mitten.
Man kan inte tro att Milan har fem anfallare i truppen. Att bara en i taget bedöms duga när det bränner till är ett underbetyg till de rekryteringsansvariga, och fystränarna. Alla är ur form, hela tiden. Ronaldo är förvisso bakbunden i Europa och Borriello var möjligen bakbunden i andra sammanhang, men ändå.
Brasse-Sheva kommer starkt nästa säsong. Om han får vara kvar.
:::: :::: ::::
En sida av Italien: Ferrari, Armani, Cannavaro - bäst i världen.
En annan sida av Italien: Tomma läktare med publik.
:::: :::: ::::
Catania-Roma var den bästa matchen utan publik som någonsin spelats. Inte för att spelarna och taktiken var fulländad, för det var den verkligen inte, utan för det gröna gräset och det fina vädrets skull. Jag vet, det är patetiskt, men en fotbollsmatch är mer känslor än nöje. Och publik var det som sagt, ca 44 (o)betalande. De hördes, det gjorde även Pantanelli och Marino.
Pieri gjorde ingen vidare domarinsats. Silade mygg och svalde kameler, eller hur säger man? Oftast gynnades bortalaget som tilläts göra helt andra saker än elefanterna. Däremot skulle Mascara inte haft straff - filmningen överglänste fällningen. Den tydligaste brottlingen åkte dit.
Borde inte Roma förse sig med en riktig tuggare på mitten, som kan avlasta De Rossi och Pizarro när det behövs? En light-Gattuso. Hela Italien är ju fulla av dem, det var bara Roma som försov sig vid utdelningen. Jag tänker mig en Tedesco, Brocchi, Giannichedda eller Mutarelli. (De två sista lär ju inte bli aktuella.) En gubbe som kan städa upp när ungdomarna festat färdigt. Hushållsnära tjänster ska ju bli billigare, men det gäller väl bara här...
Det jag har sett av Faty talar inte för att han är rätt man för jobbet.
Daniele Conti kommer att spela i Roma, det är bara en tidsfråga. Kolla bara stamtavlan. Få det överstökat.
:::: :::: ::::
Parma blev snudd på hånade för att man tog in Gene Gnocchi. Det är ett oortodoxt grepp. Till de som garvar åt draget vill jag ställa två frågor: Gick det så bra innan man skrev kontrakt med Gnocchi? Vad har de att förlora?
Parma får inte åka ur. Det vore tragiskt. De tillhör ju serie A. Det är inte någon klassisk klubb i dess rätta bemärkelse, bara en klubb vi lärt oss leva med och räkna med. Ska man gå på historia är ju t.ex. Novara värda en plats i serie A.
Parmas gula ställ är för hemska. Kanske firade de påsken. Är påsken gul i Italien också?
Jag tror Parma kommer över kanten. Hoppas innerligt att det inte blir på Regginas bekostnad. Mazzarri tycker han är värd en storklubb och jag håller med. Han och hans lag och utfört ett mirakel. De förtjänar en ny chans, på samma premisser som alla andra. Tidigare tyckte jag Reggina var nåt bottenskrap som lika gärna kunde dumpas i papperskorgen. Botten i serie A eller i serie B, sak samma. Nu är de ett av mina favoritlag, och det enbart på grund av vad de åstadkommit. Lite som Empoli, fast i mindre skala.
:::: :::: ::::
I Italien kallas de riktigt stora spelarna campioni. Det är de som avgör matcher och vinner titlar. Zlatan Ibrahimovic har varit i Italien i snart tre år, och varje säsong har han avslutat med att fira ligasegern. En campione, om någon.
:::: :::: ::::
Inter är så överlägsna att de gått och blivit serie A:s minst intressanta lag. Det är en prestation i sig.
Inter är så överlägsna att man undrar hur det ska gå nästa säsong då man kan få nyttja ligans bästa mittfältare Esteban Cambiasso fullt ut.
Den enda frågan som kvarstår är ju om Inter ska klara en hel ligasäsong utan förlust. "Hoppet" står till att de är lite bakis någon söndag. Förmodligen en söndag inom en snar framtid.
:::: :::: ::::
Det är skönt att bli lite småkär i ett lag som inte är ens eget. Då har man ju två favoritlag, ett man är gift med och ett man går till när det första inte har tid. Är det otrohet?
:::: :::: ::::
Veckans spelare
Christian Wilhelmsson. Inte för att han var särskilt bra, enbart för att han verkar ha så oförskämt kul när han spelar. Det blir man avundsjuk på. Sen vet jag inte riktigt om han gjort dundersuccé i Roma, och någon ordinarie plats har han ju definitivt inte tagit, men det hör inte hit. "Wil" har julafton varje gång han får spela. Det är fantastiskt.
:::: :::: ::::
Serie B ligger och gottar ihop sig i vårvärmen. Alla sju topplag inom nio poäng. Juve och Napoli har en match mindre spelad, en match man möts i på tisdag. Tänk om Napoli skulle vinna. Då blir det race ändå in på mållinjen. Snöpligt för Juve som redan är klara för serie A, enligt dem själva.
:::: :::: ::::
Guidolin får kicken. Det kunde ju vem som helst räknat ut. Nästa sommar är han tillbaka igen, för att sen få sparken våren därpå.
Vem tänker Zamparini ersätta honom med? Vore tufft med ett oväntat och aktat namn. Fråga mig inte vem. Lippi sa ju tidigare att han var lite sugen på en klubb av Palermos kaliber. Då var han å andra sidan inte världsmästare...
Jag tycker fortfarande det skulle vara jättehäftigt med Trap i Palermo.
