Milan till Aten!
En fullständigt magisk afton bjöd Milan sina fans på när Manchester United besegrades med 3-0 på San Siro. Nu väntar final i Aten och chans till revansch mot Liverpool.
Ancelotti sa före avspark att han inte väntade sig några överraskningar från Uniteds sida och så blev inte heller fallet. Sir Alex Ferguson skickade ut en väntad elva där Vidic var tillbaka i försvaret och Rio Ferdinand återfanns på bänken. Inte heller Ancelotti överraskade med sin laguttagning. Endast två ändringar gjordes från elvan som ställde upp i Manchester. Inzaghi ersatte som väntat Gilardino i anfallet och Maldinis knäproblem gav Kaladze chansen i mittförsvaret.
FÖRSTA HALVLEK
När det nu inte blev några stora överraskningsmoment på pappret passade Rossoneri på att överrumpla gästerna från de brittiska öarna rejält på planen. Från första spark var det full fart framåt som gällde från Milans sida. United tilläts inte vårda bollen utan sattes direkt under stenhård press av att aggressivt, taggat hemmalag som såg ut att ha studerat (den blivande finalmotståndaren) Liverpools spel från tisdagskvällen.
Kakà skulle redan efter ett par minuter ge Vidic en föraning om hur jävlig den här kvällen skulle bli för serben när brassestjärnan ryckte ifrån sin bevakare och avlossade ett skott som gled parallellt med målet på den våta gräsmattan. Inzaghi var ett steg för sen vid bortre stolpen, annars hade nog ”Pippo” sett till att öppna målskyttet där.
Strax därefter var det Seedorfs tur att göra sitt bästa för att ge Milan ledningen. Holländaren testade skott från straffområdeslinjen och fick iväg en riktig projektil. Hans landsman van der Saar i Unitedmålet kunde vara tacksam att bollen gick precis där han stod, för annars hade den gänglige burväktaren aldrig lyckats tippa till hörna.
Nästa chans var Kakàs på ett inlägg från Oddo. ”Ricky” mötte med en bredsida på volley och tvingade van der Saar till att ingripa, dock utan att göra det allt för svårt för honom. Ingen utdelning den gången heller men Milans makalösa inledning skulle betala sig.
I den 11:e matchminuten skickades en långboll upp mot Seedorf. Denne nickade behärskat ner bollen bak till en framstormande Kakà som fick perfekt träff på volley med vänsterskon. Van der Saar var chanslös när skottet satt precis intill hans vänstra stolprot och Milan hade rättmätigt tagit ledningen till hemmapublikens enorma glädje.
Milan fortsatte efter målet på en inslagna vägen med ett i det närmaste oroväckande bra spel. Det var längesedan man såg de rödsvartrandiga så aggressiva och hårt forecheckande (om man någonsin gjort det) som igår och Unitedspelarna var av förklarliga skäl rejält konfunderade.
Efter ungefär 20 minuter reste sig engelsmännen – bara tillfälligt skulle det sedermera visa sig. Giggs hade Uniteds första riktiga offensiva försök när han avslutade en omställning med ett vänsterskott som Dida fick jobba på. Milans målvaktspanter hade inga större problem att rädda till vänster om sig, även om han fick göra sig mödan att kasta sig raklång i det blöta gräset. För några minuter såg det ut som att United verkligen hade ryckt upp sig och att Milanpressen skulle avta, men så missvisande den känslan dess bättre var.
I stället återtog Milan initiativet ganska snart. Gattuso och Ambrosini fortsatte att fullständigt äta upp Uniteds mittfält med en aggressivitet som hade gjort den mest hormonstinna pitbullterrier avundsjuk. Dessutom fortsatte backlinjen att spela stabilt och framåt glänste Kakà i kapp med Seedorf.
Den sistnämnde skulle skjuta Milan ytterligare ett steg närmare Aten efter en halvtimmes spel. Det hela började med att United, som vanligt den här kvällen stressat av ett Rossoneri fyllt av grinta, slarvade rejält nere i eget straffområde. Vidic fick en otacksam passning av Heinze inne i mitten och halkade sedan till och skänkte bort bollen till Pirlo. Dennes efterföljande inlägg nickades undan, men inte bättre än att Seedorf kunde sno åt sig kulan och på något sätt skaffa sig skottläge i kamp med Fletcher och en tacklande Vidic. ”Clyde” trixade sig förbi och tryckte dit 2-0 bakom en maktlös van der Saar.
Så långt allt väl och än bättre kunde det ha blivit då Inzaghi mötte ett hårt inspel längs backen från Oddo. ”Pippo” hade dock inte siktet rätt inställt utan sköt utanför till glädje för van der Saar (han hade inte mycket att glädja sig åt den här aftonen…).
Halvleken avslutades med att Ronaldo testade skottlyckan men inte sköt bättre än att han träffade läktaren högt över Dida. Givetvis hade Ronaldo Gattuso efter sig i hälarna även vid det här tillfället. Den portugisiske storstjärnan fick nämligen inte en lugn stund utan raderades effektivt ut av Milans mittfältskrigare i form av framförallt ”Rino” och kapten Ambrosini.
ANDRA HALVLEK
Farhågorna fanns (åtminstone hos undertecknad) inför den andra halvleken, detta trots Rossoneris fantastiska första halva. Risken fanns ju att vi återigen skulle få se vårt kära Milan lägga sig på försvar och backa hem.
Något som vi tack och lov slapp. I stället var det de rödsvarta som fortsatte att skapa chanser framåt. Stackars Vidic fick se Kakà först rycka ifrån honom, för att sedan stanna upp och lura upp serben på läktaren, innan brassen tvingade van der Saar till en ny räddning. Ytterst nära 3-0 där då även Inzaghi var på språng och inte var långt ifrån att nå returen.
Milan stod för en bländande fotboll och United hängde helt enkelt inte med. På mitten gick firma Ambrosini/Gattuso fram som slåttermaskiner och jämnade Uniteds mittfält med marken.
Efter hand avtog pressen en aning, vilket var förståeligt då man sällan orkar vara så aggressiva under 90 minuter. United tilläts kliva lite högre upp i planen och sätta visst tryck mot Milans straffområde men hemmaförsvaret spelade strålande och släppte inte till några speciellt vassa lägen.
Närmast för United var Fletcher som fick skottläge till höger i straffområdet. Skotten stördes dock kraftigt av Jankulovski och sköt en bra bit utanför Didas vänstra stolpe.
Vid ställningen 2-0 ville United ha straff då Rooney, som var på väg upp i luften för att försöka sig på en cykelspark, trycktes i ryggen av Oddo. De Bleckere, den belgiske rättsskiparen, delade inte Unitedspelarnas (eller Bosse Petterssons) åsikt utan vinkade avvärjande till lättnad för oss Milanfans. Huruvida det var straff eller inte går att diskutera, men det kan sägas att ska det blåsas straff i det läget får domaren blåsa många straffar per match. Åsikterna gick isär i sexans studio efter matchen. Thomas Nordahl hävdade samma sak som undertecknad här samtidigt som Bosse Pettersson envis som en åsna inte gav sig i sina försök att övertyga hela svenska folket om att det skulle ha varit straff. Som sagt, det kan diskuteras. Men visst var det en aning komiskt att se Pettersson sitta där likt ett ledset litet barn när han inte fick det medhåll han hoppats på.
Hursomhelst, någon straff fick inte United och i stället kunde den inbytte Gilardino punktera tillställningen. Mot ett vilt chansande United lämnades det oceaner av yta på Milans offensiva planhalva och det utnyttjade hemmalaget när ”Gila” frispelades mellan återstoden av Unitedbackar. Violinisten gjorde inget misstag utan placerade iskallt in trean.
Efter det var United tvungna att göra två mål för att nå förlängning, en uppgift som Sir Alex mannar inte ens var i närheten av att fixa. Milan stängde till, Gattuso byttes ut och utövade en egen glädjeyttring på Ancelotti och San Siros läktare gungade i en underbar rödsvart eufori.
Slutsignalen gick och förkunnade att revanschens stund kan bli av. Milan är klara för CL-final 2007, lagets andra final på tre år, och detta mot just Liverpool som var motståndare senast det begav sig. Dessutom nådde som bekant Rossoneri semifinalen 2006 och föll där mot slutsegraren Barcelona. Ett hyfsat CL-facit senaste åren, med andra ord…
”Milan till final – lekte med United” förkunnade SVT:s text-tv efter matchen. En rätt skön rubrik som avslutning på en helt okej kväll.
Milan-Manchester U 3-0 (2-0)
Målen: 1-0 Kakà (11), 2-0 Seedorf (30), 3-0 Gilardino (78).
Varningar, Milan: Gattuso, Ambrosini. Man U: C. Ronaldo.
Milan (4-3-2-1):
Dida - Oddo, Nesta, Kaladze, Jankulovski - Gattuso (Cafu, 84), Pirlo, Ambrosini - Kakà (Favalli, 86), Seedorf - Inzaghi (Gilardino, 66).
Övriga på bänken: Kalac, Bonera, Brocchi, Serginho.
Man Utd (4-2-3-1):
van der Saar - O' Shea (Saha, 77), Brown, Vidic, Heinze - Fletcher, Carrick - Ronaldo, Scholes, Giggs - Rooney.
Övriga på bänken: Kuszczak, Ferdinand, Smith, Solskjaer, Eagles, Richarson.
