Topp 12 – Legendarer | # 4
Efter ett längre avbrott är det dags att slutföra vem som är Sampdorias största legend genom tiderna. På plats fyra hittar vi en mycket inflytelserik mittback som gick under smeknamnet tsaren.
Plats 4
Pietro Vierchowod (1983-1995)
1959 den sjätte april föddes i Calcinate Pietro Vierchowod, son till en ukrainsk officer i Röda Armén. Ganska naturligt fick han, på grund av sitt fars yrke, smeknamnet tsaren under sin storhetstid.
Tsaren beskrivs idag som en av de få mittbackar i världen som var komplett och besatt alla de egenskaper som en världsback behöver. En markeringsspelare i yttersta världsklass samt en mycket taktisk och slipad försvarare som aldrig gick bort sig. Att han sedan besatt ett av fotbollsvärldens kanske bästa acceleration och snabbhet gjorde inte saken sämre. Det sägs att han, trots att han spelade tills 41 års ålder, aldrig någonsin blev frånspurtad på plan vilket bara det är en imponerande merit i sig.
Vierchowod inledde sin karriär i lilla Como som 17-åring där han stannade i fem säsonger innan större uppgifter väntade i storklubben Fiorentina. Trots sin unga ålder hann han under dem fem säsongerna i Como med att göra hela 115 matcher vilket är mycket imponerande. När han som 23-åring blev klar för Fiorentina var det med blandade känslor som han lämnade Como eftersom han tillsammans med laget både lyckades nå uppflyttning, nedflyttning samt uppflyttning igen. Med andra ord var det en ganska omtumlande period för tsaren under hans första sejour som professionell fotbollsspelare.
Efter en fin säsong i Serie A med Como 1981 blev Fiorentina heta på gröten och ville ha den snabbe försvararen i sin backlinje. I Florens trivdes aldrig tsaren riktigt och efter blott en säsong i Fiorentina med två mål på 28 matcher som facit lämnade han för sin första riktiga storklubb, huvudstaden Rom och AS Roma.
1982 kom han till ett Roma som den säsongen skulle komma att bli legendariska. Säsongen 82-83 lyckades nämligen huvudstadsklubben vinna sin andra Scudetto någonsin och detta med tsaren som given centralledare i de bakre leden. Ingen tillfällighet med andra ord att Scudetton bärgades just med Vierchowod där bak.
Tillsammans med stora legender som Falcao, Roberto Pruzzo och Bruno Conti bildade den då 24-årige tsaren ett lag som för alltid kommer att ha en speciell plats i varje Romasupporters hjärta.
Dock blev tsarens period i huvudstaden kortvarig då han efter Scudetton än en gång rörde på sig och denna gång var det storsatsande Sampdoria med ordförande Mantovani som finansierade backklippans övergång till Genoa.
I hamnstaden var Sampdoria i full färd med att bygga ett legendariskt lag som skulle erövra Italien och resten av Europa. Med hjälp av en mycket sympatisk ordförande i Mantovani samt en skicklig coach i Boskov lyckades klubben värva storspelare som tillsammans satte Sampdoria på fotbollskartan.
Lyckligtvis blev tsaren Sampdoria trogen under hela tolv år, från 1983 till och med 1995, vilket vittnar om en oerhörd kärlek gentemot klubben. Under sina tolv år i klubben var han med att vinna klubbens största titlar i historien då man vann ligan, Coppa Italia fyra gånger samt Cupvinnarcupen. Dessutom hann han med att spela final i Champions League där man dock förlorade mot Barcelona.
Tillsammans med Mannini, Katanec och Pellegrini bildade Vierchowod en imponerande försvarslinje som blev ett av de tätaste försvaren i hela världen. Att dessutom keepern Pagliuca fanns bakom spädde på försvarets imponerande fasad.
Efter 358 matcher (och 25 mål) som placerade honom på andra plats genom tiderna i antalet matcher för klubben lämnade tsaren Genoa för att flytta norrut när Turin-klubben Juventus kallade 1995. Efter tolv års tjänstgöring i Sampdoria tackade Vierchowod för sig och hade för alltid skrivit sig in i Sampdorias historieböcker. Som 36-åring hade han ingen chans att tacka nej när en storklubb som Juventus kallade, speciellt inte när gamla lagkamraterna Vialli och Lombardo gått till klubben dessförinnan.
Säsongen 95-96 minns alla Juventus-fans med ett minne på läpparna eftersom det var säsongen då klubben senast vann Champions League efter en rafflande final i Rom mot ett ungt Ajax. Vierchowod var given i det centrallås som Marcello Lippi byggde och trots sin ålder på 37 år så var han oftast mycket snabbare än sina motståndare (och medspelare). Ytterligare ett bevis på tsarens storhet som fotbollsspelare.
Han gjorde en säsong i Juve och efter att klubben erövrat Europa deklarerade tsaren att han nu vunnit allt han någonsin kunnat drömma om. Säsongen 96/97 var självaste AC Milan intresserade av den nu 38-årige Vierchowod som fortsatte sin tjänstgöring i Milano och de rödsvarta AC Milan. Att som 38-åring vara eftertraktad av en storklubb som Milan kan inte annat än anses som unikt.
Tyvärr uteblev framgångarna i Milan, till stor del på grund av en dålig coach i Oscar Tabarez (som bl.a. värvade Jeppe Blomqvist till klubben....). Som regerande mästare, mycket tack vare Capello, var förväntingarna stora men den nye coachen Tabarez lyckades aldrig fortsätta Capellos fina bygge utan fick sparken halvvägs och ersattes av Sacchi. Säsongen blev trots det ett fiasko och klubben slutade på en pinsam elfte plats vilket är klubbens näst sämsta placering i Serie A genom tiderna.
Tsaren fick nog av turbulensen i Milano och valde att avrunda karriären i lilla Piacenza och gjorde 79 matcher för klubben innan han 2000 som 41-åring (!) drog sig tillbaka från fotbollen. När han gjorde sin sista match i Serie A med Piacenza hade han spelat 562 matcher i Serie A vilket placerar honom på fjärde plats under kategorin mest spelade matcher i Serie A. Endast gamle Samp-bekantningen Pagliuca, den levande legenden Maldini samt Dino Zoff har gjort fler matcher än tsaren i Serie A.
Efter sin tid som spelare testade Vierchowod sina vingar som manager dock utan att lyckas särskilt bra. Trots att han ansågs som taktiskt klipsk på plan hade han stora svårigheter att agera som manager. Han coachade Catania i Serie C1, Florentia Viola i i C2 och nu senast Triestina i Serie B. Tyärr har han fått lämna samtliga uppdrag innan säsongens slut vilket inte kan anses som någonting bra.
I det italienska landslaget var tsaren alltid uttagen och gjorde 45 framträdanden i den azurblå dressen där kronan på verket naturligtvis var VM-guldet 1982. Dock var han en av de spelare som inte deltog under mästerskapet.
Däremot kan han stoltsera med att inneha rekordet för den äldste målgöraren i landslagets historia då han 1993 som 34-åring målade i en match mot Malta. Hade det inte varit för de världsbackar som Italien redan besatt under denna tid hade Vierchowod gjort fler landskamper än de 45 som står på hans konto idag. Dock är det ingen som helst tvekan om att tsaren är ytterligare en i raden av italienska försvarare av yttersta världsklass och som späder på ryktet om Italien som försvararnas "vagga".
Tsaren. Bara smeknamnet ger mig rysningar. Tur att inte jag stötte på honom som anfallare.
Namn
Pietro Vierchowod
Född
1959-04-06, Calcinate, Italien
Landskamper (Mål)
45 (2)
Position
Mittback
Karriär
1976-1981 Como 115 (6)
1981-1982 Fiorentina 28 (2)
1982-1983 Roma 30 (0)
1983-1995 Sampdoria 358 (25)
1995-1996 Juventus 21 (2)
1996-1997 Milan 16 (1)
1997-2000 Piacenza 79 (6)
Totalt: 647 (42)
Meriter
• 1 VM Guld
Italien: 1982
• 1 Champions League
Juventus: 1996
• 1 Cupvinnarcupen
Sampdoria: 1990
• 2 Scudetti
Roma: 1983 | Sampdoria: 1991
• 4 Coppa Italia
Sampdoria: 1985, 1988, 1989, 1994
• 2 Supercoppa Italiana
Sampdoria: 1991 | Juventus: 1995
Nästa vecka har vi nått pallplatserna och missa inte bronsmedaljören. En ledtråd? Okey då, en av bröderna mål. Nu kanske jag sa för mycket...
