4 dagar kvar: En granskning av motståndarna
Det har gått två år sedan sist. Vad har hänt i Rafael Benitez lagbygge? Vi granskar onsdagens motståndare lagdel för lagdel.
Få hade väl trott att Rafael Benitez bara på en säsong skulle hinna sätta sin prägel på laget på det sätt som han gjorde säsongen 2004/05 när han reste norrut från Valencia för att ta över ett av de mest klassiska lagen i England och Europa.
Trots en knackig ligasäsong så föll alla bitar på plats och man lyckades erövra den finaste pokalen i klubbfotbollen. Förhoppningarna höjdes naturligtvis till skyarna om vad som komma skulle med en start som denna.
Efter snart tre säsonger vid rodret har dock utvecklingen inte gått fram med de stormsteg som Reds-fansen kanske hoppats på. I seriespelet har man hela tiden legat minst ett par, tre steg efter Chelsea och Man Utd. Alldeles för långa svackor och framförallt underlägsenheten i mötena mot huvudkonkurrenterna har varit orsakerna.
Europaspelet passar däremot Benitez mycket bättre. Konsten att lyckas mobilisera krafter 
för enskilda matcher har inneburit att Liverpool tagit många stora skalper de senaste säsongerna. Bara i Champions League så har man eliminerat Juventus, Barcelona och Chelsea (två gånger om). Förra säsongens debacle mot Benfica får ses som ett olycksfall i arbetet där laget inte kom upp i normal standard.
Styrkan i Liverpools spel ligger onekligen i det kollektiva samarbetet. Defensivt är man väl i paritet med de andra stora lagen i England och även med europamått mätt står man sig mycket väl.
Anfallsmässigt så finns det dock en del att förbättra. I ligan har det de senaste säsongerna varit en vanlig syn att se Liverpool skapa chanser på löpande band, bara för att bränna de mest givna lägena. En skarp kontrast till det spel vi fått se ute i Europa där laget är betydligt mer avvaktande i sitt spel, men däremot så har man en avsevärt högre procent i avslutningarna där.
Vad är det då för lag vi kommer att ställas mot på onsdag? Var ligger deras styrkor, var hittar vi deras svagheter? Nedan följer en analys, lagdel för lagdel, av laget som vi ska ta oss an.
Målvakterna
Det råder ingen tvekan om vem som är nummer ett i Liverpool numera. José ’Pepe’ Reina har under de senaste säsongerna gjutit sig sin plats mellan stolparna. Efter att karriären inletts i Barcelona utan riktigt framgång, så fick den en ordentligt skjuts i Villarreal. Trots Jerzy Dudeks heroiska framträdande i Istanbul så var Benitez inte trygg med polacken mellan stolparna.
Valet blev Reina, ”den bäste målvakten i Spanien” enligt Benitez. Reina är en målvakt med fantastiska reflexer och han är en ypperlig linjemålvakt. Dessutom har han fått smeknamnet ”Kungen av straffar” efter att ha räddat straffar med hög procent både i Villarreal och i Liverpool. Senast nu mot Chelsea i semifinalen, men även i FA-cupfinalen mot West Ham förra säsongen.
Reina har dock en del att förbättra i sitt spel innan han kan räknas med i den absoluta världstoppen av målvakter. Hans spel i luftrummet är många gånger rentutav dåligt. Detta kan vi eventuellt dra nytta av vid fasta situationer. I övrigt så är det ju sällan vi spelar med många höga bollar in i straffområdet för att kunna dra nytta av denna svaghet hos Reina.
Försvaret
I min mening så är detta Liverpools absolut starkaste lagdel om man ser till startuppställningen, samtidigt så har man väldigt få alternativ om någon skulle gå sönder av de ordinarie.
Steve Finnan är självskriven som högerback och har så varit de senaste åren. Flera 
spelare har kommit och gått utan att på allvar ha kunnat utmana Finnan om denna position. Finnan är en spelare som sällan får de stora rubrikerna men man kan alltid lita på att han gör ett gott dagsverke. Har en mycket god högerfot som han kan servera inlägg med. Det gäller för Jankulovski att se till så att detta förhindras, särskilt med tanke på att Crouch kommer ligga och fiska i straffområdet.
Mittbacksparet är nykomponerat för säsongen. Jamie Carragher har fått en ny partner i det danska stjärnskottet Daniel Agger. Sami Hyypiä har fått stiga åt sidan och är numera bara tredjevalet bland mittbackarna. Carragher och Agger har fått spela ihop större delen av säsongen och har utvecklat ett mycket fint samarbete. Carragher var en av de stora hjältarna i Istanbul där hans heroiska insats, trots flera kroppsliga skavanker, var en av de stora orsakerna till att Liverpool höll undan för Milan.
Agger uppträder trots sin ringa ålder väldigt moget på planen. Jag tror dock att vi kan hitta nyckeln till att komma igenom Liverpools försvar här.
På vänsterkanten är det norskt som gäller, John Arne Riise är det mest troliga alternativet sedan Fabio Aurelio fått avsluta säsongen i förtid pga. skada. Riise som på en bra dag är en mycket kompetent ytterback som kan bidra med en hel del anfallsmässigt, inte minst genom sin fenomenala vänster som bjudit på ett antal vackra mål genom åren. Däremot så är han inte hundraprocentig i sitt försvarsspel och jag tror att vi kan hitta luckorna på denna kant snarare än på Finnans, särskilt med tanke på att samspelet mellan Agger och Riise på denna sida fortfarande är långt ifrån optimalt.
Mittfältet
Denna lagdel domineras kraftigt av den största ikonen i Liverpool idag, lagkapten Steven Gerrard. En komplett mittfältare som har de flesta egenskaper man kan önska sig av en innermittfältare. Benitez överskott på centrala spelare brukar dock innebära att Gerrard emellanåt får en utgångsposition till höger. Trots sina många goda egenskaper som fotbollsspelare så är det inte här han kommer mest till sin rätt, och Liverpool tappar också bredd i sitt spel när Gerrard flyttas ut.
Till höger finns alternativet Jermaine Pennant. En tekniker som på en bra dag kan vända ut och in på de flesta motståndare. En spelare som tidigt fick stjärnstatus när han för en stor summa pengar värvades från Notts County till Arsenal. Där infriade han dock inte förväntningarna och han fick ta ny sats i Birmingham innan Benitez var beredd att ge honom chansen i Liverpool inför denna säsong. Intressant spelare, men fortfarande lite för ojämn.
Centralt har Liverpool gott om alternativ som sagt. Förutom Gerrard så finns där även spanjoren Xabi Alonso. Hans främsta egenskap är utan tvekan passningsspelet. I mitt tycke dock är han en spelare som ofta kräver tid för att komma till sin rätt. Många anser att han är en av de viktigaste spelarna i Liverpool, jag är inte beredd att hålla med. Han spelar bra när Liverpool gör det, men han är inte den spelartypen som på egen hand tar tag i taktpinnen.
Bland de lite mer defensiva alternativen hittar vi Mohammed Sissoko och januariförvärvet Javier Mascherano. Båda är unga energiska spelare som aspirerar om samma position. Ser man till den senaste tidens matcher så verkar Benitez ha fattat tycke för argentinaren som var en stor attraktion under VM förra sommaren.
Sissoko är en spelare som till och från kan agera väldigt opolerat. Han går in i närkamper utan att tänka sig för riktigt. Samtidigt så är han en mycket stark spelare som kan kämpa i 90 minuter och hela tiden jobba för laget. Mascherano däremot en spelare som inte är lika intensiv, utan försöker istället ligga steget före sina motståndare. Om han får startplatsen i Aten så är det inte alls omöjligt att han kommer ligga och skava Kaká i hälarna under stora delar av matchen. Pirlo fick smaka på denna behandling redan i OS 2004 när man spelade semifinal mot Argentina.
Benitez stora frågetecken ligger på vänsterkanten. Här har han inget fullgott alternativ i dagsläget. Aurelio är skadad och därmed borträknad, likaså Luis Garcia som ibland fått hoppa in på denna kant. Kvar att välja mellan finns då chilenaren Mark Gonzalez och den holländske veteranen Boudewijn Zenden. Den senare har dragits med lite skadeproblem på sistone.
Ingen av dessa två är spelare som direkt ger skrämselhicka. Gonzalez var en intressant värvning, men har under säsongen visat sig väga lite lätt i dessa sammanhang. Zenden å sin sida har inga individuella egenskaper som imponerar, på sin höjd en spelare som kan göra ett stabilt jobb för laget.
Harry Kewell som var med redan för två år sedan skulle vara det bästa alternativet här. Men han har varit skadad hela säsongen och har endast ett par framträdanden bakom sig sedan han blev friskförklarad. Våga Benitez gambla med australiern ändå?
Anfallet
Ända sedan Michael Owen sa tack och adjö och packade sina väskor till Madrid så har Liverpool saknat en förstestriker som kunnat stå för 20-25 mål per säsong. I mitt tycke så har man ännu inte funnit den spelare som skulle kunna åstadkomma detta heller.
De två troligast startande i Aten är Dirk Kuijt och Peter Crouch. Holländaren gör sin första säsong i klubben och har varit en frisk fläkt hos de röda. Han är en hårt jobbande anfallare som inte drar sig för att gå ner några meter i banan för att hjälpa mittfältarna. Han är dock inte den dödliga striker typen, utan mer en duktig seconda punta för att använda en italiensk term.
Peter Crouch är det närmaste man kommer en striker; en högst okonventionell spelartyp med sina dryga två meter i längd och sugrör till ben. Han har överraskande god teknik vilket han inte minst bevisat genom sina två bicicletamål denna säsong. Liverpool har en tendens när man inte får igång sitt spel att lägga upp alla bollar till Crouch för att denne ska kunna nicka vidare dem, tyvärr för 
Liverpools del så är denna typ av spel ganska lättläst. Om man markerar bort de övriga offensiva inslagen så behöver man inte ens gå in på kropp på Crouch. Istället kan man samla upp de förlupna bollarna.
Craig Bellamy är det tredje alternativet. Han erbjuder en annan typ av spel med sin kvickhet. Han är precis som Pennant en humörspelare och helt beroende på vilken sida av sängen han har vaknat på för dagen. Robbie Fowler får följa med till Aten, men spelaren som en gång fick smeknamnet ’God’ kommer inte vara kvar efter säsongen och frågan är om han ens får visa sig för fansen en sista gång.
Sammanfattning
Nyckeln till att besegra Liverpool ligger i att inte låta dem få bygga upp ett eget spel. Högerkanten är deras farligaste anfallsväg och där måste vi undvika att låta Steve Finnan komma till inläggslägen. Om vi får bort inspelen från högerkanten så kommer anfallarna i Liverpool bli ganska isolerade, detta innebär att de gärna söker sig nedåt i planen.
Utan närvaro i boxen blir då de istället tvungna att förlita sig på snabba omställningar och kontringar.
Ett tidigt mål för Milans del vore naturligtvis att föredra. Detta skulle innebära att Liverpool skulle vara tvungna att ge upp sitt förväntade bevakande spel. Ett spel som går ut på att minimera ytorna och avväpna motståndarna innan de kommer för nära straffområdet.
För Milans del gäller det också att inte ge för stora luckor mellan mittfält och försvar, det här är ett annat riskområde där Liverpool är starka och kan få igång sitt kombinationsspel där ofta en av anfallarna kan komma ner och möta och spela på ett tillslag.
Om Xabi Alonso spelar som central mittfältare så bör vi ligga och stressa honom högt. Många bollar går via honom och får han inte tiden på sig så är han högst beskedlig som spelare.
Precis som mot Man Utd så måste vi låta bollen gå markvägen, i luftrummet kommer vi inte att ha någonting att hämta emot Carragher och Agger med en ensam anfallare. Däremot så har både Seedorf och Kaká förmågan att sticka in bollar bakom backlinjen till antingen Inzaghi eller Gilardino, beroende på vem Ancelotti föredrar.
Vi bör även försöka anfalla på Liverpools vänsterkant där både Kaká och Seedorf kommer att ha ett övertag mot Riise som inte är den bäste när det handlar om spelet man mot man.
Liverpool har också en tendens att ligga väldigt högt i sina positioner till och från under matcherna. Där har vi ytterligare en chans att hitta ytor om vi lyckas med våra snabba omställningar.
