Resekrönika: Chievo - Ascoli
En krönika från David "G.Rev" Osser om hans besök i Verona för att se Chievo besegra Ascoli.
Ibland har jag undrat varför jag fallit för de lag jag gjort. Hade man hållt på Real Madrid eller Manchester United hade man sluppit alla frågor och konstiga blickar, men det är väl här en del av charmen med smålag ligger. När jag talade om för mina arbetskamrater på jobbet att jag hade tagit semester för att åka ner till Italien för att se fotboll fick jag många positiva responser: "wow, ska du se Zlatan i Inter eller?" för att ge ett exempel. "Nej jag ska se Chievo - Ascoli" blev svaren och minerna förvandlades från entusiastiska till nästan chockartade. "Du väljer ju verkligen den bästa matchen" fick man b.l.a. höra och man blev noga förhörd varför man håller på ett lag som Chievo. Nu i efterhand är jag väldigt nöjd med mitt val av match, en match kring nedflyttningsstrecket med ens lag med kniven mot strupen, kan det bli bättre? Nej, givetvis inte.
Kan först och främst berätta att detta var första gången jag skulle besöka landet där passionen för fotbollen är som störst. Min resa startade på Kastrup i Köpenhamn och jag hade lyckats få med min farbror på resan. Planet landade nästan 2 timmar senare på Malpensa i Milano. Efter en dag i Milano gick tåget mot Verona, en stad som av många anses som en av Italiens vackraste. Jag kan inte annat än hålla med, Verona var verkligen något speciellt, uppskattade staden mycket mer än Milano.
När jag vandrade genom staden på väg mot Stadio Bentegodi kändes det nästan overkligt, att jag skulle få se Chievo i Verona, något jag snackat om i åratal utan att ha gjort något av saken. Vädret var perfekt, det var en sagolik vårdag och till våran stora belåtelse kostade biljetten till matchen endast 1€. När jag visade upp mitt pass till killen vid ingången blev han glatt överraskad av att jag var svensk, han lös upp och sa nått i stil med "Ohh Welcome David Osser". Han blev lika glad som killen (med den sämsta engelska jag hört) som jag frågade om var man köpte biljetter. Ett trevligt och personligt bemötande, det började lovande. Vi ställde oss i Curva Sud där den lilla men tappra Chievoklacken håller hus. Stämningen var ganska god (har i och för sig inget att jämföra med i Italien), publiksiffran
var 12000 (ungefär 6000 mer än Chievo brukar ha). Man kände av den nervösa atmosfären bland fansen, den låg i luften.
Chievo inledde väldigt starkt och visade direkt att man var det lag som hade något att spela för. Ascoli uppträdde blekare än jag hade väntat men bollen ville sig inte in trots enorm press och spelövertag. Som min rutinerade farbror Thomas sa ”man ser att dom har nerverna utanför tröjan”. Därför kändes det som en skänk från ovan när Marcolini till slut fick in bollen i den 44:e minuten, det vrålet av lättnad man hörde i klacken kändes som det höll på i all evighet...tiden stod still. Ett magiskt ögonblick!
Andra halvlek var bland de tråkigaste jag sett men vad gjorde det när det var Chievo som ledde och kontrollerade. Det enda som gladde de gulblåa fansen på Bentegodi var Obinnas fantastiska inhopp där han snurrade runt halva Ascolilaget två gånger om och var ytterst nära att sätta dit tvåan. Fansen svarade entusiastiskt med "Obi! Obi Obi!”. Domaren la till 5 minuters övertid vilket bemöttes med nervösa burop från klacken. Minuterna kändes som en evighet, det var givetvis extremt nervöst i klacken, speciellt då Ascoli nästan fick ett friläge i den 94:e minuten. Glädjen jag kände då domaren blåste av matchen går inte att beskriva, enormt! Dock lite trist att kontraktet inte blev helt klart. Nu väntar en tuff bortamatch
mot Catania i Bologna (!).
När jag vandrade in till centrum igen var det en stolt David i sin Chievotröja, det var en skön känsla när folk fråga vad matchen sluta och jag svarade, folk lös upp och det var glädje. Glömmer aldrig när en gammal man skaka på huvudet av förvåning när jag berätta att jag var från Sverige eller när den gamla damen jag gick förbi bara utbröt "Forza Chievo!" denna ljumna söndagsafton.
Detta var för mig större än att se Champions Leauge-finalen i Athen, det säger en hel del och kanske även varför folk reagerar så på jobbet när jag nämner mina favoritlag. Kärleken för A.C. Chievo Verona växte sig ytterliggare starkare och kommer så förbli såväl om laget spelar i Serie A som D.
Det är bara att hålla tummarna på söndag när jag jobbar att "Ceo" även gör sitt jobb och tar minst en poäng för man kan undra om åsnor som slutat flyga kan få vingar igen?
Avslutar med text från en gammal Chievobanderoll som jag tycker är klockren: "Come Si Scrive Cempions Lig?" ("Hur stavas Tjempions Lig?")
