38^ Stackars Chievo
Den sista omgången av årets upplaga av Serie A bjöd på en raffinerande avslutning av en helt fantastisk säsong. Direkt avgörande matcher avlöste varandra och i slutändan fanns det som vanligt båda vinnare och förlorare.
Efter att Inter avgjort serien tidigt så återstod endast spänningen i botten. Denna blev dock desto mer intressant och i sista omgången vankades det en rad matcher som var direkt avgörande för vem som skulle göra Ascoli och Messina sällskap till Serie B. Åtta lag var med och slogs om de åtråvärda platserna inför nästa års säsong. Det skulle visa sig att det var ett av de lag som det hade det bästa utgångsläget inför den sista omgången som fick lämna Italiens finrum.
Reggina och Siena låg båda riktigt pyrt till. Båda låg på ynka 37 poäng efter den 37:e omgången och i avslutningsmatchen väntade två topplag, Milan och Lazio. Så här i efterhand kan man naturligtvis ifrågasätta motivationsnivån hos två lag som redan låg i ingenmanslandet mellan Roma och Fiorentina, men detta ska inte ta ifrån bottenlagens insatser i det pressade läget.
Reggina tog dock en imponerande skalp mot CL-vinnaren Milan med 2-0 och som vanligt var det Amoruso som låg bakom segern med sitt befriande mål i början av matchen. Anfallsduon bestående av Bianchi och den förstnämnde har gjort en makalös säsong där de åstadkommit 2/3 av Regginas totala målproduktion och har därmed varit den största bidragande faktorn till att Reggina efter många ”om och men” klarade kontraktet.
----------------------------------------------
På Stadio Dall’Ara i Bologna spelades matchen som kom att bli så avgörande för tabellen. För Chievo skulle en poäng räcka från matchen för fortsatt överlevnad medan Catania var pressade att ta sin andra vinst på 18 matcher sedan störtdykningen i tabellen började någon gång efter jul. Att flertalet spelare var avstängda gjorde inte saken bättre för sicilianarna när man skulle se till att få stanna kvar.
Chievo tog dock initiativet i matchen och Franco Semioli var förbluffande nära att sätta ett fint mål. Det var dock Catania som tog ledningen i den 66:e matchminuten då Fausto Rossinis nickmål utlöste den extas som förmodligen kändes hela vägen till Etnas vidder. Man utökade dessutom ledningen i den 80:e minuten då dagens andra avbytarmål kunde konstateras. Chievo hade dock kvar hoppet om spel i högstadivisionen eftersom man vid det tillfället fortfarande låg före Siena i tabellen, som tog emot Lazio på hemmaplan.
Sienas match mot Lazio blev oliiidligt spännande, precis som Peter Harrysson hade uttryckt det. Med sju minuter kvar av matchen så gjorde Siena det mål som skulle ha räckt till fortsatt kontrakt men detta blev helt korrekt avblåst för offside. Det tog däremot inte lång tid efter det bortdömda målet innan man var framme igen och satte bollen i nätmaskorna då forna Lazio-klassikern Paolo Negro kunde avgöra för sin svartvita klubb och därmed kasta ner de flygande åsnorna till Serie B med en poängs marginal. 2-1 till Siena och fortsatt spel i Serie A nästa år för Toscanalaget, liksom för Catania efter deras 2-0 seger.
Stackars, stackars Chievo.
--------------------------------------------------
Parma hade inte direkt heller ett fördelaktigt utgångsläge inför den sista omgången. Efter den sena uppryckningen av Ranieris mannar under säsongen så väntade nu överraskningslaget Empoli hemma på Tardini. Som tur var så hade inte heller Empoli något att spela för då man redan låg säker på sin plats till UEFA-cupen nästa år. Hur som helst så tog Parma en imponerande 3-1 seger och säkrade därmed Serie A-platsen.
---------------------------------------------------
Livorno-Atalanta var en synnerligen oviktig match i sammanhanget då båda lagen egentligen bara hade äran att spela för. En målrik tillställning blev det dock som slutade 4-2 innehållandes stående ovationer för den kanske inte helt oväntade tvåmålsskytten för dagen, Cristiano Lucarelli.
Efter en turbulent säsong internt i Livorno så har ikonen konstaterat att han tänker lämna klubben som ligger honom närmast hjärtat. Andraplatsen i skytteligan talar sitt tydliga språk och på ett sätt tycker jag att han ska lämna laget då han egentligen är menad för större åtaganden. Hans plats i en valfri storklubb behöver inte ens diskuteras då jag hellre tror att han kommer att bli ett synnerligen hett villebråd om han väljer att göra sig själv tillgänglig på mercaton.
Däremot så har jag en förkärlek för spelare som definierar den klubb de representerar snarare än tvärtom. Därför vill jag att han stannar, Livorno är på något sätt Cristiano Lucarelli och utan honom förlorar man den identitet i klubben som man faktiskt har. Det återstår bara att se hur han kommer att göra men jag hoppas innerligen att han själv kan titta sig själv i spegeln om tio år och konstatera att han gjorde rätt. Det är han värd.
-----------------------------------------------------
Lika apatisk som jag kände mig inför Livorno-Atalanta, samma känsla kunde konstateras i maggropen inför Ascoli-Cagliari. 2-1 slutade matchen till Ascoli som får ta nya tag i andradivisionen under nästa säsong. Cagliari däremot får se hur man klarar sig utan deras mest lysande stjärna, Suazo, nästa säsong då han ser ut att lämna. Storklubbarna lär ställa sig på kö och Cagliari kan bara tacka Suazo för hans prestationer i klubben.
------------------------------------------------------
Det rådde feststämning i Florens då Prandellis mannar firades av publiken på Artemio Franchi och på Curva Fiesole. En skadad Toni hyllades och hans lagkamrater bjöd verkligen upp till dans. Fiorentina har åstadkommit en fantastiskt bra säsong då man trots sitt utgångsläge med -15 poäng inför säsongsstarten har tagit en plats i UEFA-cupen och släppt in minst mål i hela serien.
Firandet fortsatte och i och med segern med 5-1 så demolerade man verkligen Sampdoria. Nu återstår det bara att se hur det blir nästa år för det lila-färgade laget när Toni förmodligen lämnar Florens och Pazzini ser ut att ta över facklan efter målmaskinen. Jag tror att han klarar det riktigt bra. Fiorentina har för övrigt ett grymt lag som bara kan utvecklas åt ett håll om man får behålla sina stjärnspelare.
-------------------------------------------------------
På Friuli fanns det också två lag som ville spela fotboll. Udinese, som bara hade Intertoto-platsen att kämpa för, tog emot ett Palermo med en avgående Guidolin vid rodret. Palermo vann med 2-1 och laget kan endast hyllas vid en säsongssummering då man exempelvis tagit sex poäng mer än vad man gjorde i fjol. UEFA-cupen väntar för ö-laget och fortsätter Corini att skjuta som han gör, då kan det gå bra.
-------------------------------------------------------
Inter och Roma har båda gjort häpnadsväckande prestationer i år. Man kan inte sluta beundra Inter efter att de håvat hem 97 (!?) poäng under en och samma säsong och avgjort ligan flertalet omgångar innan slutet. Mancini har äntligen lyckats få någon slags kontinuitet i Pazza Inter och mot Torino så tog man sin 30:e seger för året. Det finns bara ett ord för en sådan prestation. Omänskligt! Att det sedan finns ”fotbollsjournalister” som vågar påstå att Milan tagit ifrån Inter all ära genom att vinna CL är bara löjligt.
Visste ni förresten att inget lag någonsin kammat hem mer poäng än 97 i en europeisk fotbollsliga?
--------------------------------------------------------
På Olimpico så jagade Totti de nödvändiga målen som behövs för att kunna ge honom guldskon i Europa. Dessa fick han också trots att han missade ytterligare en straff. Sju missade straffar blev facit för Il Bimbo D’oro under året och Serie A-debuterande 39-åringen Cesaretti i Messinamålet fick kröna sin debut med en straffräddning. Matchen slutade med hockeyresultatet 4-3 och vi säger hejdå till Messina för den här gången.
Har Roma verkligen råd att missa sju straffar per år om man vill vinna scudetton?
---------------------------------------------------------
Så var då den plågsamma stunden här. Ligan är slut, allt är avgjort och kaoset har stagnerat. Förhoppningsvis så blir det en galen mercato i sommar och som tur är finns förutsättningarna för detta. Hela året har varit fullständigt galet underbart. Smålagen har äntligen börjat ta för sig. Dramatiken i botten kunde inte ha varit bättre när serien avgjordes. Presidenterna har verkligen överträffat sig själva i år men framförallt – spelarna.
Pazzini, Bianchi, Riganò, Lucarelli, Totti, Kaká, De Rossi, Quagliarella, Matrix, Corini, Spinesi, Semioli, Rocchi, Ibra, Saudati, Amoruso, Mutu, Rosina.
Listan vill aldrig ta slut och jag vet att den kommer att trösta mig under den fotbollslösa sommaren. Jag kommer också att klara av den pers som väntar med hjälp av vetskapen rörande nästa säsong. Säsongen 2007/08 kommer att bli ännu bättre och med de nya lagen kan det bara att bli roligare och roligare. Säsongen 2006/07 har så till slut kommit till sin ände - och jag njöt av varje sekund.
Omgångens mål: Paolo Negro, Siena. Det kanske inte var det vackraste målet som skådats på en fotbollsplan, men att det kom i det skede av matchen som det gjorde avgör saken. Paolo Negro höll kvar Siena i Serie A, det räcker för mig.
