Vi stannar kvar i Serie B
Ja, tyvärr så är fallet så. Den enormt värdelösa tiden mellan nyår och flera veckor framöver gjorde till slut att Bologna inte klarade av att ge sig in i kampen med Juventus, Genoa och Napoli på riktigt. Det är bara att köra på ett år till, nästa säsong så lär vi ju åtminstone ha lite lättare motsånd. Det här är ett par korta tankar nu när säsongen är precis avslutad.
Lite synd är det att efter den fina inledningen, då Bellucci verkligen var på gång med målskyttet, vi blir tvungna att spela ännu en säsong i Italiens näst högsta division. Men ja, vad ska man säga. Detta har varit på känn under ett bra tag så nederlaget känns därför inte alltför tungt.
I den sista matchen för säsongen hade Bologna inte särskilt mycket att spela för. En fin avslutning, ungefär. Och så blev fallet. Bologna bortaslog Albinoleffe med 5-2 efter att det som synes äntligen ha lossnat för offensiven. Äntligen. Om än för sent.
Den största orsaken till varför Bologna inte tog sig upp har redan tagits upp (ineffektivitet). Men det finns fler orsaker. En av dem är givetvis tränarbytet. Italien har mycket underliga presidenter, ja inte bara Italien. De flesta Medelhavslag har lite annorlunda presidenter. Annorlunda för oss uppe i norden ska påpekas. Jag undrar dock fortfarande varför Cazzola sparkade Ulivieri mitt under säsongen. Att dessa båda inte drar jämt är ju sedan länge känt, men när han sparkades så låg Bologna på en playoffplats, jag tror att det var en fjärdeplats. Helt godkänt, vi hade häng på lagen ovan under den tiden.
Men när Ulivieri fick foten av Cazzola kunde man ana att det här skulle gå illa. In kom assisterande tränaren Cecconi. Det började bra, någon vinst och ett par oavgjorda. Sen kom raset, inga mål gjordes framåt och det kändes allmänt surt. Nu är ju det inte alltid tränarens fel, fast då kunde ju Ulivieri fått vara kvar. Det där ständiga tjafset.
Bologna slutade på en sjundeplats, 65 poäng inskrapade. 29 poäng bakom Juventus om vi tar bort deras minuspoäng. Så ska det ju inte vara. Bologna är inte 29 poäng sämre än Juventus.
En liten rolig sak med säsongen är i alla fall att Bellucci till slut gjorde 19 mål. Han blev endast slagen av Del Piero som gjorde 20 mål. Rätt hyfsad för en anfallare jag klagat på för att han bränt för många målchanser åtskilliga gånger. Tänk om han skulle haft en bättre vår, då kunde han ha satt 25-30 bollar. 19 är dock inte dåligt det med. Marazzina stannade på 12 mål, ingen dålig siffra det heller. Dock hade han precis som Bellucci problem med effektiviteten framför mål. Tillsammans gjorde de i alla fall 31 mål, endast Juventus anfallaspar bestående utav Del Piero och Trezeguet gjorde fler, de hann med 35 mål.
Det finns en hel del att ta upp om säsongen som gått. Mycket handlade om presidenten Cazzola och dåvarande tränaren Ulivieri som gick flera hårda duster emot varandra med hårda uttalanden som till slut gjorde att Cazzola blev nog förbannad att han sparkade Ulivieri efter en förlust. Han lär väl ha känt att det var ett perfekt tillfälle, men det var nog bara han som tyckte det.
Nog om det nu. Dags att blicka framåt.
Mer om annat, såsom framtiden kommer inom de närmaste dagarna. Tills dess, ha det riktigt skönt nu så kör vi på uppflyttning nästa säsong.
