Milanredaktionens spelarbedömningar 2006/07 - Mittfältarna
Milanredaktionen summerar de individuella prestationerna för säsongen som gått. Vilka höjdpunkter uppnåddes och vilka lågvattenmärken vill vi helst av allt glömma?
Clarence Seedorf
Matcher: 51 (3935 minuter)
Mål + Assist: 10+8
Gula + Röda: 3+0
Snittbetyg: 6.06
Omdöme: Denne holländare är ett mysterium. Mot lag som Empoli, Ascoli och Chievo kan han gå runt och se lika oinspirerad ut på planen som en trotsig tonåring gör på mattelektionen i åttan. Men när det väl vankas stora matcher, framförallt i form av Champions League, då skiner han upp och bjuder på lysande insatser. Den Seedorf vi fick se under slutskedet av säsongen var magisk, den andre gräver vi helst ner någonstans så vi slipper honom framöver.
Höjdpunkt: Hans insatser under avslutningen av Champions League-säsongen. Framförallt i semifinalerna mot Manchester United var "Clyde" magisk. Målet mot United på San Siro får stå som nummer ett.
Lågvattenmärke: De alltför många oinspirerade och slöa insatserna i ligaspelet. Och att Ancelotti då lät honom spela, trots att han inte presterade, något "Carletto" förstås borde fundera över.
Christian Brocchi
Matcher: 42 (2984 minuter)
Mål + Assist: 2+5
Gula + Röda: 4+1
Snittbetyg: 6.11
Omdöme: Ordet lojal personifierar Brocchi på ett lysande sätt. Här har vi en spelare som alltid gör sitt jobb, aldrig gnäller och som levererar när han väl får spela. Har spelat såväl i Gattuso-rollen som Pirlo-rollen den här säsongen och gjort det klart godkänt. Var under hösten en av de få som kunde klassas som formstark och är egentligen för bra för att nöta så mycket bänk. Rykten placerar honom i Torino inför nästa säsong och kanske har vi sett det sista av Brocchi i Milantröjan. Något som i så fall betyder att en mycket kompetent mittfältare lämnar klubben.
Höjdpunkt: De alltid lika stabila insatserna när det blev dags att ersätta någon av de egentligen ordinarie mittfältarna.
Lågvattenmärke: Felpasset på mittplan som gav United 3-2 i den första semifinalen. Som tur var spelade ju det nu mindre roll.
Ricardo Kaká
Matcher: 48 (4361 minuter)
Mål + Assist: 18+12
Gula + Röda: 3+0
Snittbetyg: 6.32
Omdöme: Höga berg och djupa dalar är en bra beskrivning på brassens säsong. De mest bedrövliga insatserna i Serie A där de mest enkla passningarna slarvades bort, och motivationen att åtminstone försöka hitta yta var obefintlig, varvades med ren och skär världsklass i Europa som gör honom förtjänt av Ballon d’Or. Denna ojämna ordning är dock acceptabel, särskilt när den höga formen för evigt ristade in AC Milan i Atens Olympen – gudarnas boning. Den mest fundamentala spelaren för Milan under säsongen 2006/2007.
Höjdpunkt: Massakern på allt vad motstånd heter i Champions League, och Manchester United i synnerhet.
Lågvattenmärke: Alla sunkiga insatser han stod för i ligan.
Yoann Gourcuff
Matcher: 33 (1898 minuter)
Mål + Assist: 2+6
Gula + Röda: 3+0
Snittbetyg: 5.92
Omdöme: Ofta bjöd fransosen på nytänkande i Milans spel som under hösten i synnerhet stångade sig blodiga oavsett motstånd. Rörligheten, intentionerna och tempot som Gourcuff bjöd på var imponerande och omväxlande, men trots detta blev speltiden knapp. Detta år var dock mer för att se och lära, än att utvecklas och blomma ut. Nästa säsong kommer dock Gourcuff vara mer varm i kläderna i sitt nya land, sin nya stad och sin nya klubb, något som Milanledningen också är medveten om. Potentialen till att bli något stort finns, och Milan handplockade inte Gourcuff som talang för att han skulle ruttna bort på bänken.
Höjdpunkt: Målet i debuten mot AEK Aten, och sitt påhittiga i spel i allmänhet.
Lågvattenmärke: Att samma påhittiga spel oftast förpassades till bänken av signore Carletto.
Andrea Pirlo
Matcher: 52 (4524 minuter)
Mål + Assist: 3+10
Gula + Röda: 6+1
Snittbetyg: 6.06
Omdöme: Fyra och ett halvt tusen minuter på planen gör ”Il Genio” till Milans meste spelare under den gångna säsongen. Stod liksom många andra för en ganska trevande höst efter VM-guldet i Tyskland men kom starkt tillbaka under vintermörkret och framförallt vårkanten. Tar ett stort ansvar i det tysta och har utvecklat sin defensiv till den grad att han nu är i det närmsta komplett som central härförare. När Pirlo är bra har han få övermän på sin spelposition. Befäste sin roll som en av lagets absolut viktigaste spelare, om inte den allra viktigaste.
Höjdpunkt: Insatserna i Champions Leagues semifinaler och final. Att vara som bäst när det gäller stämmer även för Andrea Pirlo.
Lågvattenmärke: De otroligt dåliga frisparkarna i största allmänhet. Skämmes tamejfan.
Gennaro Gattuso
Matcher: 47 (3638 minuter)
Mål + Assist: 1+2
Gula + Röda: 12+0
Snittbetyg: 6.29
Omdöme: En miserabel höst från Milans primära defensivkraft skapade en obalans som fick grunden att vackla ända fram till nyår. Taktiska förändringar där Rino först parades ihop med Brocchi och sedermera även med Ambrosini gav dock en kär återkomst – världens mest irriterande mittfältare var tillbaka. Intet tu tal om att Gennarino Gattuso är en ovärderlig resurs för Milan. En frisk och pigg Rino det vill säga, inte så som det såg ut i höstas.
Höjdpunkt: Den Förnedring med stort F som Cristiano Ronaldo fick utstå på San Siro. Portugisen kan betrakta sig själv som fullständigt ägd.
Lågvattenmärke: Höstderbyt – Rino var kanske sämst på planen.
Massimo Ambrosini
Matcher: 34 (2082 minuter)
Mål + Assist: 2+2
Gula + Röda: 6+0
Snittbetyg: 6.18
Omdöme: Ambros bästa säsong på väldigt länge. 2005 inledde han väldigt bra. Han spelade till sig en ordinarie plats, men sedan skadade han sig. Förra säsongen kom han aldrig igång. I år inledde han som vanligt med att bli skadad. Men under vintern hände något. Träningslägret på Malta gjorde susen för Ambro - efter det så hade han återigen spelat till sig en plats på mittfältet. I CL var det Ambro som var den som ville mest. Hans insatser bidrog starkt till segern i Aten. Efteråt medgav han att han för första gången känt sig riktigt delaktig. Ingen förtjänar det mer än han. Som belöning förlängde Milan hans kontrakt, och Donadoni kallade upp honom till landslaget. Fortsätt så här.
Höjdpunkt: Matchen mot Manchester United definieras av Galliani som Milans bästa match genom tiderna. Ambrosini var bland dem bästa på planen i den matchen. Det säger allt.
Lågvattenmärke: Skadorna under hösten.
