Slutet på en era
Till slut gick affären med Roma igenom och Mauro Esposito lämnar Cagliari som lagets andra stjärna, sedan Suazo redan flyttat till Milano och Inter. Därmed har tre av de fyra frontfigurerna i det Cagliari som inledde marchen mot Serie A säsongen 2003/04 nu försvunnit, och vi kan utan tvekan tala om slutet på en era.
Det blev i tisdags klart att Esposito lämnar Cagliari, i sällskap med D’Agostino, Pepe, Chimenti och Suazo. Napolitanaren kommer visserligen att vara delvis bunden till Cagliari i detta delägarskapsavtal, men för £2.5 miljoner kommer han åtminstone nästa säsong att spela för Roma. Espositos kontrakt med Roma gäller tre år, och det enda som kan få honom tillbaka till Sardinien är att han floppar. Inte mycket talar för det.
Esposito kom till Cagliari säsongen 2001/02 och skulle två år senare spela en av huvudrollerna i det Cagliari som tillsammans med Palermo dominerade Serie B och lyfte så småningom till Serie A. De andra i det främre ledet var Suazo, Langella och den store ledaren själv – hemvändaren Gianfranco Zola. Den första säsongen i högsta serien blev det stora genombrottet för den då 24-årige Esposito. I sällskap med Zola och Langella i anfallet gjorde han 16 mål och kallades till landslaget av Marcello Lippi. Detta bidrog till att Cagliari snabbt bekräftade platsen i Serie A och var aldrig nedflyttningshotat.
Under sommaren valde Zola att göra slut på sin aktiva karriär, och Esposito jagades av Monaco. Men Cellino lyckades behålla både honom och Langella, och i Zolas frånvaro fanns fortfarande den mäktige Suazo. Därmed kunde rossoblu fortsätta i samma spår som tidigare. Esposito hämmades mest av Zolas frånvaro. Med Suazo lite längre fram i den centrala positionen där Zola härjat, fick Esposito nu ofta en mer hårt arbetande roll ute på sin högerkant och Cagliaris spelsystem formades mer som 4-5-1 än den produktiva 4-3-3 från säsongen tidigare. Att Langella hamnade i frysboxen under början av säsongen hjälpte inte situationen. Men då och då när alla tre var på hugget, framförallt under vårsäsongen, kunde Cagliari fortfarande stoltsera med att som bottenlag förfoga över ett fruktat anfall. Langella och Espositos begränsade målskörd överskuggade deras betydelse, som i deras frånvaro den här säsongen (Esposito långtidsskadad sedan december) har blivit alltmer uppenbar.
Ytterligare en säsong lyckades Cellino behålla alla tre, men nu är det slut med det. Suazo är borta, likaså Esposito, och om Antonio Langella fortfarande spelar på Sardinien i höst får det betraktas som en överraskning.
Att Cagliaris stjärnor till slut lämnar för att söka lyckan i större klubbar är inte överraskande. Det som är märkvärdigt är frågan vad som komma skall i deras frånvaro. Cellino har så långt agerat konstigt på transfermarknaden. Förutom de två stjärnorna har han gjort sig av med tre etablerade spelare, och fyllt deras plats med unga oprövade kort. Samma dag som Esposito skrev på för Roma blev det officiellt klart att den unge talangen Robert Acquafresca anländer till Cagliari i form av delägarskap med Inter. De andra nyförvärven till anfallet är Alessandro Matri och argentinaren Joaquin Larrivey. Från tidigare återstår bara egna produkter som Andrea Cocco, Roberto Puddu och den offensive mittfältaren Marco Mancosu, alla mellan 19-21 år. För tillfället är Langella den enda offensiva spelaren i truppen som är äldre än 24.
Det verkar alltså som att Cellino håller på att bygga ett lag för framtiden, den nya eran. Har ett lag som Cagliari i dagsläget råd med det? Den kommande säsongen i Serie A är inte bara den roligaste på länge, utan även den hårdaste. Att lag som Ascoli och Messina ersätts av klassiska och ambitiösa lag som Napoli och Genoa lär inte direkt gynna Cagliari. Eller har Cellino redan gett upp och börjat planera för återkomsten till Serie A 2009/10?
Hursomhelst kommer vissa nu att få chansen att kliva fram och ta större ansvar i det nya Cagliari. Davide Marchini, som anlände från Triestina under vinteruppehållet avslutade säsongen på ett utmärkt sätt och hans utveckling blir mycket intressant att följa. Biondini känns redan etablerad i Cagliari och bör nu ta ett steg framåt. Men kanske är det dessa bådas mittäfltskollega Daniele Conti som nu blir den store ledaren i Suazos frånvaro. Conti har blivit bättre och bättre för varje säsong, och har få svagheter som spelare. Desto värre är det med hans lynnighet. På den fronten har Bruno Contis son inte utvecklats nämnvärt och var förra säsongen en av ligans mest varnade och utvisade spelare. Annars hade han varit given som lagkapten i fortsättningen, om inte centralfigur i startelvan.
