Mercato: Sista racet
Ett par gamla storspelare har bytt arbetsgivare för att få en sista romans med framgången. Med bara något eller några få år kvar på toppen hoppas man att karriären ska få fart igen. Titlar är inte så viktigt längre, det räcker att få spela och försöka göra det bästa av sin situation. Vissa har större möjligheter än andra, och i samtliga fall handlar det nästan uteslutande om en sak - mål.
Jag minns mitt första möte med namnet Christian Vieri. Jag läste på TV4:s text-tv att han köpts av Juventus från Atalanta. Hade ingen aning om vem det var men jag minns att jag tyckte namnet var fint. Det var på den tiden då jag inte kunde se italiensk fotboll flera gånger varje helg. Jag kunde inte se italiensk fotboll överhuvudtaget. Man fick vara nöjd om man lyckades pricka in Juve eller Milan i Champions League någon onsdag om året.
Nästa möte med namnet Vieri var i ett sammandrag i Eurosport från VM-kvalet. Italien mötte Polen borta och Vieri fanns i startelvan. Då visste jag att han hade mer än bara ett fint namn.
Hur det gick sen vet vi. Målkung lite överallt och mannen som bar sitt land i VM i Frankrike. Jag minns än idag Marcus Birros ord i radion. I P3, mitt på dagen, satt han och hyllade "kungen Vieri". I svensk radio, inte italiensk. Efter sitt mål mot Norge satte sig Vieri helt sonika ner på marken. Medspelarna som skyndade till visste inte vad de skulle göra, så det satte sig ner de också. De ville ju inte ställa sig över kungen.
30.000 klubbar och en miljard mål senare skrev Bobo på för Fiorentina efter en säsong i Bergamo bestående av uppbyggnadsträning. Vet inte hur nöjda Atalanta är med sin investering.
Prandelli vet vad han gör. Det brukar han göra. Vieri kommer inte göra 20 mål igen. Det kommer inte behövas. Han kommer pressa in ett par bollar i cupen och några till i ligan. Det ska bli kul att se honom lira. Hans viktigaste bidrag kommer vara erfarenheten och personligheten. Han är ju trots allt populär hos de flesta, trots att han lämnat dem bakom sig. Jag minns hur han ofta stod och småsnackade och garvade med Cassano när de spelade tillsammans i landslaget. För några somrar sedan stod han och pratade med Juvespelarna vid sidlinjen, trots att han spelade för Inter. På planen möttes Juventus och Inter...
Fyra klubbar på två år - bryr han sig ens om att packa upp?
:::: :::: ::::
Större framgångar än för Vieri ser jag för Vincenzo Montella. Han kommer fortsätta där han slutade som om ingenting hänt. Lirare och målkung i samma person kan inte gå fel. När karriären börjar gå mot sitt slut tycks många bli mer harmoniska och uppskatta det de har istället för att ständigt söka sig uppåt.
Montella kommer finnas med i skytteligans topp. 18 mål. Kan han utnyttja det Caracciolo skapar har Sampdoria mycket att se fram emot. Jag kan redan se honom lura tre försvarare i ett moment för att sedan chippa bollen över en utrusande målvakt. Med vänstern, självklart.
:::: :::: ::::
En annan Samp-anfallare är Claudio Bellucci. Han är tillbaka i sin första klubb. Cirkeln sluts, eran går mot sitt slut. Efter en massa år i Bologna får han testa serie A igen. Han har klarat det förut och kommer göra det igen. Mazzarri har fått en perfekt inhoppare att slänga in när Montella tröttnat. Bellucci är underskattad. Eller var åtminstone förut. Han har i alla fall hittat hem. Fast han är från Neapel.
:::: :::: ::::
Hade det inte varit för Juventus satsning hade Diego Tristán tillhört de mest spännande importerna i sommar. Det hade inte varit roligt. Inget ont om Tristán, men han är ingen jag ser fram emot att se på planen. Vid närmare eftertanke ändrar jag mig. Jag ser fram emot att se honom. Han har inget att förlora. Att han ska göra de mål Lucarelli hade gjort kan ingen förvänta sig. Den lasten ska i så fall ligga på Tavano.
Tristán har tillhört toppen. Han har det i sig. Han kan. I Deportivo hade jag stor respekt för honom. En powerforward i fotboll. Det kan funka i Orsis lag. Annars får han ett års betalt semester i världens skönaste land.
:::: :::: ::::
Ex-supertalangen Nicola Ventola byter klubb igen. Alla chanser är sista chansen. Det blir inget av den nye Casiraghi. Den jämförelsen bevisar att det var ett tag sedan Ventola var en talang. Det är kört.
När ska Marco Borriello jämställa sitt fotbollspelande med sin pretty-boy-image? Jag säger aldrig. Genoa är inte sista chansen, det är en i raden. Borriello kan på sin höjd bli en halv Corradi, och det kommer han inte långt på.
Fausto Rossini spåddes en fin framtid när han var i Atalanta. Så väldigt vackert blev det aldrig. Reserv i Catania och nu reserv i Livorno, om inte den nye spanjoren går sönder eller faller igenom.
:::: :::: ::::
Vieri och Montella spelade på topp tillsammans i landskampen mot Ryssland för bara två och ett halvt år sedan. De har blivit omsprungna av ganska många sedan dess. Har de krafter kvar till en spurt?
