Trofeo Berlusconi: Inzaghis doppietta sänkte Juve
Även rond två på försäsongen mellan Milan och Juve gick till de rödsvarta. Pippo hade vaknat på rätt sida och hans två mål på sitt gamla lag blev avgörande.
Det sista testet innan starten i Serie A blev den traditionella försäsongsmatchen mellan Milan och Juve, även känd som Trofeo Berlusconi.
Ancelotti hade i förväg uttalat sig om att en förväntad förstaelva i säsongsupptakten skulle sättas på banan även i denna match. På matchdagen kom dock besked om att både Kaká och Jankulovski skulle stå över. Troligen i förebyggande syfte i Kakás fall, tjecken missade även Trofeo TIM tidigare i veckan. Några prognoser kring dessa har dock inte lämnats vilket gör att de antagligen finns med till säsongsstarten om en vecka.
Istället fick Favalli ta plats på vänsterbacken, medan den förväntade julgransformationen ändrades till en 4-3-1-2:a i och med Pippos inträde och Kakás frånfälle.
Milanledning trots piggt Juventus
Den första halvleken präglades till en början av ett ganska positivt spel från båda lagen. Bortalaget höll spelet uppe bra med ett kvickt och varierat passningsspel, medan Milan hittade ytor på kanterna.
Framför allt Oddo hade en gigantisk yta att springa på och han utnyttjade även denna gång på gång.
Chanserna duggade inte direkt tätt, men Almirons fräsande skott från dryga 20 meter var i alla fall ett intressant avslut. Åt andra hållet handlade det som sagt mest om Oddo, ett av otaliga inlägg nådde i den tolfte minuten Pippo Inzaghi. Hans väl vinklade nick krävde en ordentlig insats av Buffon nere vid stolproten.
Milan tappade efter hand mer och mer av sitt spel, medan Juventus fortsatt lyckades med sin spelplan relativt väl. En snabb kontring höll på att ställa till det för värdarna. Juventus spelade sig fram till straffområdet där Del Piero lyckades finta bort Nesta. Skottet från Pinturicchio fastnade dock på en framstormande Kakha Kaladze. Hans uppoffrande spel räddade Milan från ett farligt Juve-avslut.
Även Favalli hittade emellanåt ytor på sin kant och Milans nästa chans var serverad av honom. Exektutör var återigen Pippo, men denna gång föll nicken utanför målramen.
Strax innan halvtid skulle dock målet falla. Favalli spelade ut bollen till Ambrosini som letat sig ut på vänsterkanten, han fick ostörd måtta inlägg och först på bollen med skallen var (inte helt oväntat) Pippo Inzaghi. Buffon var chanslös när Super Pippo slängde sig fram vid första stolpen.
Tre minuters tilläggstid innebar bara defilering fram till halvtid för Milans del.
Tidigt mål avgör matchen
Carletto introducerade nytt blod inför den andra halvleken. De som ser ut att bilda vice-ytterbackspar denna säsong, Cafú och Serginho, ersatte Oddo respektive Favalli. Även Brocchi fick stiga in, på Rino Gattusos bekostnad. Gattuso möjligen hämmad av den fula tackling som han åkte på i mittcirkeln av Criscito. Trots att han kom in med sulan före i närkampen, så klarade sig Juve-ynglingen utan det gula kortet.
Juventus introducerade i sin tur Rafaele Palladino, den mindre lyckade Iaquinta fick ge plats.
Det tog inte lång tid i den andra halvleken för Milan att utöka sin ledning. En vänsterhörna slagen av Seedorf touchades av Criscito, i kamp med Gilardino, mot den bortre stolpen. Där dök Pippo Inzaghi upp, vem annars. Han startade sin löpning från straffområdesgränsen, nådde fram i rättan tid och hade bara att sätta foten till fram till 2-0.
Juventus var inte längre lika övertygande i sitt spel och Milan var det bättre laget inledningsvis.
Ju längre halvleken skred ju mer inriktade på att försvara sin ledning blev Milan. Juventus tilläts skapa några chanser. Såsom Nedveds volleyskott från 12 meter som han borde förvaltat bättre, relativt ostörd som han var.
Milan gick över till julgransformationen efter ungefär en timmes spel. Pippo hade spelat klart och Gourcuff tog plats som offensiv mittfältare.
Matchen tappade i kvalité och de gånger det hände nånting så var det oftast på Juventus offensiva planhalva. Del Piero testade Dida med en lurig frispark innan Nedved lyckades bränna ytterligare två halvchanser.
Bortalagets främsta chans kom från en av de inbytta spelarna i andra halvlek, nyförvärvet Tiago. Han fick på en mycket fin träff från distans som Dida styrde ut till hörna med en kvalificerad enhandsparad.
Milan hade dock bra koll på händelserna och kunde defilera hem matchen. Mot slutet fick också Kakás bror, mittbacken Digao, göra debut på San Siro som ersättare för Kaladze.
Få svar inför säsongen
Matchen i sig gav inte särskilt många svar inför den stundande säsongen. Glädjande är att se att Pippos målhunger fortfarande finns kvar och att det kanske finns ytterligare några baljor att klämma ur den nyblivne 34-åringen.
Mer oroande är dock formen på Alberto Gilardino. Målet mot Juventus i Trofeo TIM ter sig idag som en ren slump snarare än en inledning på en uppåtgående formkurva. Nu kan man knappast säga att ett forwardspar bestående av Inzaghi och Gilardino knappast gynnar varandras spel. Men när man ser de båda arbeta och när Inzaghi kommer till en handfull chanser och Gilardino (generöst räknat) mäktar med en enda, ja då kan man börja ha vissa funderingar kring den käre Aladino.
Gilardino föredrar nog Ronaldo som anfallspartner 7 dagar i veckan eftersom han får husera friare i straffområdet då. Alternativt att han kan spela som ensam spets i julgransformationen. Oavsett vilket så måste han ändå visa mer jävlar anamma och vilja. Idag verkar han mest vilja hålla sig undan för Inzaghi. Tyvärr så lyckas han inte alltid ens med det.
Försvarsmässigt börjar det se hyfsat ut och framför allt Oddo såg ut att vara vid mycket god vigör idag. Ett ständigt löpande och flertalet kvalitativa inlägg gav fler flashbacks än under hela förra säsongen om den spelare han var under sina primära stunder i Lazio. Om han kan konservera denna form till stundande tävlingsmatcher så kommer han onekligen bringa en dimension till vårt spel som långa stunder lyste med sin frånvaro förra säsongen.
Vi kan ändå konstatera att vårt spel primärt behöver såväl Kaká som Ronaldo för att få ut max av det här laget.
Juventus å sin sida kan nog också gå mot en fin säsong. Det finns ett lovande grundspel, ett mer positivt och flödande spel än vi sett de svartvita ha på många år. Värvningarna har varit snarare stabila än spektakulära, och det känns som om det gamla gardet (Nedved, Del Piero och Trez) kommer få ta det största ansvaret under säsongen.
Jag har varit skeptisk tidigare mot att Juventus verkligen skulle vara aspiranter på en CL-plats redan denna säsong, men förutsättningarna för att lyckas finns där trots allt. Kan man hålla truppen relativt skadefri, i första hand backlinjen, då kan man vara där och nosa på fjärdeplatsen.
Allt som allt, sett över 38 matcher, så ska de dock inte räcka till för att rubba de tre förväntade dominanterna Milan, Inter och Roma.
Nu är det färdigspelat i Precampionato. Allvaret drar igång i Genoa nästa söndag, då skall de sista pusselbitarna vara färdigfilade och på plats.
