2^ Blandade känslor fyller min kropp.
Så satt man då här igen. Säsongens första omgångskrönika ska präntas, mål ska ses om och om igen och fotboll ska analyseras. Klacksparkar ska specialstuderas och Tottis utspel ska försvaras på något sätt (Birro, just den punkten kanske du kan ta hand om?).
Att Fiorentina gästade Milan på San Siro redan i andra omgången var någonting som fick mig att tänka på en omgångskrönika jag skrev i våras. Även då var det Milan och Fiorentina som rök ihop, och mina förväntningar var även den här gången på topp.
Skillnaden mellan den här matchen och den som spelades i våras var att det här faktiskt var underhållande. Båda lagen verkade intresserade av att bjuda på show och Milan kanske borde ha vunnit, med betoning på kanske. Men det jag tar med mig från den här matchen är inte främst Milans glada anfallsspel, utan det är viljan som Fiorentina visar upp. Detta Fiorentina, som vissa har dömt ut redan innan serien för att man har tappat viktiga spelare. Fastän Kaká sätter en straff efter 27 minuter viker man inte ner sig utan spelar stenhårt och kompromisslöst, men samtidigt inte fult och spelförstörande som alldeles för ofta är reaktionen när ett lag är hårt tillbakapressat. När ett sådant spel som Fiorentina visade upp denna septemberdag lönar sig får jag ibland en tår i ögat på ett sätt som går att jämföras med en far som just har lärt sin son att cykla;
– Det är såhär det ska gå till!, utbrister jag för mig själv och slår näven i bordet i någon slags eufori. Att se ett lag försvara sig med bra spel, smarta lösningar och listiga beslut är en fröjd. När Mutu prickade in 1-1 kunde jag inte låta bli att le, luta mig tillbaka och bara mysa.
-------------------------------------------------------------------
Atalanta 2 – Parma 0. Att Atalanta tog en enkel seger mot Parma med 2-0 är någonting som åtminstone fick mig att höja lite på ena ögonbrynet. Jag trodde att Parma skulle vara revanschsugna efter premiären där man inte fick full utdelning (dessutom har jag sett Parma som ett lag som skulle kunna skrälla inför säsongen, och jag kände på mig att Reginaldo skulle vara giftig i den här matchen), men det visade sig att Atalanta skulle dra det längsta strået. Zampagna pangade in en straff efter drygt 20 minuter och Carrozzieri fastställde slutresultatet 2-0 i den 66: e spelminuten.
-------------------------------------------------------------------
Empoli tog emot Inter hemma, och egentligen trodde väl ingen något annat än att Inter skulle få åka hem med tre pinnar i bagaget. Efter att förra helgen ha skrattat mig harmynt åt det dråpliga självmålet laddade jag den här veckan för att få se Inter spela det spel som Inter spelade större delar av förra säsongen, underhållande, kreativt och extremt målmedvetet.
Inter spelade inte alls såsom jag just beskrevs i den här matchen. Det var stundtals damfotboll över det hela (ja, jag kommer att bli mailbombad för det uttalandet, så jag gör en pudel redan nu), och bollen sparkades bort så fort någon Interspelare fick syn på den. Liksom förra veckan var det ofta ett slarv och en nonchalans som man mest blir frustrerad av att bevittna. Suazo, som är en av mina absolut största favoriter i Serie A, är inte den Suazo vi är vana vid att se. Förmodligen kommer både han och hela Inter att komma igång, för såhär kan det inte se ut.
Att notera var att Zlatan satte båda matchens mål, då tillställningen slutade 2-0.
-------------------------------------------------------------------
En av de mer intressanta matcherna på förhand var den mellan Sampdoria och Lazio. Även om varken Montella eller Cassano, två herrar som har spelat en och annan het match mot de ljusblå, spelade från start kändes det som en match det kunde slå gnistor om.
Gnistor slog det absolut inte om den här dusten. Lägen skapades, men båda lagen gick av planen mållösa. Noterbart är att Fulham-hemvändaren Montella fick hoppa in, men något större eko skapade han inte målmässigt. Det bådar dock gott för fortsatta äventyr, då han såg ut att ge en liten vitamininjektion när han fick beträda gräset. Lazio behöver definitivt höja sig för att klara av det stundande Champions Leaguegruppspelet där betydligt hårdare motstånd än Sampdoria väntar. Dock tror jag att Lazio klarar detta, i alla fall om man spelar som man gjorde stundtals förra året.
-------------------------------------------------------------------
Catania 0 - 0 Genoa.
Vad som skedde i vintras på Sicilien, då Catania spelade en ”riktig” hemmamatch senast, behöver jag knappast ta upp här. Att Catanias tränare fick en släng av ”Turkiet–Schweiz-sjukan” behöver jag inte heller kommentera. Fotboll skulle spelas, och det gjordes det. Nästan. Anfallsfotbollen flödade inte direkt och 0-0 kändes ganska rättvist i en match som Genoa borde ha avgjort genom den 23-årige Serie A-färskingen Papa Waigo. Mållöst blev det hursomhelst, och matchen lär knappast gå till historien för någonting annat än att den som sagt var den första sen incidenten i februari.
-------------------------------------------------------------------
Udinese 0 – 5 Napoli. Smaka bara på dessa siffror. Låt siffrorna rulla runt några varv i munnen innan du långsamt sväljer ner dom, helst med en god ost. Nollfem. Efter att Udinese förra veckan spelade 1-1 mot Inter förväntade sig knappas någon att man skulle gå och förlora med fem baljor på hemmaplan. Udinese spelade inte på något sätt uselt, Napoli hade helt enkelt väldigt mycket luft under vingarna. Kalmar...förlåt, Udinese, hade sina chanser via bland annat Quagliarella. Undrar om denne besökte sina barndomskvarter efter matchen? Tål att funderas på.
-------------------------------------------------------------------
Roma spelade hemma för första gången den här säsongen, och detta mot Siena. 3-0 blev resultatet i en match som var ömsom vin, ömsom vatten. Matchen innehöll stundtals bra spel från Romas håll med snabba bollar längs backen och smarta lösningar, men ibland även spel som skulle kunna få vilken person som helst med diagnosen ”insomni” att däcka på soffan. Siena spelade även dom bra fotboll (kontringsfotboll) och skulle nog ha gjort både ett och två mål. Roma vann dock relativt rättvist efter mål av Aquilani, Giuly och Totti. Att Giuly fick göra mål kändes som en lättnad (i alla fall för mig), då han visade nerver i ett antal avslutssituationer och tog en del konstiga beslut. Till sist satt ändå bollen, och den nyss omtalade fransmannen fick jubla. Sista gången vi ser honom göra det på Olimpico för den här säsongen? Knappast.
-------------------------------------------------------------------
Torino kryssade hemma mot Reggina (2-2). Amoruso hittade efter cirka en halvtimme nätmaskorna bakom Sereni. I den 45: e minuten kvitterade hemmalagets kraftpaket Rosina och matchen levde igen. I andra halvlek gjorde Ventola 2-1 till hemmalaget. Tyvärr, för Torinofansen, lyckades Reggina till slut få in en boll i tolfte timmen (det måste man väl kalla matchens nittionde minut, och tilläggsminuterna, i fotboll?). 2-2 slutade alltså matchen.
-------------------------------------------------------------------
Det är inte ofta man kan säga att en match verkligen hade ALLT. Matchen mellan Cagliari och norditalienarna i Juventus hade faktiskt allt. Publiken på Sant´Elia kanske inte var särskilt nöjda med resultatet (även om de flesta förmodligen inte hade förväntat sig en vinst), men underhållning bjöds det i alla fall på i massor. Matchens första mål prickades in av mannen som skulle sätta bollen i krysset i Råsundas ena mål om han så stod på Lidingöbron och siktade. Att Juventus behöll Trezeguet ska dom vara glada för. 0-1 prickades in av fransmannen, och som vanligt visste hans glädje inga gränser.
Att förklara vad som sedan hände är svårt, eftersom de servrar som Svenskafans ligger på i sådana fall skulle sparka bakut över all text. 1-1 prickades in av Foggia, 1-2 sparkades in av den levande legenden Del Piero (lobben som föranledde det hela av Camoranesi var ren magi). 2-2 sattes på straff av Foggia i den 57:e matchminuten, och avgörande 3-2 kom i den 90:e signerat den förre Fiorentinaspelaren Chiellini. Dessutom delades två röda kort ut, Zebina fick det ena (inte särskilt smart då backläget i Juventus inte är det ultimata för tillfället) och Del Grosso det andra.
-------------------------------------------------------------------
Mötet mellan Livorno och Palermo var ett målkalas. Palermo, som förra veckan fick se sig besegrade av Roma, spelade bra fotboll och förtjänade helt klart den seger man tog med sig hem i bagaget. Att matchen var död innan de flesta åskådarna ens hunnit gått och kissa för första gången tyder på att Palermo skojade friskt med Livorno. I andra halvlek han man dock gå på toaletten utan att missa ett smack. Den var ungefär lika intressant som en informationsfilm för Vägverket.
Veckans reflektion: Varför är det inget lag i Serie A som faktiskt har utvecklat sina matchtröjor till det bättre och gjort dem snyggare till årets upplaga? Nej, här petas det in fula reklamlogos, malplacerade kragar och gräsliga strumpor i matchställen.
Veckans spelare: Buffon. Och Trezeguet. Och Aquilani. Och Miccoli. Och Lavezzi. Och…
-------------------------------------------------------------------
Landskamp på lördag. Undrar om Diarra kommer ha smalbenen kvar? Eller om han kommer att äta sniglar direkt på planen, dricka rödvin ur vattenflaskan och använda en baguette som pekpinne när han vill visa var han vill ha passningarna? Nä, fördomar är ingenting man ska utsätta de stackars fransmännen för. Fast, vad gör det? De förstår ju ändå ingenting annat än franska.