Välkommen tillbaka Rui Costa
En stor spelare och människa gör ikväll återigen entré på San Siro. En äkta nummer tio är tillbaka.
Det var sommar och året var 2001, Milan hade sladdat i tabellen som fyra under den gångna säsongen och klubbledningen insåg att truppen behövde förstärkas. På önskelistan hade det under de senaste åren stått en kreativ spelfördelare. Just avsaknaden av en kreatör var tydlig. Något som Galliani och co insåg, var på blickarna vändes mot Florens.
Där, i det vackra Toscana, briljerade en ödmjuk portugis på det offensiva mittfältet iförd tröja nummer 10. Hans namn var, som alla nog anar, Rui Costa och hans spelsinne såg ut att vara sänt från Gud. Ända sedan han anslöt till Fiorentina från Benfica 1994 hade hans teknik, blick för spelet och förmåga att med otäckt precisa genomskärare skära genom motståndarförsvaren bländat Florenspubliken och fått de passionerade fansen att ta honom till sitt hjärta.
Allt sedan Rui Costas briljans i Serie A började hade de allra största italienska klubbarna visat intresse för den portugisiske playmakern, men fram till 2001 var han sitt älskade Fiorentina trogen. Detta trots att Fiorentina ”bara” mäktade med två cuptitlar under de här åren.
FLORENS BYTS MOT MILANO
Inför 2001/2002 såg dock Milan en möjlighet att försäkra sig om Rui Costas bolldistribution under de närmaste åren. Man gjorde klart med den turkiske tränaren Fatih Terim, som den gångna säsongen fått många lovord för sin insats i just Fiorentina, och givetvis fanns det en baktanke. Med sig till Milano tog nämligen Terim sin spelfördelande tia. De rödsvarta hade vid det här laget även signat Filippo Inzaghi och med Rui Costa på plats såg Milans offensiv i det närmaste ostoppbar ut.
Många var vi som jublade den dagen övergången, som gick på över 300 miljoner kronor och var Milans största transfer någonsin, offentliggjordes. Den sista pusselbiten var på plats och framgången var säkrad kändes det som den dagen.
Riktigt så framgångsrikt blev dock inte nästa kapitel i Rui Costas saga. En skada tidigt på säsongen gjorde att han missade en del av hösten och sedan hade portugisen det ganska svårt att hitta rätt. Dessutom fick Terim lämna då Milanledningen visade prov på dåligt tålamod. En åtgärd som väl bevisar att Terim i första hand användes för att värva Rui Costa.
I stället för de stora rubrikerna fick han se på när en annan spelare slog igenom, nämligen Andrea Pirlo. När Rui Costa inte ensam lyckades få igång Milanmaskineriet klev Pirlo fram mot slutet av säsongen och var en starkt bidragande orsak till att Rossoneri lyckades nå en Champions League-plats. Något som i slutändan i det närmaste kan sägas ha bäddat dels för Rui Costas kommande framgångar och dels för Ancelottis fortsatta lycka i klubben.
EN LYCKAD LÖSNING
Säsongen där på såg sig Ancelotti tvungen att hitta en lösning för att kunna spela Pirlo och Rui Costa tillsammans. Såväl läromästaren som eleven var helt enkelt för bra för att någon av dem skulle förpassas till bänken. Dessutom hade Rivaldo anlänt under sommaren, vilket knappast gjorde Ancelottis angenäma problem enklare att lösa.
En lösning fann han dock och den skulle komma att prägla Milan under flera säsonger framöver. Ancelotti introducerade nämligen ”Julgranen”, 4-3-2-1-systemet, samtidigt som han flyttade ner Pirlo ett steg i banan i en slags ”registaroll”. Resultatet blev minst sagt lyckat och renderade i en Champions League-titel, det största Rui Costa någonsin vunnit under sin karriär.
Ett speciellt minne undertecknad har från den säsongen är 1-0-segern hemma mot Real Madrid i gruppspelet. Målet stod Shevchenko för, men det är passningen jag minns mest. Rui Costa får bollen en bit in på egen planhalva, ungefär vid mittcirkeln smeker hans bredsida iväg den värsta genomskärare mina ögon någonsin har skådat och frispelar Shevchenko.
http://www.youtube.com/watch?v=nGx_pYw_20s - se och njut!
Förutom Champions League-titeln 2003 blev det en cuptitel samma år, en europeisk supercuptitel efter seger mot Porto samt en väldigt efterlängtad ligatitel våren 2004. Rui Costas prisskåp fylldes således på och han fick vara med och vinna de titlar som han verkligen var värd.
http://www.youtube.com/watch?v=u49dMr2XLfI - Rui Costa frispelar Inzaghi till 1-0 i derbyt 2002/2003
MER ÄN EN SPELARE
Många hade i och för sig väntat sig ännu mer av honom och alla dagar i Milantröjan var inte en dans på rosor. Framförallt hade Rui Costa svårt att hitta nätet, något han hade gjort tämligen ofta i den lila dressen. Men han bjöd på så mycket mer fotbollsmagi än bara mål (sju gånger hamnade han till slut i målprotokollet under Milantiden), till exempel den ovan nämnda framspelningen. Dessutom var Rui Costa så mycket mer än en enormt skicklig fotbollsspelare. Han är så mycket mer, rättare sagt. Rui Costa har alltid gjort sig känd som en lugn och jordnära, ödmjuk och omtänksam person. Något som har gjort honom extra omtyckt bland tränare, medspelare, motståndare och fans.
Att klubbkänslan verkligen finns där visade sig även inför Champions League-finalen i våras. Rui Costa skickade då lyckönskningar till sina gamla lagkamrater och kvällens match är något extra för honom.
”I Milano kommer jag att spela mot laget som jag vann CL med, och laget där jag fortfarande har kvar många vänner. Därför kommer det att bli en speciell match för mig. Men jag kommer att ge allt för Benifica”.
En annan kul grej jag minns när det gäller hans sentimentalitet är en intervju på Eurosport samma säsong som Champions League-titeln bärgades. Frågan som ställdes var något i stil med ”vem är din favoritkvinna” eller ”den ultimata kvinnan” i ditt liv. Svaret från Rui Costa blev ”min mamma” som följdes av att ett stort, varmt leende sprack upp i hans ansikte.
SLUTEN CIRKEL
Tyvärr har denne store idrottsman inte fått vara med och vinna något stort med landslaget. ”Den gyllene generationen”, som spelade hem två U21-guld i VM för Portugal 1989 och 1991, lyckades aldrig upprepa bedriften på seniornivå. Det närmaste Rui Costa och co kom var en finalförlust på hemmaplan i EM 2004 mot Grekland. Det var också den sista landskampen för den forne Fiorentina- och Milanmittfältaren.
Ett av minnena som har etsat sig fast från hans prestationer i landslaget är det här:
http://www.youtube.com/watch?v=AbzsnaOO90g - Rui Costas fantastiska 2-1-mål mot England i EM 2004
Cirkeln slöts när Rui Costa förra sommaren återvände hem till sitt Benfica, klubben han inledde karriären i som tioåring. Än mer sluten blir den ikväll, då en tia att minnas återvänder till San Siro för ett nytt framträdande på en den kanske allra största scenen han har uppträtt på under sin fantastiska karriär.
Välkommen tillbaka Rui! Du kommer alltid ha en speciell plats i våra Milanhjärtan.
Som uppladdning inför kvällen är det läge att passa på att njuta till dessa videoklipp.
http://www.youtube.com/watch?v=2vEXK77WmGI - Rui Costa i Milan
http://www.youtube.com/watch?v=2vEXK77WmGI - Mer fotbollsgodis med Rui Costa
