Veckosammanfattning: Gila, Hedman och Bosse P
Ytterligare en vecka har gått och en sammanfattning är på sin plats.
Då kollega Michael Haile beslöt sig för att lägga pennan på hyllan får vi andra nu försöka ta upp den fallna manteln när det gäller hans suveräna veckosammanfattningar. Undertecknad tar härmed på sig ansvaret och lovar att jag ska göra så gott det går. Håll till godo!
Veckan som gick innehöll såväl bedrövelse som segerglädje för oss Milanfans. Trots att det är söndagskvällen i Rom som vi helst minns så går det inte att komma ifrån onsdagens fiaskokväll på Celtic Park. Resultatet i sig var förstås en stor besvikelse men ändå inte det värsta. Långt ifrån som jag ser det. Didas uppvisning i usel skådespelarkonst och brist på ordentligt uppförande var verkligen inte vad Milan behövde. Som tur var spann inte klubbledningen vidare på brassens pajaseri utan talade tydligt om att det inte accepterades samt att man inte var ute efter att lämna in en protest i ett försök att få resultatet ändrat. För väl det då det knappast är sådant energin behöver läggas på nu.
Desto roligare blev gårdagskvällen då ett till synes pånyttfött Milan körde över Lazio på bortaplan. Samma Lazio som nådde 2-2 mot formstarka Real Madrid i veckans Champions League-spel. Visserligen hjälpte Romlagets minst sagt darrige målvakt Muslera till, men ingen kan ta ifrån Rossoneri den här vinsten. Ingen kan heller ta ifrån spelarna insatsen, ingen kan säga att Milan inte var värda en trepoängare. Det blev en slags upprättelse, ett ljus tändes där borta i fjärran och vi fans fick återigen en viss känsla av hopp inom oss. Kanske, kanske kan de rödsvarta vara på väg åt rätt håll igen.
Viktigast, förutom segern förstås, var i mina ögon att Gilardino äntligen hittade nätet igen. En stark insats kröntes med två mål, varav det andra var ruskigt vackert. Välbehövligt för självförtroendet och förhoppningsvis ger gårdagens framgång en skjuts i positiv riktning. Gilardino behöver komma igång på allvar och det är bara att be till högre makter att hans återkomst från världen för de som inte kan näta inte bara var tillfällig.
Landslagsuppehåll härnäst och frågan är om det kommer olägligt för Milan efter gårdagens viktoria. Tror dock inte att det spelar någon större roll. Klubblag är en sak, landslag en annan. Och återvunnet självförtroende försvinner inte på någon vecka på grund av landslagsspel.
Dags för "veckans..." också förstås. Här blir det blandad kompott med allt från Saltkråkan till presidenter i Rom.
Veckans...
...svar på tal: AC Milan.
Efter 1-2 och andra former av pinsamheter på skotsk mark var det ett pressat Milan som kom till Olimpico i Rom igår. Men som Rossoneri intog Lazios hemmaborg. Det var aldrig något snack om saken när de rödsvarta körde över hemmalaget och till slut inkasserade en meriterande 5-1-seger. Så tystar man kritiker, åtminstone för stunden.
Veckans...
...jag går tidigare idag fröken: Lazio-presidenten Claudio Lotito.
Med kvarten kvar av Lazio-Milan hade uppenbarligen mister Lotito fått nog. Likt en trotsig högstadieelev reste han sig helt sonika upp när det inte var roligt längre och gick. Vart han tog vägen förtäljer i och för sig inte historien, men tydligen var inte Milans lektion rolig nog för att få honom att stanna tiden ut.
Veckans...
...citat: "Man kommer inte till Olimpico för att göra fyra mål".
Magnus Hedman förklarade myndigt tidigt under gårdagens sändning att man minsann inte åker till Rom för att förbättra målskillnaden. Och visst fick han rätt, Milan drog inte till Olimpico för att stänka dit fyra bollar. Varför göra det när man kan göra fem...?
Veckans...
mest skadeglada: Bosse Pettersson i Viasat-studion.
Störste Milanhataren inom svenska medier, Bosse P, skrattade rått när slutsignalen gick på Celtic Park i onsdags. Det gäller ju att glädjas åt andras misslyckanden när chansen dyker upp. Minns att samme Bosse P var nära att brista ut i gråt när Milan hade besegrat Manchester United i fjolårssäsongens CL-semifinal. En utebliven straff för engelsmännen (i en situation som alla utom en person i studion tyckte var en 50/50-närkamp) fick hans ögon att tåras av besvikelse och ilska. Stackarn, tur att han fick skratta lite elakt den här gången då. Undrar dock hur glad han var igår. Skrattar bäst som skrattar sist...
Veckans...
mest trogna: Julio Cruz.
Interanfallaren är värd en stor eloge, trots hans klubbtillhörighet. Han skulle platsa i de flesta lag i Serie A, men väljer ändå att stanna i Inter (förvisso inte gratis, men ändå). Nöter bänk, gnäller aldrig och levererar alltid när han väl får chansen. Det är ovärderligt.
Veckans...
Stina på Saltkråkan: Magnus Hedman.
Se där, Hedman igen. Kunde inte låta bli. Inte efter de senaste kvällarnas fotbollstittande där denne har figurerat flitigt. Men vad knyter då an honom till denna lilla Saltkråkan-flicka? Jo, de båda har en sak gemensamt. Nämligen "hemma på min gata i stan…". Såväl Stina som Hedman har ett till synes enormt behov av att prata om sig själva inför andra människor.
Tjorvens polare var inte sen med att berätta hur hon hade det hemma och på samma sätt missar Magnus "jag ska berätta för dig om när jag..." Hedman inte chansen att berätta om sig och sitt liv så fort läge bjuds. Eller bjuds förresten, Hedman behöver inte bjudas på en sådan möjlighet. Han bjuder alltid sig själv på läget. Under matchen Lazio-Milan hann den förre landslagsmålvakten med att nämna Celtic, Ancona och Chelsea. "När jag satt på bänken i Chelsea", "jag var med om det när jag spelade i Celtic", "vi hade en tung period i Ancona". Inte illa, men det skulle komma mer. Under kvällens avsnitt av Fotbollskanalen, som hade fokus på Zlatan Ibrahimovic, ville inte Hedman vara sämre. Tvärtom. I stället lyckades han jämföra sin egen familjesituation under karriären med Zlatans nuvarande och dessutom påpeka att "han frågade MIG direkt efteråt om det var dumt att ta straffen för Källström". Egenkär, eller?
Om Hedman någonsin kommer att sitta med i en debatt om mobbning så kan det komma att låta på följande sätt: "Jag minns ju när jag gick på lågstadiet och vi spelade boll på rasterna. Det var förstås alltid tungt för den som blev vald sist när vi delade in i lag. Dock gällde det aldrig mig, för det laget jag stod i vann nästan jämt så jag blev ALLTID vald först"...
Tack och bock för denna gång. Ha en trevlig vecka!
