Totti och Zlatan tillhör inte eliten
Totti och Zlatan är uppenbarligen inte dugliga nog för att vara nominerade till FIFA Player of the Year.
Nej, åtminstone inte enligt de mineralvattensörplande, bukbastanta gråmännen som har plottrat ner namnen till vilka de anser förtjänar att nomineras till FIFA Player of the Year. När de försöker tuta i mig och allmänheten att spelare såsom Totti och Ibra inte platsar i en dylik lista efter deras succésäsonger – ja, då ska gråmännen få en slev av uppläxande rotmos och inte sockerkaka. De kan spräcka knappar på kostymbyxor bäst de vill – det ante mig – men deras snedvridna och barnsligt blinda listor kan de gott behålla. För oss lurar ni inte.
Har FIFA-tomtarna grävt fram sina nominerade ur något bollhav (tror bestämt de gillar sådant) eller vilka referenser går de efter egentligen? Hur kan man avfärda vinnaren av Guldskon, Francesco Totti, som inte bara gjort mångtaliga mål och assists utan bestyrkt sin betydelse tydligare än någonsin genom att anpassa sig till en ny roll och leverera?
Zlatans namn poppade heller inte upp i bollbadet. Här går han och gör sin förmodligen bästa säsong någonsin, men någon slags fotbollsrepresentant ser inte detta (eller vill inte se) utan tar en glasyrprydd kakbit till (den åttonde i ordningen). Sen kläcker han ur sig: ”Gerrrraaard… han gillar jag!” Han är onekligen en framstående spelare den gode Gerrard men det känns, med åtanke på att två andra fantastiska spelare uteblivit, som om somliga spelare lättare hamnar i en självklar balja av pris – oavsett form eller prestationer.
När senaste VM-slutspelet var tillända så skulle den bästa unga spelaren utses. Många trodde att det hela var glasklart: Cristiano Ronaldo skulle vinna. Sen dyker Paris Hiltons gulligull Podolski upp som slutgiltig segrare. Det sades att Ronaldo filmade för mycket och inte kunde ses som ett föredöme för sporten. Att ha glädjeflickor som umgänge hjälpte nog inte heller till...
Med detta i åtanke har nog förmodligen den där spottloskan på Poulsen ondgjort FIFA-tomtarna till den grad att Totti för all framtid, oavsett prestationer, titlar eller form kommer att ses såsom ett salivutsöndrande patrask – ovärdig bekräftelse från fotbollsorganet. ”Totti? Kommer du ihåg när han spottade på…” Fucked for life, liksom.
Paradoxalt nog så utnämndes Portugal till det lag som presterat den mest underhållande fotbollen. Portugal? De filmade ihärdigt, fick en drös med spelare utvisade (kom ihåg: Slakten i Nürnberg) och gnällde konstant – enligt mitt tycke alltså. Borde inte moralväktarna kastat ut Portugal likt ett smutsigt fyllo hade kastats ut från en innekrog? Nähä, inte? Priset borde givetvis ha gått till antingen Tyskland eller Argentina, men FIFA-logik är tydligen lika komplext för gemene man som teknisk fysik.
Men Italien har ändå fem spelare nominerade: Cannavaro, Buffon, Gattuso, Pirlo och Nesta. Så det är i varje fall inget utskyfflande av nationaliteter vi talar om här – utan om personligheter som icke faller i FIFA:s smak.
Jag menar att man bör se till det fotbollsmässiga när man delar ut ett pris till årets spelare. Det är logiskt i hela sammanhanget. Själv har jag till exempel aldrig gillat Maradona – en fuskande egoist som negligerade vissa av sina barn – det är min åsikt om personen. Men som fotbollspelare kan man inget annat än att upphöja honom. Inte är det väl en Mrs Universe-tävling vi talar om eller? Behöver vinnaren stå där framme och svamla om fred på jorden och bilar som går på lingonsaft?
Nej, den här pinsamma utgallringen av två av världens främsta spelare bekräftar bara ytterligare en gång att FIFA:s listor inte är seriösa. De börjar bli lika välkomna som magsjuka i mina ögon. Oss lurar de i alla fall inte. Vi vet var vi står.
