Drömmen om att komma hem
Säsongen är lång, låt oss inte glömma det. Väldigt lång. Som tränare Iachini säger: ”Vi är bara på tionde kilometern, det här är ett maraton”. Men ändå: känns som Chievo är ett av de lag som har rätt karaktär och inställning för att vara snabbast över mållinjen när maratonet äntligen når sitt slut.
Det såg ut att bli en lugn dag på jobbet för Chievo. Solen sken över Bentegodistadion och namnet ”Ravenna” har inte skrämt någon sedan Bysans tid. Stadens fotbollslag hör dessutom hemma i den nedre delen av serie B-tabellen, och ingenting tyder på att den saken kommer att ändras inom den närmaste framtiden.
När domaren Scoditti tilldelade Chievo en generös straff redan i den 12:e minuten, en straff som Marcolini tog hand om utan problem, såg det ut att kunna bli en promenadseger för våra gulblå hjältar. Men den bagare som inte är på sin vakt glömmer sitt bröd i ugnen tills han plötsligt känner att det osar bränt...spelarna blir belåtna när allt går enligt planerna och 1-0-målet kommer tidigt, så de nöjer sig, ”speglar sig lite för mycket, och somnar” som tidningen L'Arena uttrycker saken. Men det är just i denna självsäkerhet som problemen ibland kan uppstå, för Chievo precis som för alla topplag. Ravenna tillåts kvittera i den första halvlekens sista minut, då det rödklädda laget får en frispark, Cosenza står alldeles ensam och nickar, den enda som är vaken i Chievo är målvakten Squizzi som gör en jätteräddning, men Cosenza hinner med att slå in returen. 1-1 i halvtid.
I andra halvlek får Chievo en chock-start: efter bara fyra minuter tilldöms Ravenna en tveksam straff, som Succi får in i mål trots att Squizzi är på bollen. Plötsligt leder gästerna, men den här kallduschen får Chievo att vakna till. Spelarna biter ihop och tar i extra mycket om de hamnar i motvind, och man kan inte säga att Chievo alltid haft turen på sin sida under årets säsong. Serie B är en stor och stormig ocean, då är det viktigt att det gulblå skeppet inte kapsejsar så fort det hamnar i en liten stormby.
Chievo reagerar snabbt och med bestämdhet. Fem minuter efter Ravennas ledningsmål kommer en frispark av Marcolini, nick av Cesar, och till slut trycker Mantovani in bollen i mål, ett mål som han väl får dela med Cesar.
Iachinis lag är tveklöst bäst på planen genom i stort sett hela matchen, och 37 minuter in i andra halvlek slår Cesar in det välförtjänta segermålet, 3-2. Cesar som för övrigt får lysande kritik i L'Arena. En försvarare vars bidrag, även i anfallet, är oumbärligt.
Chievo är ”starkt, komplett, moget”, konstaterar lokaltidningen, men påpekar även att Ravenna fick göra 1-1 alldeles för enkelt. Dessutom ”producerar inte anfallet tillräckligt mycket i förhållande till kvaliteten på spelet”, vilket man enkelt kan se i målprotokellet: en mittfältare (Marcolini) och två försvarare (Mantovani och Cesar).
Bäst betyg i L'Arena fick Cesar, Bentivoglio och Marcolini, som alla tilldelades varsin 7:a. Sämre kritik fick domaren Scoditti (5), som tog flera tvivelaktiga beslut – bland annat två straffar och en utvisning (Rosi, Chievo) – och därmed kom att styra matchen på ett sätt som en domare absolut inte ska göra.
Fredagen före matchen intervjuades Pellissier av lokaltidningen, och uttryckte sin ilska över att Chievo flyttades ner i serie B förra säsongen, för ”Chievo förtjänade att spela i serie A, men i stället blev det som det blev, med en säsongsavslutning som var helt absurd. Allting var förutsett och förutsagt. ... Hela Italien kände till resultaten, redan innan lagen gick in på planen”. Men Pellissier omvandlar sin ilska till en vilja av stål. En vilja att ta sitt lag hem igen. ”Vi ska tillbaka till det ställe där vi borde varit redan idag: Serie A”. Det låter utan tvekan som att motståndarlagen ska ta det som ett hot. Och alla vi som älskar Chievo, vi tar Pellissiers ord som ett dyrt och heligt löfte.
