9^ Het, hetare, hetast
Återigen en usel domare och den italienska fäblessen för straffar gjorde sig påmind. Milans usla hemmafacit blev ännu uslare när två Romaspelare övertygade mer än någonsin. Tv-sändningarna var långt ifrån usla, däremot aningen förunderliga.
Het
Det omaka mötet mellan Genoa och Fiorentina. Jag vet inte vad det beror på, jag har bara svårt att se dem tillsammans på samma plan samtidigt. Som olja och vatten. Det visade sig föga förvånande inte vara några problem för dem att mötas. De blandade sig väl utan att det ena tog över det andra.
Genoas supportrar är verkligen den tolfte spelaren. Trycket är enorm, och då såg jag bara matchen på tv. Det är tro, hopp och kärlek tills döden skiljer dem åt. Jag förstår att känslospelare som Sculli, Borrielli, Juric och Rossi gick över gränsen ibland. Ganska mycket över gränsen för Sculli och Juric.
Synd för Leon att han är för bollkär för sitt eget bästa. Han skapade massor av lägen att servera sina polare men ville göra allt själv. Hur många slalomåk gjorde han? Straff skulle han inte ha, han ramlade ju av egen kraft utan någon som helst inblandning från Gamberini.
Mutu är ligans fuoriclasse nummer fem. Förstår inte varför Prandelli bytte ut honom om han ville vinna matchen. Semioli var inte direkt landslagsmässig.
Hetare
Roma utan Totti är 70 % mindre intressant och 60 % sämre. Ungefär. Och 90 % roligare än alla andra lag. När vi dessutom berövas Giuly, Taddei, Esposito och Aquilani blir det inte så kul längre. Trodde jag. Roma var precis lika imponerande som de brukar vara.
De åkte till San Siro och dominerade. Nu är det förvisso så att Milan kan vara ligans sämsta hemmalag, men San Siro är ändå alltid San Siro. Där vinner förresten Roma alltid nuförtiden. Synd att det inte var kvällsmatch, det hade höjt både inramningen och matchen.
Cicinho visade varför Roma satsade sina stålar på honom och varför fansen tog emot honom som en kunglighet. Tre farliga skott på mål och en matchvinnande assist. Jag bara väntar på att han ska konverteras till mittfältare, vilket lyckligtvis inte lär hända så länge Spalletti får bestämma.
Alla snackar om Milans fatala misstag under sommarens mercato. Ingen nämner att Roma var precis lika usla. Båda lagen står idag med två riktiga anfallare i truppen, och då har Roma inte ens ens några brassar i karantän. Så länge Totti spelar kommer de undan.
Håller med Birro, Gilardino får onödigt mycket skit. Visst, han var i usel form ett tag men han var ju inte direkt ensam. Två mål mot Lazio och två mot Shakhtar och ett lysande inhopp i landskampen där emellan. Gila är tillbaka. Jag köper heller inte snacket om att han skulle vara för dålig som bollmottagare. Var det ingen som såg hur Parma spelade när han var där?
Ancelotti sitter säkert till sommaren, minst. Skulle inte förvåna om han förlänger kontraktet inom några dagar, bara för att täppa igen alla trutar.
:::: :::: ::::
Hetast
Napoli rättar inte in sig i ledet utan tjafsar på egen hand i jakten om mer tv-pengar. Det finns något hedervärt i det, även om det innebär att vi inte får några tv-sändningar. Jag lyckades efter minutiösa efterforskningar få tag i Telecapri som sände direktsända kommentarer från Stadio San Paolo. Som radio fast med bilder som inte är matchbilder. Mycket egendomligt.
På läktaren satt två personer och snackade inför matchen. De gick igenom laguppställningarna och diskuterade huruvida Palladino skulle spela på mitten eller på topp. En stund senare kom de fram till att han till och med kunde ha en trequartista-roll. Utanför arenan i det skrämmande napolitanska mörkret stod två andra med en mikrofon. Jag förväntade mig att skymta ett upplopp någonstans i bakgrunden.
Vid inmarschen inleddes kriget. "Krig" är kanske att ta i. Man ska inte missbruka det ordet. Hur funkar "inferno"? Gubbarna som satt med mikrofonerna en decimeter från ansiktet kunde knappt göra sig hörda i det ofantliga oväsendet. Det fattades bara en explosion någonstans. Bilder på läktarna. Napolis fans, förstås.
Strax därefter fick jag tag i levande matchbilder. Det är alltid bättre än ingenting. Trots den lilla, lilla bilden och den skraltiga överföringen förstod man att det inte var någon vanlig ligamatch. Tryckvågen från läktarna syntes nästan i bild. Rutan var som het asfalt.
Bortsett från att ett av lagen enligt publiken bestod av Gudar och det andra av svin var det inget nytt som presenterades. Napoli i sina vanliga supersnygga ljusblå kreationer (jag hoppas de får bra betalt för den hemska reklamen) och Juve som en grå massa, om man har svag kontrasturskiljning. Juves enda attraktioner finns längst fram och längst bak, resten är helt ointressant. Vilket förstås är attraktivt det också, på det kollektiva sättet.
Första halvlek bekräftade vad alla redan vet. De Laurentiis och hans stab har både pengar och kunnande för att befästa sitt lag i toppen, oavsett vad svenska experter tror sig veta. Värvningarna av Hamsik, Gargano och Lavezzi har inte många lagt märke till, men nu vet vi att klubbledningen visste precis vad de sysslade med i somras. Tre klassvärvningar, idag och ännu mer för framtiden.
Första halvlek bekräftade också att Almiron fortfarande inte förstått vilket lag han spelar i. Minst hälften av bollarna från hans fötter går till en gubbe i en annan tröjfärg. Ranieri saknades på Juvebänken så Pessotto gick in som någon slags konsult. På planen märktes ingen skillnad, och varför skulle det ha gjort det?
Går Napolis taktik ut på att skicka upp bollen till Lavezzi så att han kan springa runt lite med den medan de andra flyttar upp? Verkar ju aningen banalt.
Juve tog ledningen. Palladino fick Inzaghi-felträff och Del Piero gjorde ett Inzaghi-mål. Sen utförde Gargano ännu ett mirakel efter skottet på Olimpico. Nu kutade han ifrån tre svartvita och tryckte in bollen bakom Buffon. Kanske kände Gargano sig lite som David Navarro gjorde när han jagades av Inter-spelarna. Juve-backarna hade aningen mindre mordisk blick, vilket sannolikt bidrog till att Gargano kom så långt som han gjorde. Furbo-Fabio hade kapat honom innan han ens hade hunnit tänka på avslutet.
Feldömda straffar får vi leva med. Det händer varje vecka. Däremot att det händer två gånger på en pisskvart och att de är så extremt feldömda som på San Paolo händer inte varje vecka. Chiellini gör en perfekt brytning utan att ens glidtackla. Han bara tog bollen. Hur ska någon våga bryta i en närkamp om man blåser straff får sånt?
"Zalascheta" hoppar en halvmeter innan Buffon når fram. Buffon gör allt för att inte komma i närheten av Zalayeta och lyckas utomordentligt med det. Legrottaglie kunde dykt in i luftrummet mellan dem utan att känna någon kroppskontakt. Hur ska någon våga röra sig i straffområdet om man blåser straff för sånt?
Bergonzi har idag fått ett samtal från Collina där han troligen "ombads" ta ledigt ett tag. Han kan inte ha mått så bra när han fick se repriserna. Kan vara läge att boka in en restresa till Gambia. Tydligen kan Zalayeta också bli avstängd. Vore konstigt eftersom han inte filmade. Det kan han inte ha gjort. Så dåligt kan man inte filma. Det är ett hån mot alla filmare om det där klassas som en filmning.
Är det något lag man kan stå ut med att de vinner felaktigt är det charmiga Napoli. Trots allt. What goes around comes around.
:::: :::: ::::
Det är synd om Cagliari. De har en intressant idé med unga, tunga anfallare och den där lille med pannbandet som man blir yr bara av att titta på. Och Conti, som fortfarande är i fel klubb. Jag hoppas de klara sig. Det gör de inte om de fortsätter ha samma missflyt som i lördags. Ett och ett halvt självmål är inte roligt.
:::: :::: ::::
TV4 skippade återigen laguppställningarna före matchen. (Rossoblu-Viola) Det är inte första gången det händer och varje gång känns det lika oseriöst. Känns som att jag har klagat på det förut.
Att man i pausen av samma match visade höjdpunkter från förra omgången förstår jag inte heller. De hade rättigheter till fem av helgens matcher, varför visade man inte höjdpunkter därifrån? Jag förmodar att det finns en god förklaring, annars är det genant.
Fyran ligger trots allt ändå på plus tack vare sina 18-matcher på lördagarna.
:::: :::: ::::
Veckans spelare 1: Alessandro Gamberini. Jag förstår nu varför Donadoni plockar med honom i landslaget. Han var bäst på Marassi. Inte ett misstag, självklar kontroll i alla situationer. Vi ska också komma ihåg att han spelar i Fiorentina, laget där alla blir bättre och bättre dag för dag.
Veckans spelare 2. Mirko Vucinic. Två vitala mål i Tottis frånvaro, varav det mot Sporting i veckan nästan håller samma klass som Amantinos mot Lyon i våras. [Länk]
Veckans spelare 3: Cicinho.
:::: :::: ::::
Veckans mål: Garganos gatlopp. [Länk]
:::: :::: ::::
Hussfelt: "Milan ligger under mot Roma och sätter in Favalli." No further questions, your honor.
:::: :::: ::::
Ska man slå en straff som De Rossi ska man göra det i en stormatch. Enda chansen att någon minns den annars är om man missar.
:::: :::: ::::
För inte särskilt länge sedan var det de gamla målvakterna som stod i centrum när de sänkte sina egna lag. Nu var det tvärtom. Fontana räddade sitt lag och Ballotta räddade sitt - nästan.
:::: :::: ::::
Perrotta var felstavat i fyrans grafik, som alltid.
:::: :::: ::::
Catania är uppenbarligen underskattat.
:::: :::: ::::
Cassanos första snedtändning är ett faktum. Vem hade 28 oktober?
