Vad är fel i Milan?
Efter ännu en förlust i ligan, dessutom på hemmaplan, så verkar något vara tokigt i den anrika storklubben. Visserligen fick man lite andrum genom segern i Champions League mot Shakhtar Donetsk, men man visade i söndagens match mot Roma att allt inte står rätt till. Kan det bero på mättnad, självgodhet eller är det Ancelottis fel?
När man diskuterar fallet Milan finns det inga enkla svar. Man skall ha väldigt klart för sig att trion Berlusconi-Galliani-Ancelotti inte bara går att idiotförklara hursomhelst. Glöm inte att detta Milan vann Champions League så sent som i våras, man vann även supercupen mot Sevilla så klassen i laget finns. Däremot visade man bristande form och koncentration i ligan förra året med, då skyllde man på Calciopoli. Kanske var segern i Champions League inte optimal för lagets totala utveckling, hade man åkt ut tidigare i den turneringen hade kanske ledningen börjat föryngringen av laget under sommaren och kanske börjat bygga laget på lite längre sikt.
Jag har den djupaste respekt för Milan, ett lag som står för kontinuitet och klass. I en fotbollsvärld där lag byter spelare som en annan byter kalsonger så har detta rutinerade lag visat att värderingar som lagsamanhållning, bra mix av spelare, kontinuitet och en tydlig spelide fortfarande fungerar i yppersta toppfotbollen. Att börja ropa på att sparka tränaren eller att peka mot Galliani och Berlusconi visar bara på bristande fotbollskunskaper. Dessa herrar har lotsat Milan genom en rad svåra matcher och tävlingar med mycket goda resultat, dock skall det sägas att Ancelotti måste vinna ligan inom överskådlig framtid, om nu detta är prioriterat av klubben.
Visst skulle Milan kunna köpa 20 nya spelare till klubben, stora namn med stora prislappar och skyhöga löner. Man skulle kunna agera som Real Madrid, helt utan koncept eller någon som helst planering. Men stabila Milan vet bättre, man är för rutinerat och erfaret. Att bara köpa in spelare för att laget inte fungerar är oftast en chansning som inte går hem, skall man köpa någon/några så skall det vara spelare som är av yppersta klass redan nu eller som man tror kommer att utvecklas inom de närmaste åren till dito (Pato). Jag tror att Milan vet vad man sysslar med mycket bättre än vad många tror. Herregud, man är ju ett incitament i världsfotbollen.
Det går trots detta ändå inte att försvara det dåliga resultat och spel som man visat upp i år. Laget ser ofokuserat och håglöst ut. Så stor är inte skillnaden mellan spelare i dagens elitfotboll att man bara kan gå på 70 % av sin kapacitet, vilja slår alltid klass i det avseendet. Man går väl inte bara och väntar på världscupfinalen hela hösten?
Det som verkar ha gott snett under sommaren är att Milan med sin kräsna smak inte har fått de få spelare som de velat ha. Drogba, Ronaldinho och Eto'o har inte gått att köpa loss, och då har man fått nöja sig med talangen Pato som numera har hiskeliga förväntningar på sig. Jag ser också en backlinje som måste rustas upp, underbara Nesta måste få en ny lekkamrat nu när Maldini börjar tackla av. Hemska Kaladze är för ojämn och labil, vad laget behöver är en lugn och stabil back. Varför inte Cris i Lyon eller någon liknande?
Gourcuff har inte fått mycket speltid men i ett storlag som Milan får man inte många chanser och det gäller att ta till vara på varje minut. Det är inget nytt och det skall inte daltas med den unge fransmannen för mycket. Ett otal talanger har under åren fått chansen i Milan genom åren utan att ta den. Undantag som Maldini, Kaká och Gattuso visar att bara de bästa och mest viljestarka talangerna får plats i startelvan.
Att Milan har gått ganska dåligt i ligan både under denna säsong och förra måste ändras, därmed inte sagt att det tär någon panik, ordet panik existerar inte hos Milan. Självklart så måste man rannsaka sig själva och göra vissa förändringar i laget, det vet man om. Och precis som Birro påpekade i tv-sändningen i går så har man en liten förvrängd självbild som gör att man lätt får hybris. Men denna hybris är oftast befogad och det är en ynnest som stora klubbar ibland kan unna sig. Slutsatsen måste ändå bli att Milan snart måste hitta formen i ligan snarast, annars måste eldningen visa handlingskraft.
Kraftigt ifrågasatta värvningsansvarige Ariedo Braida måste i fortsättningen visa fingertoppskänsla och hitta rätt spelare i rätt ålder som faktiskt vill spela i Milan. Det går inte att spela på gamla meriter, något som de flesta storklubbar vet om. Idag har Milan större konkurrens från utlandet än förut, man är inte längre ekonomiskt starkast och det vill till att man visar lite smartness och tydlighet under framtiden. Detta elddop som nu ligger framför klubben kommer visa vilken karaktär både ledare och spelare har. Vem blir förvånad om man där i slutet av våren ser en överlägset leende Berlusconi tillsammans med både ligatrofén och Champions League-bucklan…
