Veckosammanfattning: Krisigt värre
Kris är ett till leda använt ord inom dagens medier och vi hakar på trenden. Temat för den här veckosammanfattning är således: Kris.
Under lördagskvällen var det återigen dags för ett sjukt Milan att visa upp sig. Sjukdomstillståndet benämns som schizofreni och verkar vara långt gånget. Om det finns något botemedel är vi många som intresserar oss för, samtidigt som ett stort antal utomstående säkerligen gärna ser att en tillfriskning inte sker. Åtminstone inte inom en snar framtid.
Själv såg jag tyvärr inte matchen mot Sampdoria tidigare under veckan, men kan ändå förstå att det måste ha varit ett helt annat Milan då jämfört med vad vi fick se nu. Återigen ställer man sig frågan hur ett lags kapacitet kan förändras så kapitalt över några nätter, men vettiga svar är svåra att komma med. Motivationen spelar förstås in, det är en självklarhet. Dock förstår åtminstone inte jag varför det skulle vara så pass mer motiverande att spela i Genua en onsdagskväll jämfört med inför hemmapubliken på San Siro en lördagsdito. Men vad vet jag, som aldrig har spelat i Serie A?
Nu skapade i och för sig Rossoneri så pass många chanser att de borde ha vunnit matchen tämligen enkelt. Så ett litet steg framåt var det trots allt jämfört med tidigare... Till ingen glädje alls. Frustrationen spred sig i takt med missarna och återigen fick vi uppleva ett riktigt bottennapp. Sjätte raka utan seger på San Siro, fyra ynka hemmapoäng och en statistik som blir allt uslare för varje gång vi spelar hemma. Själv har jag inte koll på statistiken, är det någon som vet hur pass dålig den här i inledningen på säsongen är ur ett historiskt perspektiv är ni hjärtligt välkomna att höra av er.
Kris skulle vara temat för dagen som sagt och snart, om inte redan nu, är det dags att sätta en krisstämpel i pannorna på Ancelotti och Galliani. Kris är ett väldigt utslitet ord, det är jag fullt medveten om. Det används allt för ofta och inte sällan i fel sammanhang. Men det här håller inte längre. Det går bara att rycka lite lätt på axlarna och konstatera att "äsch, det är lugnt, en plats bland de fyra bästa räcker den här säsongen". För snart är den där fjärdeplatsen väldigt långt bort om Milan fortsätter på samma inslagna väg. Än så länge är det "bara" sju poäng upp, men ett par horribla poängtapp till (framförallt i Milano) och läget börjar bli riktigt dystert. Sedan är det ju heller ingen garanti att Champions League (eller VM för klubblag) blir lyckat. Vad en förlust mot Shakhtar imorgon skulle innebära vill jag inte ens tänka på.
Veckans...
....poängkris: Milan
Fyra poäng av 18 (!) möjliga på San Siro hittills, elva poäng upp till serieledande Inter och sju upp till en Champions League-plats. Det kunde ha varit roligare, helt klart...
...målvaktskris: Lazio
För ett par veckor sedan hyllade undertecknad 43-årige Marco Ballotta. Det berömmet steg honom kanske åt huvudet (givetvis läser han våra Svenska Fans-alster via tolk...), eller är han helt enkelt inte bättre än så här. Musleras korta saga tog slut när han slängde in bollar mot Milan och i helgen var det dags för Ballotta. En jättetabbe mot Fiorentina såg till att Lazio återigen fick gå lottlösa av planen och målvaktskrisen gör att det snart är kris i hela klubben. Kris var ordet, sa Bull.
...försvarskris: Lazio igen
Två utmärkelser på samma vecka, starkt jobbat av Romklubben. Eller tvärtom snarare. Kanske borde det dock räcka med en utmärkelse då målvaktsspelet och försvarsspelet går hand i hand. Men Laziobackarnas agerande mot Fiorentina, och stundtals även i derbyt, gör att de "förtjänar" en plats här. Maken till virrig defensiv var det längesedan man såg. Allting kanske inte ska skyllas på backarna dock då det inte kan vara tryggt att spela framför någon ur duon Muslera/Ballotta. Samtidigt så kanske det dåliga backspelet förklarar varför målvakterna ser så nervösa och osäkra ut...
....kris i förhållandet: Mancini/Adriano
Brassen fick återigen finna sig i en plats på läktaren och det hela känns lite som ett förhållande där kvinnan väljer att ignorera sin man för att till slut, när hon tröttnat totalt, kasta ut honom (om han inte vid det laget självmant har lämnat boet). Fenerbahce sägs kunna bli nästa anhalt för Adriano och vi får väl för hans egen skull hoppas på en kärleksfullare behandling där.
...KRIS: Mauro Camoranesi
Camoranesi har så vitt jag vet inte stått för något kriminellt, men hans frisyr är banne mig det närmaste kriminella man kommer norr om Sicilien i Serie A sedan Moggi och co skickades ut. På så sätt var väl hans mål mot Inter en slags "kriminellas revansch i samhället"...? Okej, den kopplingen var så usel så den var straffbar i sig. Men vad skulle jag göra för att få med frisyren (den var ett måste) i veckans kris-tema då?
Får räcka med kriser för den här gången. Ordet i sig är som sagt överexponerat, så lägger ner det här nu och går över till något mer seriöst.
Om något som när allting kommer omkring är så mycket viktigare än fotboll, nämligen livet självt, satt Svenska Fans alltid lika välskrivande bloggare Marcus Birro och pratade öppenhjärtligt i TV4:s "Efter tio" i lördags. Birro berättade på ett mycket berörande sätt om hur hans lilla son Dante lämnade jordelivet redan som nyfödd. Det är när man hör sådana berättelser som det går upp för vad som verkligen är en kris här i livet.
Birros skrivande är dessutom något som bör få alla tänkbara lovord. En ordens mästare i alla dess former och sammanhang, utan tvekan. En inspiratör och debattör i ett, vars förmåga att uttrycka sig på ett bra sätt får mig att häpna.
Dessutom fick jag idag själv beviset på att denne Birro har rätt i sin kritik mot SJ. Det var väl inte direkt kris under söndagseftermiddagen på Gävle Central när det visade sig att ett stort antal passagerare hade missat 14.59-tåget till Stockholm då det stod 15.04 på deras biljetter, men kaos det jäklar var det...
Till sist, vila i frid Nils ”Il Barone” Liedholm. För alltid en legend för alla oss rödsvarta.
