Mod spräckte den lila bubblan
Udinese spelade både vågat och smart och vann rättvist mot Fiorentina och spräckte ett flertal noteringar för hemmalaget, därmed visade vi att det finns ljus i ett annars mörkt Italien.
Inför matchen snackade allt och alla om hur fantastiska Fiorentina är, det med all rätt, man har verkligen förtjänat sina framgångar men det man glömde bort var, just det motståndet. Till skillnad från andra lag som ställer upp med en trebackslinje så spelar vi också så, det blir inte fem man där bak utan tre fantastiska försvarare. Zapata och Felipe håller världsklass, det är två spelare som tyvärr kommer lämna oss i sommar men vilka spelare det är, tillsammans med Lukovic som växer för varje match så har vi ett försvar att lita på.
Det kan jag tyvärr inte säga om Handanovic som förvisso gjorde en fin enhandsräddning på Semiolis skott men som brukligt var minst sagt svajig i luftrummet. Lite senare i matchen var han ute och cyklade och Fiorentina kunde nicka i ribban, en få chanser som hemmalaget skapade trots stort bollinnehav.
Första tio spelade Viola som i trans, magiskt spel, men jag var medveten, liksom spelarna att kunde man rida ut stormen så skulle trycket mattas, mycket riktigt blev så fallet när Liveranis fina passningar aldrig gav utdelning, inte ens i hetare chanser. Istället började Udinese få mer boll och så slog man till, Pepe spelade fram och Quagliarella nickade vackert in ledningsmålet, i en perfekt utförd kontring. Tyvärr kom kvitteringen bara några minuter efter, Handanovic missade en utboxning och Pazzini forcerade 1-1, förvisso med hjälp av en armbåde i huvudet på Lukovic men situationen var svår att se för domaren.
Udinese lyckades dock dra ner på tempot och kontrollera matchen i mångt och mycket fram till pausvilan, där skadade Pazzini ersattes utav Vieri. Det i sin tur innebar att Fiorentina mest öste långbollar som Zapata och Felipe lätt kunde nicka bort, nickade gjorde också Mutu och Zapotocny, med en våldsam smäll nickade dom ihop och den senare såg illa däran ut när han föll ihop, som tur var det nog "bara" en kraftig hjärnskaking. Ferronetti fick debutera men påeverkade aldrig spelet särskilt väl.
Udinese hade flera farliga kontringar under matchen, Frey gjorde en jätteräddning på Di Natales friläge i första men när Quagliarella, Pepe och Di Natale på ett magiskt sätt kontrade in 1-2 så var lyckan total. Vilken stolthet man kände. Efter det var det bud på flera mål, för vår del, Marino behöll anfallarna högt och Quagliarella borde gjort 1-3 på sitt friläge. När Pepe kom fri så knuffades han omkull utav Pasqual och det var inte så mycket att snacka om.
När sedan anfallare byttes ut mot anfallare på slutet log jag, det här är det Udinese jag älskar, det Udinese som visar mod, fantastiskt fint passningspel och blixtsnabba kontringar. Vi tog en välförtjänt seger borta mot Fiorentina och går till landslagsuppehållet med en fantastisk utdelning med tanke på de skadebeskymmer vi haft.
Forza Udinese!
