Skottland-Italien 1-2: Inget EM utan Italien
Det blev italiensk seger i det avgörande mötet i grupp B. Efter en drömstart i regnet lyckades man besegra skottarna sedan motvinden med domsluten tillslut vände till kuling i ryggen. Panucci nickade in det avgörande målet på övertid efter en till italiensk fördel besynnerligt dömd frispark.
På vissa håll i Skottland hade matchen målats upp som de goda mot de onda. Vilka som är vilka behöver jag inte förklara. Tänka sig att Pirlo fixat matcher, att Camoranesi startat kravaller med polisen och Barzagli buad under den franska nationalsången. Nej, det är naturligtvis inte sant, men är man italienare är den schablonen man framställs ur.
Donadoni valde Camoranesi på högersidan med Panucci bakom sig, i övrigt var allt enligt förväntan. Ambrosini är i sitt livs form och har definitivt placerat De Rossi på bänken.
Knappt hade klockan hunnit rulla igång innan det regntunga nätet bakom Craig Gordon skulle få påhälsning. Med strax över minuten spelad kastade Zambrotta ett inkast till Di Natale mitt bland några sovande skottar. Längs marken hittade han Toni framför mål som med en elegant yttersida tryckte upp bollen i första krysset.
Det här med en bra start måste vara världens mest slitna klyscha (en floskel är något annat!), utan att för den skull vara osann. Pressen på hemmalaget ökade.
Strax efter målet bommade Camoranesi ett jätteläge mitt i straffområdet. Tills hans försvar kan vi säga att han avlsutade med vänstern, därav det höga avslutet.
Italien kombinerade en stund senare sig fram på högersidan genom sin anfallstrio. Till sist hamnade bollen hos Di Natale som från tre meter satte tvåan. Tyvärr ville linjemannen inte godkänna målet vilket han enligt repriserna borde ha gjort. Istället för säker 2-0-ledning blev det skotsk frispark.
Skottlands klart bästa chans kom på första halvleks sista hörna då Huttons nick passerade Buffon och flög mot målets bortre gavel. Lyckligtvis är Pirlo bekant med hur man tar stolpar vid defensiva hörnor och fanns på plats för att skalla bort bollen i tid.
Skottarna etablerade ett visst tryck, dock utan att hota Buffon. Italien spelade hela tiden lugn och rutinerad. De flesta tycktes ha spelat matchen en gång tidigare. Alla utom Camoranesi och Pirlo som hade svårt med det mesta. Bekväm italiensk ledning i paus.
Inget av lagen gjorde några förändringar under torktiden mellan halvlekarna.
Di Natale försökte med en halvliggande volley som tyvärr inte nådde fram till mål. En halv poäng för det vackra försöket.
Istället skulle det bli skottarna som fick jubla. Zambrotta glidtacklade ett kvartal för sent och gav bort en livsfarlig frispark. Frisparken blev så livsfarlig att Barry Ferguson tryckte in retur nummer två i nät. Ur italienska ögon var han offside, med samma linjemans ögon som dömde bort Di Natales mål var Ferguson inte på fel sida. Oflyt med domsluten, i sann diplomatisk anda.
Nu inleddes jakten. De mörkblå gjorde allt i sin makt för att nå det så enormt viktiga ledningsmålet, frampushade av en miljard fanatiska supportrar. Det snackades mycket om trycket på Hampden Park. Jag tyckte det kändes överdrivet. Var inte värre än på något annat ställe. Å andra sidan såg jag bara matchen på tv.
Donadoni kastade in mer tyngd i form av Iaquinta. Han överraskade med att plocka av Di Natale. Allt medan skottarna kom närmare ett ledningsmål, och nära var det några gånger, kastade Donadoni in både Chiellini och De Rossi. Den förstnämnde såg totalt stelfrusen ut, benen var som brofundament. Aldrig har en överstegsfint blivit så misshandlad.
Lyckligtvis för Chiellini var det han som skaffade den avgörande frisparken. "Skaffade" är nog ett starkt ord. Han bjöds på den. Han skulle haft den emot sig, om något. Hur som helst fick Panucci gå upp solo på ett av Pirlos få dugliga inlägg. Matchen tog slut när bollen studsade mot Panuccis panna.
Italien var även nära 3-1 i slutet sedan Chiellini och Iaquinta kombinerat, men ingen brydde sig eftersom EM-platsen redan var hemma. Skönt också att de tveksamma besluten inte blev avgörande. Det blev jämnvikt i domarboken.
De goda vann, i mina ögon. Inget ont om Skottland men ett EM utan Italien och med Skottland är ett devalverat EM. Dessutom var skottarna bättre än italienarna på att gnälla på domarna. Det är sällan Italien förlorar i den grenen. Rutinen var uppenbar. Slut på polemiken.
Skottland kom med i leken tack vare att man tog alla pinnar av fransmännen. Italien tog för få poäng av samma fransmän och tappade två poäng mot Litauen, i övrigt var man felfria. Vore tragiskt att missa EM på grund av det.
Fotboll är alltid rättvist om du frågar mig. Andra tycker motsatsen. Att Italien är bättre än Skottland är i alla fall glasklart.
Skottland (4-5-1): Gordon; Hutton, Weir, McManus, Naysmith; Hartley; Brown (Miller 74), Ferguson, Fletcher, McCulloch (Boyd 92); McFadden
Italien (4-3-3): Buffon; Panucci, Cannavaro, Barzagli, Zambrotta; Pirlo, Gattuso (De Rossi 86), Ambrosini; Camoranesi (Chiellini 83), Toni, Di Natale (Iaquinta 67)
Nu väntar defillering hemma i Modena mot Färöarna. Seger och gruppsegern är klar vilket innebär bättre ställning i UEFA:s och FIFA:s böcker inför kommande lottningar.
Roberto Donadoni slipper kölhalas när han kommer hem. Marginalerna är små. Det var inte länge sedan har var ifrågasatt av de flesta, inklusive undertecknad. Italien går mot seger i en stentuff grupp. Donadoni är uppenbarligen inte sämre än någon annan.
Idag var Max Ambrosini planens regent.
