Italien-Färöarna 3-1: Ett epos med ett lyckligt slut
Cannavaro hjälper Chiellini att fira den sistnämndes drömträff som gav 3-0.

Italien-Färöarna 3-1: Ett epos med ett lyckligt slut

En kort baksmälla efter VM-guldet såg ut att stjälpa Italiens chanser att nå EM 2008. Man tog sig samman, vann alla måstematcher och tillslut även hela kvalgruppen. Avslutningen i Modena var som en fikarast en fredagseftermiddag - alla hade trevligt och allt arbete var nedlagt.

Sista kapitlet är skrivet. Sagan är all. Italien är i EM. Ett underbart slut på en besvärlig berättelse. Vem minns inte krisen mot Litauen och Frankrike tidigt hösten 2006 då halva världsmästarlaget gick på rehabträning efter en sen försäsong. Donadoni tvingades lita till Cassano och Inzaghi, gubbar som idag inte ens är nära topp tio på förbundskaptenens lista.

Om det inte varit för krysset mot Litauen i Neapel och att man tog några poäng för lite mot fransmännen hade Italien gjort ett perfekt kval. Det säger en del om både konkorrensen i gruppen och om vilken prestation Italien gjort.

En bekvämare examen än en match mot Färöarna på hemmaplan gick naturligtvis inte att få. Alla visste att Italien skulle vinna. Även spelarna som inte tänjde många muskelgrupper mer än absolut nödvändigt.

Donadoni satsade på ett antal nya kort jämfört med Skottlandsmatchen. Åtta, för att vara exakt. Det spelade ju ingen större roll vilka han gav chansen, alla är fyra gånger bättre än sina motståndare. Amelia fick den otacksamma uppgiften att vakta målet, Chiellini startade bredvid Cannavaro, Perrotta klev in i sin offensiva mittfältsroll och Palladino fick oväntat chansen från start på vänsterflajen.

Inledningen av matchen blev talande för hur det skulle se ut i ungefär 75 effektiva minuter framåt. Italien spelade runt mot elva försvarande gäster. Det gick långsamt och det var oinspirerat. Enda möjligheten att komma fram var längs kanterna.

En stund in i matchen spelades Oddo fram bakom backlinjen. Hans inspel styrdes i mål av en försvarare. Självmål är det tråkigaste som finns, både för laget som gör dem och i såna här matcher även för de andra laget och dess anhängare. Man leder utan att ha gjort mål. Antiklimax.

Tvåan satte Toni efter ett läckert förarbete av sig själv. Med två korta tillslag hade han både fått kontroll på en svår boll och satt den i nät. Ett klassmål signerat en klassanfallare. Publikens glädje när hemmasonen nätade gick inte att ta miste på. Ännu ett perfekt kapitel i sagan om Gli Azzurri.

Chiellini avancerade kvarten senare in på offensiv planhalva. I steget drog han till från 20 meter och bollen borrade in sig i bortre burgaveln. Ett mäktigt skott liknande ett i U21-landslaget mot Spanien för inte allt för länge sedan, om jag inte minns fel.


Färöarna hade några slumpskott runt Amelia. En boll rullade i nät men det var redan avblåst efter en knuff på Chiellini.

Paus. 3-0-ledning. Matchen var slut. 45 minuters rask promenad återstod.

Toni försökte med ännu en egen bravad och Palladino testade skottlyckan. Annars hände inte särskilt mycket i offensiv väg efter vilan. Donadoni kastade bland annat in Quagliarella vilket gav honom fyra anfallare på banan samtidigt. Det märktes inte överhuvudtaget.

Kapten Cannavaro applåderas när klev av sin 113:e landskamp, nytt rekord. Som om han skulle kunna bli större än vad han redan är. Bonera och Gilardino fick hoppa in, den sistnämnde under en hyllningsapplåd för Toni.

Rógvi Jacobsen lyckades i slutskedet av matchen återigen vinna en nickduell mot ett slappt italiensk försvar. Hans nick satt otagbart nära krysset och reduceringen var ett faktum. Det var samme Jacobsen som nickade in målet på Buffon i Torshavn.

Inte för att någon kan ha varit särskilt orolig för att segern inte skulle bli just sen seger, men gästerna hade faktiskt en nick i stolpen med en minut kvar av ordinarie tid.

Bortsett från de överraskande chanserna för ö-riket var andra halvleks mest spännande moment hur de fyra stjärnorna formade av publiken på långsidesläktaren skulle omformas till "Euro 2008". Bokstäverna klarade barnen galant, däremot var det enorma problem med siffrorna. Jag tror aldrig de fick någon ordning på det där. När slutsignalen ljöd hade även de som formade "Euro" tacklat av och tifot föreställde istället fyra stjärnor, varav de två mitten var sprängda.

Plus till ytterbackarna, Palladino och Toni. Grosso och Palladino till vänster var de enda som hade lust och möjlighet till att utmana. Oddo gjorde sitt eget och Iaquintas jobb och Toni var som vanligt dödligt giftig i boxen. Sen undrar jag varför Ambrosini hade nummer 13? Har Materazzi tagit patent på 23:an?

EM-kval Grupp B – Italien-Färöarna 3-1.
Arena
: Stadio Alberto Braglia, Modena
Domare: Florian Meyer, Tyskland
Gula kort: -
Röda kort: -
Publik: ca 20.000

Italien (4-2-3-1): Amelia; Grosso, Chiellini, Cannavaro (Bonera 53), Oddo; Ambrosini (Quagliarella 59), De Rossi. Perrotta; Iaquinta, Toni (Gilardino 74), Palladino
Färöarna (4-3-3): Mikkelsen; Davidsen, Benjaminsen, Jr Jacobsen, Hansen; Danielsen, Olsen, R Jacobsen; Samuelsen (Thorleifson 74), Ch Jacobsen, Holst (Flotum 87)

Italien förlorade faktiskt andra halvlek mot Färöarna, men det behöver ju ingen få veta.

Jonas Söderström [jonas.soderstrom@svenskafans.com]@jonas5oderstrom2007-11-22 08:32:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)