Inför Napoli – Catania: Vulkanderby
Våra rödblå hjältar beger sig till Bella Napoli för att spela i skuggan av en annan vulkan.
I Europa finns två stora städer som befinner sig väldigt nära en vulkan; Neapel, som ständigt bevakas av Vesuvius och Catania, vars stadssilhuett präglas av Etnas profil. Förutom närheten till dessa farliga naturfenomen liknar städerna varandra på flera sätt. De är båda livliga storstäder i södra Italien med glada invånare, mycket sol och gott om vespor mellan bilarna i trafiken.
Det är kanske tack vare dessa likheter orterna emellan som det finns ett flertal före detta Catania-spelare i Napolis trupp. Förutom mittfältarna Gatti, Montervino och Capparella har även anfallare De Zerbi lirat för elefanterna. Coach Reja var en av fem tränare i Catania under säsongen 2002/2003 och under Catania-redaktionens första match på stadio Massimino i oktober 2001 var det ingen mindre än självaste Gennaro Iezzo som vaktade hemmalagets bur. Catania mötte Vis Pesaro och matchen avgjordes efter en soloräd av Eddy Baggio (ja, Robertos lillebror) i den 83:e minuten. Exempel på ytterligare spelare som beundrat båda vulkanerna på nära håll är Stendardo (numer i Lazio) och Bucchi (Siena).
Bortalaget kommer med ett reducerat försvar då både Terlizzi och Vargas är avstängda. Sottil respektive Sabato ersätter. Övriga två försvarare är osäkra till spel till följd av småskador så vill det sig riktigt illa kommer våra rödblå hjältars backlinje stå helt utan ordinarie spelare på söndag eftermiddag. Mittfältet kommer förhoppningsvis att vara fulltaligt med kungen av mittcirkeln Edusei, mannen med superlungorna Baiocco och passningssäkre Colucci. I anfallstrion har vi som vanligt skyttekungen Spinesi med lirarna Mascara och Martinez bakom sig.
I hemmalaget har vi alltså den före detta Catania-keepern Iezzo i mål och framför honom en medioker trebackslinje bestående av Cupi och Domizzi med lillebror Cannavaro i mitten som ju inte är på samma nivå som big brother Fabio. Bara för att man har samma efternamn behöver man ju inte alls vara lika bra som storebrorsan. Vi Catania-fans vet, vi hade ju Robys lillebror.
I Napolis mittfältslinje har vi förutom den kvicke uruguayanen Gargano och före detta Perugia-spelaren Blasi den överskattade slovaken Hamsyk som under matchernas gång ofta övertänder och börjar bete sig som om han borde tas in på något hem för svagt förståndshandikappade med aggressivitetsproblem. Är det bara undertecknad som misstänker att lille Marek en gång i tiden blivit diagnostiserad som bokstavsbarn?
I anfallet har vi tekniske liraren Lavezzi som är väldigt lik vår egen Martinez. De är båda tekniska sydamerikaner som varje vecka har kul med sina bevakare. Den största skillnaden är nog att Lavezzi gjort ett mål mindre, tre mot Martinez fyra.
Lavezzis anfallskollega Zalayeta måste vara spelaren med den mest tacksamma karriären på vårt runda klot. Som de flesta minns etablerade han sig i den italienska fotbollen genom att agera som inhoppare för Juventus i slutminuterna under Moggis tid. Det har ju blivit bevisat att domarna gärna hjälpte de svartvita att runda till siffrorna till deras fördel. När den uruguayanske anfallaren kom in i matcherna var oftast motståndarlaget en eller två man mindre och mannen i svart blåste bara åt ett håll. Det blir tolv man mot nio. Väldigt tacksamt enligt min smak.
Trolig startelva, Catania (4-3-3):
16. Polito
21. Silvestri – 4. Sottil – 6. Stovini – 3. Sabato
9. Colucci – 8. Edusei – 17. Baiocco
10. Mascara – 24. Spinesi – 25. Martinez
Dömer matchen gör herr Brighi.
