Inter-Milan 2-1: Misstag och avsaknad av vilja
Individuella misstag fällde Milan i dagens derby och Rossoneri fick inkassera tredje raka förlusten mot Inter. Den här gången finns inget att skylla på – Milan var helt enkelt för dåliga. Den stora frågan är: var fanns viljan?
Milanoderby igen, dan före dan den här gången och segrarna skulle ge sina fans en riktigt fin julklapp. Inter kom fyllda med självförtroende efter en hittills strålande säsong, framförallt i ligan. Även Milan hade fyllt på depåerna med självförtroende via segern i klubblags-VM, turneringen som enligt de officiella uttalandena var säsongens stora mål. Två lag med stor tro på sig själva var alltså redo att bjuda upp till juldans. En dans som inleddes då Milan äntrade planen och hyllades av Interspelarna för segern i klubblags-VM. En fin gest från rivalernas sida.
I Milan tog kapten Maldini plats till vänster i backlinjen. Även Oddo startade och förpassade Bonera till bänken. I övrigt var det ett helt väntat lag. Inter i sin tur ställde upp med Chivu och Cambiasso på mitten för att ha koll på Kakà. Formstarke Jimenez fick chansen bakom Cruz och Ibrahimovic.
FÖRSTA HALVLEK
Inter inledde bäst spelmässigt och såg hetast ut till en början. Milan hade en tendens att sjunka för långt ner i planen och på så sätt fick Inter flera gånger om inledningsvis komma fram för enkelt på Rossoneris planhalva. Första chansen tillföll Inter och Ibrahimovic när Oddo blev för mycket bolltittare. Svensken fick läge att dra till på volley men lyckades inte få ner avslutet som susade över.
Efter hand klev dock de rödsvarta upp några steg i banan och började ta kampen på ett bättre sätt. Det började smälla mer och mest aktiv från Milans håll var inte oväntat Gattuso. Nog krigade han på allt den gode ”Rino”, men ack vilken dålig tajming tacklingarna hade. Inom loppet av en kvart hade han kommit fel med inte mer än fyra tacklingar och förstås dragit på sig ett gult kort.
I den 16:e minuten revs Inzaghi ner av Cordoba strax utanför Inters straffområde. Colombianen fick se det gula kortet och Pirlo la upp bollen vid halvcirkeln. Egentligen såg det ut att vara för nära, uppgiften att få bollen över muren och under ribban kändes övermäktig. Men inte för Pirlo som klev fram och med en magisk frispark gav Milan ledningen.
Efter målet tog Inter över taktpinnen igen och började metodiskt trycka Milan bakåt i planen. Jimenez prickade ribban några minuter senare och flera gånger om var det bud på en kvittering. Rossoneri försvarade sig dock ganska bra och Dida slapp ingripa allt som oftast. Nesta storspelade sin vana trogen och även Kaladze uppträdde säkert i försvaret.
Kvitteringen skulle trots det komma före paus. Det dröjde till den 36:e minuten men då slog Cruz till. En annars tämligen osynlig Ibrahimovic var stark när han höll undan Kaladze i momentet före och bollen hamnade därefter, via Cambiasso, hos Cruz som trots uppvaktning från tre Milanförsvarare på något sätt fick iväg ett skott. Dida såg bollen sent då skottet först tunnlade Kaladze och trots att brassen var nere vid sin högra stolpe lyckades han inte förhindra en kvittering.
Känslan var att Milan hade behövt hålla ledningen till paus för att det här inte skulle bli en mycket jobbig resa. I och för sig avslutade ”bortalaget” halvleken på ett godkänt sätt men vibbarna inför andra halvlek var inte allt för positiva.
ANDRA HALVLEK
Ancelotti agerade mot sin natur när han redan i paus genomförde två byten. Inzaghi och den varnade Gattuso byttes ut samtidigt som Emerson och Gilardino ersatte.
Gilardino hade första chansen efter pausvilan då han nickade tätt utanför på ett inlägg från vänsterkanten och Maldinis vänsterfot. Därefter sköt Cambiasso över. Argentinaren skulle få fler chanser, eller bjudas på snarare…
När 63 minuter var spelade var det nämligen dags för julklappsutdelning på San Siro. Såväl Maldini som Dida ville vara ödmjuka och generösa, vilket Inter tackade för. Maldini nickade helt i onödan en boll rakt in i planen, i stället för att styra bort den ut mot kanten, Cambiasso hann först på nicken, argentinaren avancerade och sköt ett skott som fick Dida att slänga sig åt vänster bara för att se bollen gå in i mitten av målet. Skruvat skott förvisso, men vad Milanmålvakten sysslade med vet nog ingen annan än han själv.
En i raden av alla dessa tavlor av Dida var hursomhelst ett faktum och den skulle se till att kosta oss poängen i den här matchen.
Milan var uddlösa matchen igenom och förmådde inte att skapa särskilt mycket i jakten på en kvittering. Ancelotti hade redan förbrukat sina tre byten genom att ta ut Seedorf före målet till förmån för Serginho. Brassen kom runt en del på sin vänsterkant men inläggen nådde inte rätt adress. Mycket beroende på att Rossoneri när inläggen väl kom in i straffområdet fyllde på med för lite folk. Uddlöst var ordet, sa Bull…
Kakà tvingade Julio Cesar att sträcka lite på sig med en fin vänstervolley. Därefter hade Nesta en bra kvitteringschans efter en hörna (Milan var för övrigt återigen iskalla på offensiva hörnor) men Materazzi blockerade skottet. Dessutom var Ambrosini riktigt nära i slutminuterna när Serginhos inlägg gled igenom hela högen med spelare och ”Max” blev helt ren för en sekund. Vår vice kapten var dock inte riktigt med på att bollen skulle nå honom och fick aldrig träff. Där rök sista riktiga chansen och Inter kunde hålla ledningen tiden ut.
SAMMANFATTNING
Därmed fick Milan inkassera tredje raka derbyförlusten och det var knappast vad vi hade hoppats på som start på julfirandet. Den här gången finns det inga ursäkter för förlusten, Milan var helt enkelt inte bättre. Visst hade man minst lika mycket boll och chansmässigt var det någorlunda jämnt, men Inter kändes hela tiden vassare när de anföll och bristen på kunskap visade sig i form av ödesdigra misstag som blev matchavgörande.
Många faktorer felade när det väl gällde. Till exempel får man förstås inte släppa in ett mål likt det som gav Inter 2-1. Jultomten själv var distanserad när det gällde givmildheten där. Men det var inte bara 2-1-målet som var irriterande att se. Värre var den brist på engagemang som tycktes gå att ana. Milanspelarna verkade inte vara beredda på att kriga in en kvittering, när spelet inte räckte till och chanserna inte skapades borde de rödsvarta ha kunnat kämpa, kriga och på ren jävlar anamma åstadkommit mer än vad de gjorde. Var fanns den där rätta viljan? Derby, någon?? Kanske är det bara att inse att den här säsongens upplaga av Milan inte är bättre i ligaspelet, men man tycker ju sig ha rätt att kräva att spelarna gör ett helhjärtat försök åtminstone…
Inter-Milan 2-1 (1-1)
Målen: 0-1 Pirlo (16), 1-1 Cruz (36), 2-1 Cambiasso (63).
Varningar, Inter: Cordoba, Jimenez, Materazzi, Zanetti. Milan: Pirlo, Gattuso, Ambrosini.
Inter (4-3-1-2):
Julio Cesar – Maicon, Cordoba, Samuel (Materazzi, 33), Maxwell – J. Zanetti, Cambiasso, Chivu – Jimenez (Pelé, 79) – Cruz (Suazo, 85), Ibrahimovic.
Övriga på bänken: Orlandoni, Burdisso, Cesar, Crespo.
Milan (4-3-2-1):
Dida – Oddo, Nesta, Kaladze, Maldini – Gattuso (Emerson, 46), Pirlo, Ambrosini – Kakà, Seedorf (Serginho, 58) – Inzaghi (Gilardino, 46).
Övriga på bänken: Kalac, Bonera, Brocchi, Cafu.
