Veckosammanfattning: Julfirande och nyårsraketer
Efter en hel del julmat och slöande sedan derbyförlusten är det nu dags att återigen sätta fingrarna på tangenbordet. En ny sammanfattning av den senaste veckan, eller snarare veckorna den här gången, är på sin plats när 2007 närmar sig sitt slut.
Det mesta av värde att läsa när det gäller veckosammanfattande finns egentligen att läsa här i min omgångskrönika:
http://www.svenskafans.com/italien/gliazzurri/artikel.asp?id=210735
Ska dock knåpa ihop lite till med mer fokus på enbart Milan den här gången.
Derbyt avslutade höstsäsongen och någon rolig avslutning för Milans del blev det inte. Kanske man inte skulle ha förväntat sig heller förvisso då hösten som helhet har varit annat än lyckad. Derbyt symboliserade i stället den frustration, besvikelse och ilska som har varit vardagsmat för oss rödsvarta fans hittills den här säsongen. Inte ens en glädjespridande epilog av höstens annars eländiga period kunde vi få, trots att det var jul... Vi gör nog bäst i att glömma allt vad ligaspel heter och försöka blicka framåt mot 2008. Segrar i Europeiska supercupen och i VM för klubblag i all ära, nu gäller det att klubbledningen tar tag i det hela och att de beslut som fattas under det närmaste halvåret är de rätta för att 2008/2009 ska bli en så framgångsrik säsong som möjligt.
Att det trots de internationella framgångarna är en del som saknas i den här säsongens upplaga av AC Milan har inte gått att undgå. Förhoppningsvis inte ens för ledningen med Galliani och hans "we are fine as we are" i spetsen. Det finns en del att jobba på, helt klart. Samtidigt som det är frustrerande och jobbigt att se Milan gå så dåligt nu kan det bli riktigt intressant på sikt om en nysatsning görs. En dröm vore ett par riktigt stora nyförvärv, en utrensning av spelare vars bäst före-datum har passerats (Cafu, Favalli med flera) samt att ett par egna produkter verkligen ges chansen i a-laget (Alberto Paloschi, Pierre Aubameyang för att nämna några tänkbara). Det tror jag vore ett riktigt framgångsrecept.
När ett år närmar sig sitt slut och ett annat står för dörren som nu brukar det vara populärt att sammanfatta det viktigaste som hänt under det gångna året. Något som vi också kommer att göra här på Milan-sidan, vilket medför att jag helt låter er undslippa ältandet av 2007 i den här texten. I stället ska vi göra något roligare och det är att önska lite inför 2008. Önska kostar som bekant ingenting och att ha lite framtidsdrömmar så här i mörka december piggar alltid upp. Dessutom tänkte jag titta lite i spåkulan och sia om vad som kommer att hända under 2008. Håll till godo!
Ronaldos framtid
Brassefenomenet är hemma på varmare breddgrader och återhämtar sig som det heter. Om festande med Adriano ingår i rehabiliteringsplanen förtäljer dock inte historien... Hursomhelst har Ronaldos återkomst i hemlandet medfört ett intresse för hans tjänster från brasilianska klubbars håll. Främst i kön sägs Flamengo stå och uppgifterna gör gällande att Milan har godkänt att förhandlingar inleds mellan klubben och Ronaldo. Dessutom ska Flamengos läkare ha genomfört en undersökning av Ronaldos fysiska form och efter den ska ha även läkaren ha gett tummen upp för ett inledande av förhandlingar. Ronaldo på väg alltså?
Själv tror jag mycket på den teorin. Michael Haile skriver i sin blogg att "Ronaldo mår bevisligen inte bra i Milan, varken fysiskt eller mentalt. Med Alexandre Pato på väg in i laget så kan "Il Fenomenos" dröm om att en gång få bära Flamengodressen, laget i hjärtat, bli till verklighet." Undertecknad delar Hailes åsikt helt där. Ronaldo må vara en enastående anfallare när han väl är på planen men med tanke på alla hans skador på senare tid vore det ingen förlust som jag ser det om brassen fick fortsätta sin karriär någon annanstans. Tvärtom vore det nog en "win-win-situation", det bästa för samtliga inblandade parter.
Mitt tips blir att Ronaldo lämnar redan i januari. Flera potentiella anfallsvärvningar har nämnts tidigare och dessutom blir Pato spelklar. Det sistnämnda innebär att ett nyförvärv på anfallsfronten skulle räcka även om Ronaldo lämnar. Amauri och Caracciolo spås vara två tänkbara ersättare, varav den förste faller mig bäst i smaken. Ett köp av Amauri vore klockrent men det blir nog svårt att få loss honom. Då känns det mer troligt med Ronaldo ut - Caracciolo in. Om det inte ligger något i ryktena om att Drogba är på väg, för att i sin tur ersättas i Chelsea av Anelka och till sommaren få sin gamle mentor Mourinho som tränare i Milan... Önska kostar som bekant ingenting.
MÅLVAKTSFRÅGAN
En allt hetare potatis är målvaktsproblematiken. Didas form fortsätter att gå upp och ner likt tonerna när jag sjunger "Singstar" (där ljög jag, har faktiskt aldrig testat det med hänsyn till mina vänners hörsel) och även herrarna innanför styrelserummets väggar verkar ha insett att en ny burväktare behövs. Vi ska komma ihåg att Dida har gjort väldigt mycket för Milan, han var strålande när Rossoneri tog hem Champions League 2003 och likaså när ligaguldet bärgades året efter. Så en plats i våra Milanhjärtan har han verkligen gjort sig förtjänt av. Dock går det inte att leva på gamla meriter, något som med besked har visats i höst. Misstagen är numera för många och den brasilianska panterns karriär är på väg utför. Det bästa vore om han fick ett någorlunda värdigt slut på Milantiden, senast till sommaren. En ny målvakt behöver inhandlas, inte bara för lagets bästa utan även för Didas skull. För vem vill behöva minnas honom som målvakten vars karriär i Milan varade allt för länge, som säkerhetsrisken vars ingripanden ständigt förpassade ens hjärta till halsgropen? Dida ska kommas ihåg för alla sina fina insatser och tiden när det är dags för honom att abdikera är inne.
Att få loss stora spelare från konkurrentklubbarna har blivit allt svårare med åren och när det gäller målvakter är den uppgiften än mer delikat att ta sig an. Släppa sin sista utpost är det sällan några klubbar som är så intresserade av. En del möjligheter finns dock även på den fronten och vi tar en titt på de mest realistiska. Här nedan kommer en lista på mina fem realistiska favoriter.
1. Doni, Roma
Kanske inte den man först tänker på när det kommer till frågan om vem som ska vakta Milans mål i framtiden. Men efter att idag ha läst Hailes blogg och fått nys om att Berlusconi sägs vara riktigt angelägen om att säkra Donis tjänster för laget i sitt hjärta vaknade mitt intresse också. Det blev inte mindre efter att ha sett den här:
http://www.youtube.com/watch?v=RrlkJ11Ezk4&eurl=http://milanosiamonoi.blogg.se/
Den killen har potential och skulle Romaledningen med fru Sensi i spetsen ens för en sekund tänka tanken på att släppa honom bör Milan hugga direkt.
2. Sebastien Frey, Fiorentina
Fransmannen har näst bäst snittbetyg av burväktarna hittills i Serie A den här säsongen (endast Palermos Fontana är bättre enligt siffrorna) och Milan rapporteras vara mycket intresserade. Frey har blivit en allt stabilare målvakt med åren och har skaffat sig rutin från spel i Serie A i ett antal säsonger nu. Att han är född 1980 innebär också att hans bästa år som målvakt ligger framför honom.
3. Artur Boruc, Celtic
En av de mest underskattade målvakterna i Europa enligt mig. Polacken har imponerat stort i Celtictröjan och flera gånger om visat att han är en mycket duglig målvakt. Har erfarenhet från spel i Champions League och skulle troligtvis inte ha allt för svårt att anpassa sig till den press som det innebär att spela i en storklubb som Milan. Är precis som Frey född på 80-talets första år vilket gör att även han passar in perfekt åldersmässigt. Borde heller inte vara omöjlig att få loss till ett bra pris.
4. Marco Amelia, Livorno
Har länge ryktats vara på väg till storklubbar men står lik förbaskat kvar i sitt Livorno än. Kanske kan det bli ändring på det till sommaren. Milan behöver som bekant en ny sista utpost och som brukligt nämns Amelia i spekulationerna. Flera säsongers stabila insatser i Serie A tyder i alla fall på att han har kvalitéer som räcker långt i det inhemska ligaspelet. Uefacupspel gör att han också har testat på den europeiska hetluften och jag tror att han är mogen för en större uppgift. Återstår att se om 25-åringen flyttar till Milano under 2008.
5. Emiliano Viviani, Brescia
Det här är en yngling som jag inte vet mycket mer om än att han är född 1985. Orutinerat åldersmässigt således men har vaktat Brescias mål de senaste säsongerna. Är väldigt lovande och har nämnts som tänkbar Milankeeper. Det som talar emot är att Galliani och co inte är direkt kända för att kontraktera unga spelare. Det som däremot talar för ett köp är Milans och Brescias goda relationer.
Som bubblare sätter jag upp Andreas Isaksson. "Isak" kommer att lämna Manchester City i januari och troligtvis står det inte Milano på biljetten. Men tills en övergång till någon annan klubb är bekräftad är det inte helt omöjligt ändå. Att inte plats i City imponerar väl i och för sig inte, men vi som tittade på VM 2006 vet att Skånepågen har kapacitet. Hoppas bara att han får chansen att visa det, oavsett vilken klubb han hamnar i.
VÅRSÄSONGEN
Tredje och sista punkten jag tänker ta upp är hur det kommer att gå under våren. Milans fokus lär ligga på Champions League, något som man inte behöver vara raketforskare för att räkna ut. Chansen att försvara titeln hägrar förstås och det vore makalöst stort om det lyckades. Därför kan man knappast kritisera den prioriteringen. Följs mönstret så blir det också seger i CL - Rossoneri har ju rott hem cuperna som hittills varit prioriterade under 2007/2008 och den trenden får gärna fortsätta.
Ligaspelet har hittills gått åt helvete, det kan vi alla vara överens om (Galliani också, månne?). Hur det kommer att gå under våren tror jag hänger mycket på hur Champions League fortlöper. Är Milan med och slåss långt fram i den turneringen kommer Serie A hela tiden att vara i CL-bucklans skugga. Blir det däremot respass mot Wengers imponerande lagbygge redan i åttondelen så blir det helt plötsligt läge att fokusera på ligaspelet. Risken finns förstås dock att misslyckandet i Europas finrum skulle resultera i många trött, omotiverade stjärnor vars intresse för matcher mot Empoli, Siena och liknande gäng skulle minska (om det är möjligt) ytterligare.
Första tanken är att en fjärdeplats i ligan är ett måste - Champions League nästa säsong utan Milan finns inte på världskartan. Men det går att vända på det hela också, något jag ska gå in mer på alldeles strax. Vi börjar dock med att spä på den första tanken med faktorer som att uteblivet CL-spel skulle innebära mindre intäckter, svårare att locka nyförvärv och sämre publikintresse. Då ser det totalt nattsvart ut, åtminstone vid en första överblick av läget. Fast det går som sagt att se det ur en annan synvinkel.
Hur tänker jag då undrar ni. Jo, det ska ni få en förklaring på. Givetvis vore det inte roligt att behöva uppleva en hel säsong utan Milan i världens finaste fotbollsturnering. Men inget ont utan att det för något gott med sig. Ekonomiskt vore det också en tung smäll förvisso, men pengar finns hos Berlusconi och hans underhuggare. Dessa pengar skulle tillsammans med en imponerande historia och vinnarkultur dessutom kunna locka bra spelare till Milanello. Att inte delta i Champions League skulle inte vara någon total katastrof. Kanske kunde det på sikt i stället ge en positiv effekt. En missad CL-plats skulle kunna få ledningen att vakna och inse att allt inte är så jävla bra som de försöker få oss (kanske även sig själva) att tro.
Låt oss säga att Milan slutar på en sjätteplats i ligan den här säsongen. En jobbig tanke, men tänk i samma veva ett par steg längre. Deltagande i Uefacupen i stället för i Champions League 2008/2009 skulle innebära att klart större fokus skulle läggas på ligan. Kanske skulle vi då skulle få uppleva en riktigt, riktigt framgångsrik Serie A-säsong igen. Spekulationer förstås, men ganska logiska är de i alla fall. Dessutom kunde en misslyckad säsong innebära att mer krut lades på spelarmarknaden, att truppen sågs om och nödvändiga förändringar gjordes. Ta Bayern München som ett lysande exempel. Det var ord och inga visor där efter fjolårssäsongens mindre lyckade insats. Storsatsning följde, namnkunniga spelare anlände och helt plötsligt hade man en trupp som enligt de flesta experter hade varit en värdig utmanare till CL-titeln om bara klubben hade kvalificerat sig. Inget ont som inte...
Att sia om Milans öde i ligan under våren är inte lätt. Spelmässigt hittills tyder inte mycket på en förbättring efter nyår. Samtidigt kan det vända snabbt, mycket beroende på hur det går i CL som sagt. Hoppas dock förstås hellre på en lång säsong i Europa än på en mer lyckad ligakampanj i vår. Arsenal är ingen lätt nöt att knäcka men det blir onekligen en intressant utmaning. Wengers mannar spelar Europas roligaste fotboll och har imponerat stort under hösten. På förhand nämndes Londonlaget som en mardrömslottning, men jag tror att Fabregas och co kan passa Milan trots allt. Rossoneri är starka mot lag som vill anfalla, de är duktiga på att straffa motståndare som blir lite väl naiva i sin offensiva ambition. Så visst kan det bli en rolig vår trots allt.
Önska kostar i alla fall ingenting som vi alla vet. Så passa på att önska i massor nu på nyårsfton, det tänker i alla fall jag göra.
GOTT NYTT ÅR!
