I spåkulan…
År 2007 har gått i graven. Nu är det dags att blicka framåt och se i spåkulan vad som kommer att ske under det kommande halvåret. Givetvis kan man använda de senaste månaderna som referensramar för det som komma skall, men allt är inte uppenbart, speciellt inte i fotboll.
Att Carlo Ancelottis framtid avgörs under våren. Kommer han att lyckas vända lagets dåliga trend i ligan och få fart på gamlingarna. Dessutom ska han slussa in hyperintressante Pato i laget. Firma Berlusconi-Galliani är inga impulsmänniskor och vet bättre än att stressa fram ett beslut, men hur stort är deras tålamod?
Intressanta Inter (där fick jag till det) skall visa alla sina belackare att man inte bara kan dominera Serie A, utan att man även kan spela stor fotboll i Champions League när det gäller. Spelare som Zlatan, Maicon och Cambiasso måste visa att de har utvecklats till världsspelare för att laget skall kunna vinna världens svåraste turnering.
Redan i januari kan vi få veta vilket lag som kan dra nytta av emigrerade Cristiano Lucarellis tjänster. Det missförstådda geniet är många klubbars våta dröm, och hur mycket skulle inte han betyda för t.ex. Parma eller Torino? För hans egen hälsas skull så unnar jag honom en flytt tillbaka från Antarktis, om nu någon kan betala hans lön…
Hur högt kan Napoli flyga? Vissa tror högt medan andra lågt, jag tror att man slutar mittemellan. Napoli i år är ett stabilt mittenlag som är för bra för botten och för svaga för toppen. Laget är helt klart på rätt väg men när man möter lag som Inter ser man tydligt klasskillnad. Det vet De Laurentiis och skyndar långsamt. Han är en modern affärsman med ett Napolihjärta, kanske det bästa som hänt Napoli efter att Jesus lämnat dem (Maradona hette han visst). I framtiden kan laget nå precis hur högt som helst.
Unga Parma skall bli mycket spännande att följa. Di Carlo säger att han litar på de spelare han har, att de kan utvecklas och föra laget högre upp i tabellen. Det är en chanstagning som kan sluta hur som helst. Antingen växer de unga spelarna med uppgiften (Cigarini, Dessena,Gasbarroni, Reginaldo) eller så klarar man inte pressen och vem vet vad som händer med laget om man trillar ner i helveteshålan Serie B.
Francesco Guidolin är inne på sin 300 sejour i Palermo och president Zamparini ger nyckfullheten ett ansikte. Om duon skall lyckas denna gång så krävs det att resultaten visar sig direkt. Palermo har en hög högstanivå men en usel lägstanivå. Kan laget finna jämnheten samt få ut max av spelare som Amauri, Miccoli och Barzagli så kan man mycket väl blanda sig i den absoluta toppstriden. Personligen tycker jag att backlinjen med Barzagli spetsen är aningen överskattad och skall laget vara topp fyra så måste denne eftertraktade mittback visa sitt värde.
Bottenstriden verkar bli hur jämn som helst. Det som är säkert är att trion Cagliari, Reggina och Siena kommer att få extra svårt att stanna kvar. Cagliaris president Cellino verkar inte längre bry sig om sitt lag som på pappret inte ens hade varit ett topplag i Serie B. För dessa lag kan lyckovärvningar under vinterfönstret visa sig vara livsviktiga, det vet man om och därför chansar presidenterna ofta för att ge laget lite extra energi. Vad som än händer skall det bli spännande att följa striden, och antagligen avgörs allt i den sista omgången.
Mitt bultande Italienhjärta hoppas innerligt att de lag som representerar oss i Champions League gör bra ifrån sig. Allt ställs nu på sin spets och hur ¤#”& skönt vore det inte att tysta alla sparka-och-spring-fantaster (lite patriotisk) genom att slå ut både Liverpool och Arsenal? Det kommer att bli extremt intressanta matcher som verkligen sätter våra stjärnor på prov (kom igen Zlatan). Roma ska möta överskattade Real Madrid, och man har alla chanser i världen att vinna, mycket hänger som vanligt på Totti.
Skulle Luciano Moggi av en händelse bestämma sig för att krypa ner i en grotta och stanna där skulle även det göra mig lite extra glad. Den mannen står för mycket av det onda i den italienska fotbollen, han spottar till och med på domen han fick sig tilldelad.
Italien måste fortsätta jakten på fuskare och de som inte sysslar med fair play. För att vårt anseende skall återupphållas är jakten på förbrytare och upprätthållandet av en trygg fotbollsmiljö punkter som man hos fotbollsförbundet måste prioritera.
Att man även ser över arenafrågan i landet måste också stå högt upp på dagordningen, i dagens moderna fotboll måste snart varje klubb ha tillgång och äga sin egen arena, och kunna vara stolta över den. Här ligger vi i Italien efter och ett ansiktslyft vore att föredra.
Slutligen så tycker jag ändå att det andas tillförsikt i landet och fotbollen. Förhoppningsvis så kommer det nästkommande halvåret att sätta fotbollen i centrum, utan avbrott från fuskare eller våldsmän. Fotbollsmässigt så är det en fröjd att följa uppstickare som Napoli eller Juventus (nygamla) och se hur ingenting är givet i fotbollen. För vem blir förvånad om sympatiske Del Piero står där och hånflinar etablissemanget i ögonen med ligabucklan i maj…
