Svårt att svälja stoltheten? Bli fotbollsdomare
Det är inte första gången som jag har blivit förbannad på en för matchen mer eller mindre betydelselös utvisning, men tidigare har det inte varit lika oförsvarbart.
Gårdagens förlust mot Udinese sved inte lika hårt för mig som Cagliarisupporter som man kan tro. Vi mötte ett hyfsat bra motstånd och de kontrade sönder oss. Vi var inte alltför dåliga överlag och sista tio skapades ett tryck mot Udinesemålet. De hamnade under rejäl press. Vi borde ha gjort mål. Vi borde också ha tagit minst en poäng. Men det beror på tidigare misstag, inte att seger ska vara ett krav mot Udinese. Säsongen har varit så miserabel att det som hände igår var något jag kunde smälta.
Frustrationen kom ändå några minuter innan domare Mauro Bergonzi från Genoa visade ut Joaquin Larrivey. Det är inte första gången som jag har blivit förbannad på en för matchen mer eller mindre betydelselös utvisning, men tidigare har det inte varit lika oförsvarbart. Jag har också sett många domslut som har varit ett hån mot fotbollen, men sällan har jag blivit påmind om hur smutsig fotbollen jag kollar på varje vecka egentligen är.
Det var precis vid innan full tid när Larrivey i kamp med Udineseförsvararen Zapata ramlade i straffområdet. Bergonzi såg det som en filmning och varnade argentinaren. Så långt inte mycket att hetsa sig över.
Men halvminuten senare drar Bergonzi fram ett nytt gult kort och Larrivey går av planen. Varför? För att han hade den förskräckliga fräckheten att applådera domslutet. Ironiskt såklart. Och det kunde inte den maktgalne Bergonzi svälja. Man tror nästan att han har valt att bli domare för att få bestämma över människor på plan.
Man ska inte provocera domaren säger någon. Och visst, om Larrivey hade gått fram till domaren och dragit händerna framför ansiktet på honom, ungefär som Wayne Rooney i en ligamatch häromåret, då hade jag åtminstone kunnat förstå konsekvensen. Men så var inte fallet nu. Larrivey fick sitt gula kort, och applåderade lite för sig själv av frustration.
Och varför ska man inte få göra en sån sak? Jag kan inte se hur det är värre eller ens lika illa som att blicka mot himlen och skrika av sig alla de grövsta svordomarna man kommer åt. Alla borde vi vara överens om att så länge man inte riktar sin ilska direkt mot domaren borde man få uttrycka ilska och frustration på plan. Om spelaren väljer att acceptera ett domslut så ska han väl f*n få ut irritationen på ett annat sätt? Men tydligen inte. Och moralhycklarna kommer att försvara Bergonzi. Det är ingen som snackar om att domarna ska svälja stoltheten. Det ansvaret vilar endast på spelarna. Och i det här fallet är det mer än att svälja stolheten. Bergonzi försöker, och sorgligt nog LYCKAS, agera för att ingen ska få nå hans ego obestraffat. I parantes kan frågan tas upp om hur idiotiskt det egentligen är att bestraffa en fotbollsspelare för en ironisk gest. När kommer den dagen då en felaktig tolkning resulterar i utvisning?
Och vari ligger det riktigt smutsiga? Den ligger i att Bergonzis agerande reflekterar hela den maktstruktur som finns inom den moderna fotbollen, bland de pampar som styr den. Även utanför plan straffas den som vågar kritisera en fotbollsmyndighet, såsom en domare, ett domslut eller FIFA/UEFA. Och de kommer undan med det, eftersom det är de som direkt eller indirekt arrangerar fotbollsevenemangen. De behöver inte stå till svars för kränkning av yttrandefrihet, för den som inte gillar det kan ju ägna sig åt annat än fotboll. Eller?
