18^ Pato, Pato och Pato
Semestern var definitvt slut för våra fotbollshjältar när den 18:e omgången sparkade igång i helgen. De felaktiga straffarna genomsyrade matcherna och gav en bitter eftersmak, men det enda som verkade betyda någonting var en ynglings debut i Milano - Alexandre Pato.
Catania är verkligen mycket bättre än vad man kan tro. Att sätta Juventus i gungning är absolut inte det lättaste och att göra det på ett sådant sätt som Catania är beundransvärt. Lördagskvällens match började intensivt från Catanias håll och den fina öppningen resulterade direkt då Spinesi kunde sätta dit 1-0 med en fin touch efter Mascaras träffsäkra inlägg. Att målet egentligen var offside är en annan historia, men då Juves backlinje lyfter alldeles för sent så går det inte att klandra domaren för att han inte ser detta då Spinesis försprång var i det minsta laget.
Efter målet började matchen så sakteliga ändra riktning och Juventus fick mer tag i spelet. Tyvärr för den aspirerande titelkandidaten så räcker det dock inte med gå-fotboll mot ett vilt kämpande lag med tio man i straffområdet och Juventus hade väldigt svårt att prestera någonting i anfallsväg överhuvudtaget. Man ryckte emellertid upp sig en smula i den andra halvleken och kunde efter en svårbedömd situation tilldömas straffen som Del Piero sedan iskallt satte bakom Polito. 1-1 får ändå anses vara ett rättvist resultat och att det var två tveksamma domslut som ledde fram till de båda målen gör att det hela jämnar ut sig i längden.
Jag kan inte undgå att bli mäkta imponerad av Catania så här med facit i hand. Mascara och Vargas var två av matchens giganter och försvarsspelet var stundtals lysande. För Juventus del så finns det åtskilliga problem med det lag som man ställer upp med. Att Nedved får spela från start är för mig en gåta då Palladino enligt mitt tycke gör mer nytta än tjecken under den korta tid som han får spela. Att Ranieri väljer att fortsätta mobbningen av Tiago genom att byta ut honom i paus när han istället kunde ha bytt ut exempelvis Nocerino är också svårt att förstå. Och varför vänta så länge med att byta in Iaquinta? Camoranesi är sannerligen efterlängtad…
:::: :::: ::::
Sebastian Giovincos Empoli tog emot Reggina på hemmaplan och matchen började händelserikt. Två mål inom loppet av fem minuter resulterade i 1-1 och när debuterande Bruno Cirillo i Reggina lyckades med konsstycket att åsamka sin andra straff under den första kvarten på den minst sagt miserabla planen så hade Empoli chansen att ta ledningen. Saudati missade dock och Cirillo kunde andas ut. Matchen slutade till slut med samma siffror.
Att Sebastian Giovinco kommer bli en stor fotbollsspelare råder det ingen som helst tvekan om och mot Reggina var han som vanligt på bra spelhumör när han vände och vred friskt på flanken. Under den korta karriär som han hittills haft har han hunnit med att göra mycket vackert på fotbollsplanen. Därför så skulle det vara riktigt roligt om Juventus gav honom chansen på riktigt inför nästa säsong för att på allvar kunna se vad han kan utvecklas till att bli. Juventus har idag en väldigt full trupp när vi pratar mittfältare, men om man ser till matchen mot Catania så saknas det där lilla extra. Giovinco har det där lilla extra och vore jag Claudio Ranieri så skulle jag ta hem honom snarast möjligt.
:::: :::: ::::
Roma tog tre välbehövliga poäng borta mot Atalanta på söndagen när man vände underläge till en vinst med 2-1. Totti och Mancini fixade segern och glädjande för de för dagen vitklädda var Aquilanis återkomst efter skada. Roma är dock fortfarande sju poäng efter suveränerna från Milano, men i fotboll kan allt hända. Det är precis sådana här matcher som Roma måste vinna och gör man det så kanske till och med Ibra & Co börjar darra längre fram i vår.
:::: :::: ::::
Två mycket kontroversiella domslut dominerade Inters bortavinst mot Siena. Först efter en tveksamt dömd straff, som Ibra förvaltade. Härnäst, vid Inters 2-1 då Cruz ansågs bryta mot regelverket. Målen godkändes dock och matchen avgjordes när Zlatan dundrade in 3-1 i den andra halvleken. Siena gör en bra match och får till slut även in 3-2, ett mål som visserligen inte betyder något rent konkret men som kanske ger mer självförtroende till spelarna då Inter har ligans bästa försvar. Inter vann igen, vem är överraskad?
:::: :::: ::::
Alexandre Pato. Behöver jag säga något mer? Den uppsnackade ynglingen från Brasilien har sannerligen inte fått en lätt uppgift i och med sin entré i Milan-tröjan på söndagkvällen. Ett desperat Milan i behov av en psykologisk boost har på förhand höjt 18-åringen till sjunde himlen, och som han besvarade förväntningarna. Stämningen var fantastisk på Meazza och det märktes väl vem som var mest populär. Pato bildade tillsammans med Kaká och Ronaldo en helbrasiliansk trio där ”comebackande” Ronaldo visade sin tyngd och klass i toppen av anfallet. Milans förskräckliga hemmafacit förbättrades en smula när man demolerade svårspelade Napoli med 5-2 och den unge Pato bidrog till en stor del av vinsten.
Den snabbhet som Milans anfall i och med Patos debut har är helt makalös. Att som försvar möta en spelare som Kaká är inte lätt, men att möta en till i form av Pato är ännu svårare och fortsätter han att leverera som i matchen mot Napoli så blir Milan svåra att stoppa i vår. Milan har hela tiden haft ett fantastiskt lag, vilket man ofta visat i CL men inte i ligan, och den injektion som Pato ger alla andra spelare i den rödsvarta tröjan kan vara det där lilla extra som laget letat efter hela året.
Man har letat efter en Messias. Man har hittat sin Messias. Det kan bli en angenäm vår för de rödsvarta.
:::: :::: ::::
Antonio Cassano börjar snart tjäna ihop till en chans i landslaget på nytt. Den ”missförstådda” barnungen hade än en gång stundtals lekstuga med motståndet när Sampdoria tog emot Palermo på hemmaplan. Han var inblandad i precis allting. De två första målen byggde han upp och det tredje satte han själv, vilket säkrade en vinst med 3-0 för Samp. Laget ligger nu på en sjunde plats, vilket absolut är en realistisk placering. Med Cassano i laget kan det till och med bära längre än så. Hur länge kan Donadoni vänta?
:::: :::: ::::
Parma-Fiorentina startade på ett sevärt sätt där chanser åt bägge håll och fartfyllt spel lade grunden för matchen. Matchen var jämn men Fiorentina kunde genom Florens gullegris Mutu ta ledningen efter en hörna precis innan halvtid. Andra halvlek togs över av Fiorentina och Donadel samt Mutu hade chanser att utöka ledningen, men det var Parma som stod för målet. 1-1 kom i den 69:e minuten signerat Coly. Fiorentina lyckades dock bärga tre viktiga poäng när man i den 85:e minuten fick en tveksam straff som Mutu såklart förvaltade.
2-1 till Fiorentina slutade matchen men de lilafärgade kommer inte att kunna utmana Inter om ligaguldet i vår, då man redan nu ligger hela 15 poäng efter. Att man däremot har kapaciteten att ta en Champions League-plats är det nog ingen som betvivlar, trots att man för tillfället ligger femma.
:::: :::: ::::
Ett decimerat Lazio tog emot Genoa på Olimpico. Jag har alltid gillat Genoas Marco Borriello då jag gillar hans styrka och tyngd i anfallet, och i den här matchen visade han verkligen prov på sina kvalitéer. Det var Genoa som höll i taktpinnen till en början men det var Lazio som tog över allt mer mycket tack vare lysande Behrami ute på kanten. Man tog också ledningen genom Mauri. Andra halvleken började trevande men det hade inte gått många minuter innan den femtioelfte tveksamma straffavblåsningen den här helgen var ett faktum. Det skulle också visa sig att även denna straff blev matchavgörande, något som är väldigt beklagligt. Borriello sänkte straffen och avgjorde senare matchen till Genoas favör genom en nick. 2-1 till Genoa och bitterheten sken igenom Lazio-spelarna, med viss rätt.
För Genoa så var det en bra start på det nya året medans kräftgången fortsätter för de ljusblåa. Till Lazios försvar kan sägas att halva laget i princip var frånvarande och att straffen var extremt billig, något som verkade knäcka spelarna mentalt. Det ska dock sägas att Lazio är i behov av förstärkning, något som Lotito inte verkar ta hänsyn till. Den enda frågan man vill ställa är hur långt laget kan sjunka innan vändningen kommer. För den måste komma – eller?
:::: :::: ::::
Udineses seger borta mot Cagliari var stark, speciellt med tanke på att målet kom efter att de svartvita fått en man utvisad. Quagliarella satte 1-0 och resultatet stod sig matchen igenom, trots att Cagliari spelade mot tio man i en timme. Udinese kanske är ett stabilt topplag trots allt?
:::: :::: ::::
Tavano gör mål igen. Två mål mot Torino borta för sitt Livorno talar sitt tydliga språk och Torino ser tabellplaceringarna rinna iväg.
:::: :::: ::::
Veckans mål: Claudio Bellucci, Sampdoria. Fantastiskt fint samspel mellan Cassano och Bellucci som så många gånger förr resulterade i lycka för Samp.
:::: :::: ::::
Jag kan inte nog poängtera det - sluta förfölja Tiago. Det finns andra som också har gjort sig förtjänta av kritik.
:::: :::: ::::
Herregud vilken skillnad det är mellan italienska sändningar och svenska. Alla människor på jorden borde ha det som rättighet snarare än möjlighet att få in Sky Sport i sin TV. Fråga; hur mycket krökar de egentligen till i pausen?
:::: :::: ::::
Jag vägrar tycka att handskakningarna efter match är löjliga. Visst, det ser löjligt ut, men det ser också gulligt ut när vuxna män motvilligt tackar varann efter match med den där tjuriga uppsynen som man kan ha när saker inte gått som man velat. Dessutom så skickar det ut rätt budskap. Varför har de inte haft det förut?
