Hjältarnas fall
Det tar timmar av övning, det tar dagar av förberedelser och det tar år att bygga upp ett starkt lag som ska utföra en perfekt match, men det tar bara sekunder för att tillintetgöra allt det goda, det tar ett misstag för att få världen att bli så grå och hopplös...
Nogranna förberedelser hade Marino pratat om innan matchen och det skulle visa sig att samtliga spelare följde det under nittiotre minuter, ja förrutom en spelare under några fördärvande sekunder. När det står 0-0 och klockan har passerat nittio minuter, så händer det, Obodo börjar dribbla med bollen utanför eget straffområde, tappar den och Gilardino gör 0-1 fri med Handanovic. Ett misstag av en spelare förstörde en dag där Udinese spelade brilljant, där det var Udinese som skapade flest chanser och där det var Udinese som bjöd på underhållningen..
Pato, Kaká och Ronaldo var på tapeten innan matchen men det var Di Natale, Dossena och Quagliarella som bjöd på underhållande fotboll. Udinese svarade för en urstark insats där man borde gjort ett par tre mål i första halvlek, men av alla människor på jorden så var det Kalac som var Milans bästa spelare, vilken sjuk värld vi lever i...Förvisso hade Ronaldo ett grymt skott i stolpen men annars så hade Zapata, Coda och Lukovic järnkoll på sina tre "utomjordiskt" bra motståndare.
Istället hade Eremenko ett bra skott som Kalac räddade, på Pepes avslut gjorde han återigen en kanonräddning, denne Kalac prakträddade Quagliarellas skott, han tog Di Natales chans och han fick se Zapata vara en milimiter från att träffa bollen. Visst borde Quagliarella fått straff när Nesta slet ner honom, men det var många spelare runt omkring och svårt för Farina att se situationen. En perfekt utförd halvlek var slut och förhoppingarna inför den andra var stora.
Milan hade fortsatt en hel del bollinnehav men utav Pato syntes intet, Marino bytte in Obodo istället för Eremenko och på läktaren sjöng man sånger och välkomnade nigerianen med en banderoll, efter ett långt skadehelvete var han tillbaka i Serie A på allvar. Det bjöds på många chanser i andra halvlek, Milan hade en del skott från snäva vinklar som Handanovic klarade av medan Quagliarella fick tre-fyra jättelägen, bland annat sköt han över från tre meter och det var både adrenalin i soffan som på planen. Det såg ut att sluta 0-0, en poäng Milan skulle varit tacksamma för...om inte..
...Obodo börjat dribbla, i sista minuten, omringad av tre-fyra rödsvarta spelare, utanför sitt eget straffområde...han förlorar bollen som går fram till Gilardino som sätter 0-1. Ett absurt grymt slut på en så vacker saga, Coda blir helt förtvivlad på Obodo och hjältarna kvider sig i plågor. Så grym, så oerhört grym kan fotbollen vara...mitt hjärta slets ut, men det tillhör ändå tio utav spelarna som stod kvar chockade, arga och ledsna när Farina blåste av matchen..
Idag bjöd vi på klackar, lobbar, tvåfotare och snurrfinter, men vi bjöd också på ett misstag, det kostade oss allt...
