Udinese-Milan: Sju svåra år men seger till sist
Ett stillastående, idéfattigt och långsamt Milan såg ut att gå mot en ny poängförlust i dagens bortamatch mot Udinese. Men då, när man satt och filade på en sågning, bröt Kakà isen med en suverän klackframspelning och Gilardino sköt Milanfansen till extas.
Milan kom till spel i den erkänt svåra bortamatchen mot Udinese utan Serginho, Jankulovski, Maldini och Inzaghi. Därmed missade Maldini chansen att få spela på exakt samma datum som debuten skedde 1985, alltså 20 januari. Dessutom var Ancelotti flera vänsterbacksalternativ fattigare och Favalli fick ta plats till vänster i backlinjen. Med Pirlo avstängd klev Gattuso, för övrigt tillbaka från avstängning, in i elvan igen. Framåt fick de tre brassarna, Kakà - Pato - Ronaldo, på nytt chansen.
FÖRSTA HALVLEK
De första minuterna såg bra ut och Milan skapade en hörna innan matchuret stod på tre. Den blev dock resultatlös och därefter skulle det dröja en kvart innan nästa tillstymmelse till chans för de rödsvarta uppenbarade sig.
Dessförinnan hade Quagliarella ett fint skottläge och träffade också mål, men rakt på Kalac som ersatte skadade Dida. Kalac skulle få mer och göra senare under eftermiddagen.
Efter 17 minuter fixade Pato en frispark, Seedorf skickade in bollen i straffområdet och Ronaldos nick tvingade Handanovic att rädda till hörna. Även den blev resultatlös och visst känns det som att Milans spel på offensiva fasta situationer är allt för uddlöst.
Bästa chansen för gästerna under första halvlek kom i den 26:e minuten. Ronaldo visade lite prov på formen från fornstora dagar när han satte fart och avlossade ett skott utifrån. Bollen gick utom räckhåll från Handanovic men prickade insidan av slovenens högra stolpe.
Ronaldo hade även senare ett hyfsat läge då han sköt tätt över efter att fint anfall innehållandes Gattusos brytning, ett samarbete mellan Kakà – Ambrosini – Kakà och till sist en framspelning från Seedorf.
Bästa chanserna under resten av halvleken skapades av Udinese. Kalac kanonräddade nere vid stolproten efter knappt en halvtimme då Pepe sköt, troligtvis dock avblåst för offside för någon hörna fick inte hemmalaget. Därefter var det Di Natales tur att testa Kalac som på nytt stod i vägen. Hemmalaget kunde även fått en straff före paus då Kaladze hade stora problem med bevakningen av Zapata på en hörna. Kaladzes fot träffade den colombianske försvararen i ansiktet samtidigt som han nickade utanför. Det hade nog inte varit helt fel om Farina pekat på elvameterspunkten där.
Någon straff blev det nu inte och inget av lagen lyckades att spräcka nollan före halvtidsvilan. Milans spel var långa stunder lika grått som den svenska vintern för närvarande och återigen saknades rörelsen. Bristen på löpningar, initiativ och tempo syns så frustrerande tydligt och man undrar hur Milanspelarna har tänkt sig att offensiven ska fungera när ingen verkar vilja springa.
Udinese var det bättre laget under akt ett och skapade mest i chansväg. Hemmalagets 3-4-3-system ställde till problem för Milan då det snarare blev 5-4-1 i defensiven och ytorna därmed försvann helt för de bekväma gästerna.
ANDRA HALVLEK
Inga förändringar i något av lagen i paus. Därmed var det samma elva rödsvarta som klev ut på Friulis matta för att jaga en trea även i andra halvlek.
Någon särskilt fartfylld jakt blev det dock inte från gästernas sida. Med risk för att låta tjatig och kritisk i överkant kan det återigen påpekas hur pass segt spelet kändes. En kvart hann gå efter pausen innan det ens kändes om att matchen var igång. Detta när Seedorf sköt via en Udineseback och Handanovic på nytt tvingades rädda till hörna. Slovenen såg stabil ut matchen igenom kan tilläggas som en liten parantes.
I den 64:e minuten var man på väg att notera 1-0 för hemmalaget då Quagliarella fick guldläge framför mål efter en hörna. Det ypperliga skottläget rakt framför Kalac och dennes bur förvaltades dock inte på något bra sätt som tur var utan avslutet hamnade på läktaren bakom kassen.
Allt mer började det likna en 0-0-match då tiden tickade iväg utan att någonting av värde hände. Ambrosini testade skottlyckan och sköt utanför men det var också det lilla.
Ancelotti måste på något mystiskt sätt trots allt ha varit ganska nöjd då han valde att vänta med första bytet till matchens 83:e minut. Eller så var hans agerande ett tecken på hur mycket förtroende det finns för bänkspelarna i dagens Milan…
Hursomhelst, Gilardino beträdde planen med sju minuter kvar av ordinarie tid då Ronaldo fick lämna. Ett byte som sedermera skulle visa sig vara väldigt lyckat.
När klockan visade på 90.00 skruvade Seedorf en frispark utanför i ett farligt läge några meter från straffområdeslinjen och den här eftermiddagen kändes förstörd. Men en chans till skulle dyka upp. Delvis tack vare Udineseslarv, delvis tack vare briljans från främst Kakà.
Obodo fick för sig att i den 92:a minuten dribbla utanför straffområdet, var på han tappade bollen som via Pato hamnade hos Kakà. Guldbollenvinnaren visade för ett ögonblick vilka mästerliga kvalitéer han besitter genom att med en känslig klackning skarva fram Gilardino till ett friläge. ”Gila”, som säkerligen var sugen på att visa att han minsann inte vill petas till förmån för en tonåring, var iskall när han tog emot bollen och rullade in segermålet bakom Handanovic.
Emerson hann sedan med att äntra planen i några sekunder innan slutsignalen förkunnade att Milan tagit en ack så viktig trepoängare.
SAMMANFATTNING
Undertecknad är av den uppfattningen att vinst alltid är det som räknas – hur spelet än ser ut. Därför kan det konstateras att söndagen blev väldigt lyckosam för Milan då det är poängen som räknas. Dessutom sitter ett segermål på stopptid alltid ruskigt skönt.
Dock finns det mycket som behöver förbättras för Milans del. Långa stunder gick spelarna omkring och väntade på att få passningarna. Bedrövligt, något annat går inte att säga. Man kan åtminstone begära att de ska ta några löpsteg och visa lite intresse. Men ack så blekt det var.
Maskineriet är långt ifrån välsmort i dagsläget. Seedorf spelar på en position han inte tycket om, vilket får till följd att han gång på gång söker sig in centralt där det redan finns nog med folk. Detta gör att Kakàs yta försvinner. Dessutom försöker den sistnämnde allt för ofta göra saker på egen hand. Delvis för att han inte ser några alternativ att spela till, delvis för att han ibland verkar ha en övertro på sig själv. Kantspelet är obefintligt och offensiven oerhört statisk. Nu saknades i och för sig Pirlo idag, men Milan ska inte behöva vara så beroende av en spelare och frågan är om han hade gjort så stor skillnad då det sällan hade funnits någon att smeka fram passningar till.
Men, för att avrunda, det räckte till sist och en seger är som sagt alltid en seger.
Udinese-Milan 0-1 (0-0)
Målet: Gilardino (90).
Varning, Udinese: Quagliarella.
Milan (4-3-1-2):
Kalac - Bonera, Nesta, Kaladze, Favalli - Gattuso, Ambrosini, Seedorf - Kakà - Pato (Emerson, 90), Ronaldo (Gilardino, 83).
Övriga på bänken: Fiori, Oddo, Simic, Brocchi, Gourcuff.
